Citat:
Ska försöka mig på en sammanfattning av likheter och skillnader när det gäller den heliocentriska teorin med en sfärisk snurrande jord och den geocentriska teorin med en platt stationär jord.
Vi är överens om att ett föremåls densitet i förhållande till omgivande luft eller vatten avgör om föremålet dras nedåt eller uppåt. Skillnaden ligger i att för er så är nedåt detsamma som inåt mot den sfäriska planetens centrum medan för oss så är nedåt bara rakt nedåt mot en övergripande plan yta (eftersom att vi inte tror på att vi lever på utsidan av en rund "boll"). Någonting gör så att föremålet förflyttar sig nedåt, detta skulle jag vilja kalla för en naturlag som existerar i den här dimensionen av verkligheten. Ni kallar detta för gravitationskraft. Ok, så då har vi två olika benämningar på denna automatiska mekanism.
Den stora skillnaden ligger i att ni även tillskriver denna gravitationskraft ytterligare funktioner utöver detta. Tror man på en platt stationär jord så behövs inte dessa ytterligare funktioner.
Ni tror ju på den yttre rymden med planeter och galaxer och olika solsystem och extremt stora avstånd osv. Ni behöver även gravitationskraften för att förklara vissa fenomen som sker ute i "rymden". Att samma kraft skulle ha flera olika motsägelsefulla egenskaper tycker jag verkar märkligt och osannolikt.
Jag tror att detta är felaktigt och är väldigt övertygad om att vi befinner oss inuti ett slags system; ett slutet system där Jorden utgör själva "bottenplattan" som är terra firma (stationär jord) och alltså inte en planet öht. Över oss finns himlakupolen där stjärnor, planeter, solen och månen rör sig i bestämda banor. Dessa är alla ljus på himlen och befinner sig mycket mycket närmre oss än vad man hävdar inom heliocentrismen. De andra planeterna är inte några stora massiva himlakroppar, utan snarare "vandrande stjärnor". Sedan har vi de "vanliga" stjärnorna som bara är ljussken på himlen och alltså inte några centrala solar med sina egna solsystem. Vår sol är heller ingen stjärna, utan är unik i sitt slag, precis som månen som är av ungefär samma storlek som solen.
Jag tror personligen att det kan vara så att det finns vatten ovanför oss, att "rymden" består av vätska och att stjärnorna fungerar med hjälp av sonoluminescence på något vis.
Själva Jorden som vi bor på är central och består av en cirkulär plan yta med undantag av berg och dalar, och alla hav och sjöar planar alltid ut sig och haven hålls på plats av den omgivande Antarktis med sin naturliga gräns av islandskap.
Så med tanke på att dessa två teorier skiljer sig åt så pass mycket så är jag väldigt skeptisk till många förklaringar som ni håller som sanningar inom ert trossystem. Ni behöver vissa lagar för att förklara hur allt funkar på en värld som är sfärisk och snurrande. Jag förstår då att du ger de förklaringar som du ger här, för dessa ligger i linje med din tro på att heliocentrismen är den korrekta teorin.
Det är inte speciellt svårt att plugga in detta som du skrev om här om man koncentrerar sig och läser på. Det är precis som i skolsystemet; man blir lärd en viss teori och så anammar man den och besitter då den kunskapen. Men detta innebär ju också att man blint accepterar det som någon annan lär ut och att man inte tänker så mycket själv.
Eftersom att jag har sett alla falska bilder och upprepade lögner från till exempel NASA så blir jag väldigt misstänksam och börjar ifrågasätta det som lärs ut i skolan. Har inte sett en enda bild på en rund jord som i mina ögon ser äkta ut. De ljuger av någon anledning och det finns ingen logisk orsak till varför man skulle förfalska verkligheten om man inte hade något att dölja.
Dessutom så säger alla mina sinnen mig att vi inte lever på utsidan av en sfär som snurrar, utan mina sinnen säger mig att Jorden är platt och stillastående, så därför ifrågasätter jag den allmänt accepterade vetenskapen om vår värld och universum.
Vi är överens om att ett föremåls densitet i förhållande till omgivande luft eller vatten avgör om föremålet dras nedåt eller uppåt. Skillnaden ligger i att för er så är nedåt detsamma som inåt mot den sfäriska planetens centrum medan för oss så är nedåt bara rakt nedåt mot en övergripande plan yta (eftersom att vi inte tror på att vi lever på utsidan av en rund "boll"). Någonting gör så att föremålet förflyttar sig nedåt, detta skulle jag vilja kalla för en naturlag som existerar i den här dimensionen av verkligheten. Ni kallar detta för gravitationskraft. Ok, så då har vi två olika benämningar på denna automatiska mekanism.
Den stora skillnaden ligger i att ni även tillskriver denna gravitationskraft ytterligare funktioner utöver detta. Tror man på en platt stationär jord så behövs inte dessa ytterligare funktioner.
Ni tror ju på den yttre rymden med planeter och galaxer och olika solsystem och extremt stora avstånd osv. Ni behöver även gravitationskraften för att förklara vissa fenomen som sker ute i "rymden". Att samma kraft skulle ha flera olika motsägelsefulla egenskaper tycker jag verkar märkligt och osannolikt.
Jag tror att detta är felaktigt och är väldigt övertygad om att vi befinner oss inuti ett slags system; ett slutet system där Jorden utgör själva "bottenplattan" som är terra firma (stationär jord) och alltså inte en planet öht. Över oss finns himlakupolen där stjärnor, planeter, solen och månen rör sig i bestämda banor. Dessa är alla ljus på himlen och befinner sig mycket mycket närmre oss än vad man hävdar inom heliocentrismen. De andra planeterna är inte några stora massiva himlakroppar, utan snarare "vandrande stjärnor". Sedan har vi de "vanliga" stjärnorna som bara är ljussken på himlen och alltså inte några centrala solar med sina egna solsystem. Vår sol är heller ingen stjärna, utan är unik i sitt slag, precis som månen som är av ungefär samma storlek som solen.
Jag tror personligen att det kan vara så att det finns vatten ovanför oss, att "rymden" består av vätska och att stjärnorna fungerar med hjälp av sonoluminescence på något vis.
Själva Jorden som vi bor på är central och består av en cirkulär plan yta med undantag av berg och dalar, och alla hav och sjöar planar alltid ut sig och haven hålls på plats av den omgivande Antarktis med sin naturliga gräns av islandskap.
Så med tanke på att dessa två teorier skiljer sig åt så pass mycket så är jag väldigt skeptisk till många förklaringar som ni håller som sanningar inom ert trossystem. Ni behöver vissa lagar för att förklara hur allt funkar på en värld som är sfärisk och snurrande. Jag förstår då att du ger de förklaringar som du ger här, för dessa ligger i linje med din tro på att heliocentrismen är den korrekta teorin.
Det är inte speciellt svårt att plugga in detta som du skrev om här om man koncentrerar sig och läser på. Det är precis som i skolsystemet; man blir lärd en viss teori och så anammar man den och besitter då den kunskapen. Men detta innebär ju också att man blint accepterar det som någon annan lär ut och att man inte tänker så mycket själv.
Eftersom att jag har sett alla falska bilder och upprepade lögner från till exempel NASA så blir jag väldigt misstänksam och börjar ifrågasätta det som lärs ut i skolan. Har inte sett en enda bild på en rund jord som i mina ögon ser äkta ut. De ljuger av någon anledning och det finns ingen logisk orsak till varför man skulle förfalska verkligheten om man inte hade något att dölja.
Dessutom så säger alla mina sinnen mig att vi inte lever på utsidan av en sfär som snurrar, utan mina sinnen säger mig att Jorden är platt och stillastående, så därför ifrågasätter jag den allmänt accepterade vetenskapen om vår värld och universum.
Jag redan skrivit en del av det du skriver tidigare här, men förnekarna bryr sig inte. Jag sa också tex att man lär sig i skolan en viss sak för att fortsätta med det, massa teorier och naturlagar allt för att hålla oss människor i schack o inte tänka utanför dessa ramar man lär sig i skolan. Jag tänker utanför detta och därför accepterar jag att jorden faktiskt kan vara platt, eftersom alla andra förespråkare kommer enbart med sina naturlagar som bevis, naturlagar som inte ens exsisterar