Fenomenet HULIGANISM, moraliskt/etiskt/ekonomiskt försvarbart?

Av flera olika anledningar tar jag nu initiativ till att en gång för alla starta en tråd där vi diskuterar hurvida casual livsstilen är försvarbar på diverse plan. En anledning är att okunniga, hjärtelösa och fega påhopp från icke nämnda användare på forumet i tråden "huligantråden 2007" inte lämpar sig där.

kle*is, *oTruce , *des och ni andra, feel free to argue, det finns det både behov och intresse av.

Talar vi om den huliganism som kopplas samman med sport?

Hoppades det skulle framgå via "casual livsstilen". Men ja, det föreslår jag

Problemet med en frågeställning likt denna är väl att folk som klagar på "huliganismen" oftast är personer som helt saknar anknytning till ett fotbollslag och därför inte vet vad dem snackar om?
När man argumenterar med dessa känns det lite som att disskutera konst med en blind person.

Jag har inget emot att män träffas i grupper och slåss med andra grupper som är där för samma sak, jag skiter i om de vill knarka och slåss.
Vad jag stör mig på är alla jävla Svenska modebögar som kallar sig huliganer och tror att de är förmer folk, som enligt uppgift från insatta missar väldigt mycket box och som håller sig i bakgrunden när de väl dyker upp för en gångs skull. Sådana personer som aldrig skulle kunna vara grabb i ett annat land där det går lite hårdare till än Sverige.
Men som gärna passar på att ge sig på ensamma Svenssons för att de råkar ha på sig en jacka med fel märke.

från en annan tråd

Så länge det inte uppstår skador på egendom eller tredje person är det väl helt okej.

Eller som att diskutera sex med en nunna
Brukar själv hänvisa till Göran Kropp och liknande individers förehavanden.

It's the rush...

Förövrigt kan man knyta an lite till det tragiska som hände
igår, då en person hamnade i koma och hittills har genomfört ett par
hjärnopperationer. Visst är det så att folk någonstans vet att det
kan hända i värsta fall. Dock anser jag långt ifrån att personen får skylla sig
själv då detta "i värsta fall" kan bero på;

1)extrem otur
,på ungefär samma sak som att tycka att en rallyförare får skylla sig själv om
han krockar med en ko på körsträckan och därav hamnar i koma, då han
faktiskt får räkna med riskerna, tycker man att denne Djurgårdsgrabb hör
hemma där han för tillfället ligger.

2)Väldig otur, personen har råkat ut för värsta sortens avskum, nån
fegislirare som kommer uthoppandes ur en minivan och med järnrör bankar
livstecknen ur skallen på den drabbade. Fegisliraren är inte annat än ett
undantag i dessa sammanhang. Det finns kodex som ska följas och den/dessa
här personen(erna) som utfört dådet är av den kalibern som våldsgästar
fester och förstör för gemene man i dagens samhället. En riktig jävla mijailo.


Vad blir då kontentan av min ventlilering i just denna frågan i ämnet -
anledning att tycka synd om någon som ligger i respirator. Jo, det är inte
menat att bli såhär, jag kan nästan offra min vänstra testikel på att till och
med den värsta av gnagare visar sin sympati för denne stackare som kanske inte lever veckan ut.
Anledningen är att respiratorn inte är målet med smällarna man tilldelar sin fiende.

I övrigt ämnar jag inget mer tillägga i diskussioner då jag likt ett par av ovanstående skribenter anser den vara ämnad för idioter.

Personligen tycker jag att det verkar jävligt korkat att puckla på varandra under okontrollerade former, men jag antar att det är en del av poängen. Om alla inblandade är med på noterna, är det väl okej. Att koppla samman det med sport är ren och skär idioti. Slå på varandra, visst, men det har för fan inget med sport/supporteranda att göra. Kan man inte ta bort sport-elementet och bara slåss nånstans?

Håller med

Helt klart ett I-landsproblem. Bortskämda snorungar som tydligen inte har något annat att leva för än ett jävla fotbollslag. Bunta ihop dem och deportera dem till lämplig ö.

Jag tycker att det är OK att dom slåss med varandra. Men det är inte OK om utomstående drabbas osv. Jag kan som fotbollssupporter förstå känslan av hat som man kan känna mot andra lag, och jag kan väl ärligen säga att jag inte var någon duvunge när jag var lite yngre. Man får en kick av att slåss det är helt klart..

Men något som jag stör mig på är att det har blivit "inne" att vara huligan. Dom äldre inom firmorna vet jag har ett gediget fotbollsintresse. Men jag kan undra ibland ifall dom yngre grabbarna är RIKTIGA supportrar, eller om många har gått med eftersom det är inne och häftigt. Ungefär som om man blir skinnskalle eller punkare under en period..

Men att dom fightas med varandra är inget som stör mig, så länge inga utomstående drabbas. T ex pubar som blir sönderslagna osv.