Filosofin bakom boken/filmen The Beach.

Boken och filmen The Beach, skriven av Alex Garland är något jag starkt kan rekommendera er att läsa/se. Den handlar om en grupp människor som tror dom har hittat paradiset på jorden. De har bosatt sig på en ö som ligger inom ett område som egentligen är förbjudet för människor, på så sätt kan de leva där i fred. På ön lever gruppen på ungefär 30 personer i lyx, de odlar sin egen maruijana som de röker, men de åker även ibland in med en liten båt till fastlandet för att sälja en del av maruijanan så de kan handla mat, kläder och annat nödvändigt.
Visst låter det som ett liv man skulle kunna leva? - Iallafall ett tag.. Men i verkligheten, tror ni att det finns några sådana öar någonstans i världen där et sånt här liv är möjligt? Jag tycker tanken är grym!

Är det bara jag som tror att man lätt blir uttråkad? Finns ju inget att göra förutom att sola, bada, röka och knulla hela dagarna. Skulle säkert vara svinsoft i max ett halvår, sen blir det nog tråkigt.

Jo det blir väl så.. Men man har båt och kan åka in till fastlandet om man vill, då ere nog rätt gött.

Som den semi-primitivist man är så gillar jag tanken. Liknande halvt isolerade, halvt självförsörjande grupper finns det nog. Jo faktiskt så lever ju stor del av tredje världen på det sättet, även om dom inte gömmer sig från omvärlden då.