Citat:
Ursprungligen postat av irrbloss
Jag vill gärna läsa intervjun med Leif GW där han bland annat berättar att han kan dö av en hostattack:
http://www.aftonbladet.se/plus/article4039878.ab?teaser=true
Här har du:
"Jag kan dö - av en hostattack"
Leif GW Persson om hälsan, hoten, lantlivet och kärleken
Leif GW Persson kan vara en hostattack från döden.
Och just i dag har hans bildäck än en gång skurits sönder.
Vissa dagar är värre än andra och det här är en av dem.
Det är fredag morgon och regnigt och polishögskolan i Solna ligger ödsligt och Leif GW Persson sitter i sitt egendomligt kala tjänsterum och är på dåligt humör och poppar hjärtmedicin.
Han har än en gång fått punktering på bilen.
– Fjärde på två månader. Höger framhjul varenda gång. Det köper jag inte. Det är nån jävel som skär sönder mina däck. Det stör mig. Det är fegt. Det vore bättre att de konfronterade mig så jag fick en hygglig chans att bryta några ben på dem.
– Dessutom skickar någon otäcka sms. Nu har säkerhetspolisen upprättat en anmälan.
Vad är det för sms?
– Det är någon nazist som kallar mig ”jävla negerälskare” och sådant. Givetvis från ett kontantkort. Jag ligger inte sömnlös, men det stör mig. Jag blir sur.
Några frågor om Quick senare har dock professorns humör genomgått en avsevärd förbättring.
Hur kan du vara så säker på att han är oskyldig?
– Jag och psykiatrikern Ulf Åsgård har gått igenom alla ärenden, förundersökningsmaterialet kring morden och de gamla handlingarna från då de inträffade. Det finns mängder av omständigheter som talar emot Quick, men inget som talar för honom.
– Vad gäller själva utredningarna så trotsar de alla mänskliga och polisiära begrepp av stollighet. Det är idiotutredningar.
Quick är utöver morden dömd för att ha knivhuggit en man, förgripit sig sexuellt på barn och för att ha tagit en familj som gisslan i samband med att han rånade en bank. Han fick diagnosen sexualsadist redan 1970.
Har du något ansvar om han släpps och begår nya våldsbrott?
– Nej, naturligtvis inte. Jag har inget förälderansvar för Thomas Quick. Men jag upplever ett visst ansvar för rättsakerna kring de åtta morden han är dömd för.
Din gamle polare Jan Guillou är givetvis även han ute och vevar i detta ärende.
Hur är er relation nuförtiden?
– Utmärkt. Speciellt sedan det här hände har vi varit mycket muntra när vi pratat med varandra. Jan har en jävla näsa för grejer som inte stämmer. Vi träffas ibland, men inte varje dag.
En av dina romanfigurer heter Evert Bäckström. Han är rasist, sexist, homofob, han har dålig hygien, är oärlig och egoistisk. Hur många drag av dig har han lånat?
– Inga, nästan. Möjligen är jag en generationsbetingad sexist. Många män i min ålder är inte den typen som tillbringade dagarna med att följa ungarna till dagis. Pappaledighet fanns inte.
Finns det många Evert inom polisen?
– Evert är mycket vanligare än en sådan där som Wallander. Jag är så trött på de där ädla poliserna.
Du hyr en villa invid Elghammar slott i Sörmland sedan ett år.
Vad är det med lantlivet som lockar?
– Jag får vara ifred. Om jag vill bada mitt i natten så stör jag ingen. Jag hyr huset på långtidskontrakt på tio år. Den är k-märkt av riksantikvarien. Huset höll på att falla ihop och jag erbjöd mig att flytta in mot att jag fick ta över jakten på arrendet.
Hur stort är det?
– Ungefär 1 000 hektar.
Vad får du ut av jakten?
– Jag får vara ifred. Jag jagar mer än förut, på helgerna. Det är tyst och lugnt, jag får tid att tänka. Jag jagar mest ensam, smyger omkring med min bössa. Lusten att skjuta djur har minskat väsentligt, jag tror det beror på åldern. Den värsta mordlusten har lagt sig. Men jag tycker om att titta på djuren. Det är som naturprogrammet på Discovery, fast i verkligheten.
Hur är det med hälsan?
– Det är åt helvete, faktiskt. Jag har fel på hjärtat och pillade just i mig ett piller för jag känner att jag håller på att få hjärtrusning. Ett par gånger per år hamnar jag på akuten. Nu senast på hjärtintensiven. Jag får hjärtrusning plus att blodtrycket skenar. Jag håller på att dö helt enkelt.
Vänta här nu.
Håller du rent objektivt på att dö när du får de här anfallen eller känns det som att du håller på att dö?
– Jag håller rent objektivt på att dö. Då smäller de i mig en jävla massa blodtrycksmedicin och sådant. Jag har ingen tanke på att delta i ”Let’s dance” om man säger så.
Det här låter inte kul.
– Nej, det är inte det minsta roligt. Jag har en hjärtförstoring, hjärtat är ungefär dubbelt så stort som det ska vara. Jag har en aortaförstoring, hjärtflimmer och högt blodtryck. I princip är det så att om jag hostar för mycket så kan jag falla död ner.
Hur blev det så?
– Jag har dragits med det här hjärtfelet jag har utan att jag tänkt på det. Det upptäcktes i samband med att jag fick en infarkt för kanske tio år sedan. Det är kort sagt inte bra. Sedan har det inte blivit bättre av min misskötsamhet. Och det blir naturligtvis inte heller bättre av att jag går omkring med 30 kilos övervikt igen.
– Men jag kan inte gå omkring och bekymra mig om min hälsa hela tiden. Jag får fan ingenting gjort då. Jag har intagit en fatalistisk inställning, det går så länge det går. Vissa dagar är värre än andra och det här är en dålig dag. De här jävla punkteringarna.
Det finns ju historier om hur du och Jan Stenbeck frossade i mat.
– Vi var båda matmissbrukare. Jan hade ett mer neurotiskt förhållningssätt till mat än jag. Vi träffades ganska regelbundet för att käka och prata. Han skulle ha en klar soppa på nån jävla buljong och ett glas torr champagne.
– Jag tog snittar med extra mycket rysk kaviar och brännvin och pilsner. Jan blev alldeles vindögd av att se mig äta. Han brukade börja ta från min tallrik och utbrast ”jag kan ta en gammeldansk”. Då var det igång. Vi kunde sitta och äta i tre, fyra timmar. Sen övergick det i vickning.
Hur är det med spriten?
– Jag dricker för mycket. Där har jag utvecklat en speciell taktik. Varje nyårsafton klockan 24.00 upphör jag att dricka. Sen dricker jag inte en droppe fram till första maj eller till midsommar, beroende på vilken trim jag är i.
– Ett år, jag tror det var 2001, körde jag ett och ett halvt år helt utan alkohol. Det var då jag gick ner så in i helvete i vikt, för jag får ett jävla verksamhetsbehov.
Är det under de vita perioderna du skriver dina böcker?
– Nu får du det att låta som att när jag inte är vit, så är det svart. Så är det inte. Jag krökar kanske två, tre dagar i veckan. Men det går inte att skriva en roman om du håller på att festa flera dagar i veckan. En roman kräver 30 eller 60 eller 90 dagars oavbrutet arbete.
– Jag såg i tidningen att Jan Guillou brukade dra i sig 20 centiliter whiskey om dagen, någon slags medicinsk jävla variant för att kunna släppa loss sin gestaltningsförmåga. Det var som fan, tänkte jag. För mig är det tvärtom. Jag krökar för att jag vill ha tyst i huvudet, inte för att få bra idéer.
Är du en missbrukarnatur?
– I en social bemärkelse är jag ganska framgångsrik. Så jag är inte den där enklaste typen av missbrukare som sover på härbärgen. Men jag är inte något hälsofreak.
Jag har hört att du hånglade med Amelia Adamo på 70-talet.
– Haha, hånglade. Jag hade ihop det med henne. På den tiden hade man ihop det med folk till och från. Det var andra seder då. Hon var skitsöt och trevlig och begåvad. Men det var 35 år sedan och en viss preskriptionstid gäller väl även där.
Stämmer det att du trodde din son var full och la på luren då han sent en kväll ringde och sa att Olof Palme blivit skjuten?
– Nej, jag sov nämligen. Patrick, min son, pratade med min dåvarande fru Margaretha. Jag bodde i Göteborg på den tiden. Den där kvällen var det så jävla dåligt på tv, någon konstig film med Ingrid Thulin. Jag var trött som fan och la mig tidigt. Då ringde telefonen. Jag hörde halvsovande Margaretha säga ”vill du jag ska väcka honom”. Hon lät förbannad och kom sedan till mig och sa att ”det påstås att Palme har blivit skjuten”. ”Är han det då”, undrade jag. ”Äh, det lät som att de hade fest i bakgrunden”. Jag somnade om.
Vad betyder din fru Kim för dig?
– Mycket. Hon har räddat livet på mig. Jag fick nån jävla flärp för tre, fyra år sedan. Stillestånd, det var lite oklart vad det var. Hon kom in i sovrummet och upptäckte att jag inte andades och började sparka på mig. Sen kom ambulansen och fick igång mig. Jag fattade inte ett nickel. Sen låg jag på hjärtintensiven. Hade jag varit ensam hade jag ganska säkert dött.
– Sen är hon en trevlig människa också.
Det här är jag
Namn: Leif GW Persson.
Ålder: 63.
Yrke: Professor vid Rikspolisstyrelsen och författare.
Familj: Hustrun Kim Persson. Fyra egna barn och Kims två.
Bor: Lägenhet i Solna och hus i Sörmland.
Inkomst: Jag brukar taxera för fem miljoner om året. Sålde nästan alla aktier ett år innan finanskrisen.