Blir ej trodd...

Spela gitarr och teckna är ju skitbra för kreativiteten....så du verkar ju ha "ställen" som du får utlopp för dina känslor.

Är din situation värre nu än vad den var innan?

Japp det skulle man nog helt klart kunna säga att den är. :P

Tror det kan ha att göra med kronofogsdgrejen plus att säkert så börjar dina polare skaffa flickvänner och stadga sig och så känns det som man är ensam kvar och att man aldrig kommer lösa sin situation...

har du några rädslor?

Ja hajar är jag väldigt rädd för annars så har jag väl inga direkta fobier eller liknande.

Har du mycket skit som du har råkat ut för i yngre dagar som du inte har bearbetat?

Inte vad jag vet iaf :P Det bästa va att min grovtrattfylleri dom för en månad sen knappt rörde mig i ryggen.

rymdråttan tycks ha kommit in på det här "patientspåret". Och det kan ju ha sina fördelar, men risken är också att det stigmatiserar en och gör en till nåt slags offer, någon som "ska hjälpas". Efter ett tag börjar man att betraka sig själv som offer - och då är det nästan omöjligt att komma tillbaka.

Försök du få tag i den här psykologen - det kan nog vara bra - men försök också att se till att hamna i situationer där du inte betraktas som avvikande, utstött, socialfall, psykpatient etc. För omgivningens förväntningar utövar nog ett ganska stort intryck på oss. Det får man se opp med.

Klart att det inte berörde dig eftersom du har gett upp...

Vad jag tycker om människor som kör grovt rattfulla ska jag inte ta här.

Håller med...

Fast jag tänker mig att när man är 18 år och har drabbat så hårt av livet som people så kanske man ändå kan begripa att han känner sig ganska besviken, bitter och trött på samhället som bara bollar runt med honom. Det är begripligt med rattfyllan, men för den skull inte försvarligt.

Den stora frågan nu är ju om trådskaparen fick någon hjälp av oss att säga/göra det han ska?

Tja, eller så hjälpte vi oss själva genom att träna oss i lite hjälptekniker -