Blir ej trodd...

Japp

Det har blivit värre och värre av ingen specifik orsak och vad jag kan komma ihåg så började det säkert någonstans för 7 år sen.

Har du många polare du kan snacka med om detta?

Om jag vill så har jag det. Jag anser inte att det finns så mkt att säga förstås. Men mina vänner vet om detta.

Fast det måste ju å andra sidan finnas hur mycket som helst att säga ifall du är sjukskriven och går på antidepressiva, allt måste ju "bottna" i något..

Finns det ingenting du kan tänka dig att jobba med?
eller orkar du inte med någonting?

Har inte blivit sjukskriven. Men jag tror inte att fråga om sjukskrivning hade hjälpt mig få det heller. Jag har inte råd att gå till psykolog eller liknande längre pga att jag inte blir sjukskriven eller dylikt.

Jag skulle kunna tänka mig att jobba med ett fåtal saker. Men inget som jag är kvalificerad till och inget som troligtvis skulle vara motiverat i längre tid.

men du skrev att kronofogden var efter dig? det kan ju vara mycket av det med som gör dig nere. att hur mycket du än jobbar så äter ju skulderna upp pengarna...

Finns det nåt som får dig på riktigt bra humör?

Skulle kunna vara så. Fast å andra sidan så har det varit såhär när jag inte hade några skulder heller.

Bra humör, hum.. ja det gör det nog. Alla lukter som börjar komma nu med sommaren och ett fåtal flickor gör mig glad.

Har du provat att kontakta din vårdcentral och få en tid hos din läkare till och börja med?

Yepp, såhär går cirkeln till arbetsförmedling->socialtjänsten->vårdcentral->psykolog->tillbaka till arbetsförmedlingen

Jag är ingen psykolog, men tror mycket av ditt dilemma är att du håller allt inom dig.
Låter klyschigt men det hjälper hur mycket som helst att snacka ut hos någon....

Jo om jag visste hur jag skulle få ur mig det och hur jag skulle bli trodd så skulle jag gärna göra det.

låter lite som att du inte tillåter dig att vara glad för något på grund av att du blir påmind av det dåliga hela tiden...

har du ett bra socialt nätverk?