Citat:
Ursprungligen postat av joelo
Har en liten motfråga då denna tråd hamnade i filosofiforat; Tänk dig ett vitt barn som av någon anledning alltid varit sminkad med "brun utan sol-kräm", och därför aldrig sett sin hudfärd. Skulle detta barn föredra att leka med vita eller bruna barn? Är begreppet "jag är vit" inpräntat i huvudet redan när det föds eller kommer barnet uppmärksamma sin brun utan sol-hudfärg och tro sig vara brun?
Min personliga tro är att barnet inte utgår ifrån sig själv i första hand, utan ifrån dom det älskar och har lärt sig att sammankoppla med värme och kärlek, dvs föräldrar, syskon och övriga släktingar som det präglats på.
På samma sätt som gäss följer det första de ser när de kläcks.
Barn brukar inte börja fundera över sina egenheter och olikheter förrän det är lite äldre och redan är präglat. Det kräver ju en viss självmedvetenhet och reflektion som det riktigt lilla barnet inte har kapacitet till, att inse att det har en annan färg, saknar ben eller på annat sätt är annorlunda.
Däremot lär det sig på bara några timmar/dagar att känna igen sin/a vårdnadshavare.
Ett barn som växer upp i blandäktenskap borde därför inte föredra någon hudfärg, medan ett adoptivbarn med annan ras föredrar föräldrarnas färg.
Detta finns det tyvärr ingen forskning om, trots att det onekligen skulle kunna bidra till att sprida ljus över en hel del.
PK-uppfattningen som antagits för att den låter så fint ligger som en stor klump ivägen för all seriös forskning som skulle kunna hjälpa till att identifiera de mekanismer som är i omlopp.
Personligen finner jag annars miljörasismen mycket intressant.
Skillnaderna i hur man kan behandla folk beroende på om de befinner sig på svensk mark eller inte.
Rasismen som bekämpas av berörda myndigheter och organisationer tar således inte sitt avstamp i människans värde, utan i nationens gränser. Det är intressant...
