Johan Asplund, Sundsvall, försvunnen sen 1980. T. Quick/S. Bergwall friad 14/3 -12

Tack för den. Outsägbart. För djävligt hur myndigheterna skött saken. Man frågar sig varför inte det utreds`

Jag säger bara stackars föräldrar som säkert knappt kunnat bearbeta sin sorg då det fick driva saken till sin spets med enskilt åtal och sedan behöva brottas med att mytomanen Quick erkänner, döms och sedan tar tillbaka allt 15 år efter erkännandet.

Jag vill starkt ifrågasätta rättsapparatens roll då åklagaren väljer att inte åtala en person som sedan pga föräldrarnas enskilda åtal blir dömd av en tingsrätt, iof frikänd av hovrätten i brist på bevis men sedan dömer en mytoman som inte har med saken att göra. Det enda samhället har gjort är att Feldin regeringen lät föräldrarna slippa betala rättegångskostnaderna på över en halv mille men det gjorde de säkert bara eftersom föräldrarna inte hade någon som helst möjlighet att betala.

Vad heter LA i förnamn? Leif, Lennart eller Lars?

Lennart.

Anna-Clara Asplund är verkligen en märklig kvinna. Först den obeskrivliga fadäsen som målsägande mot Thomas Quick i tingsrätten, sen att nu säga i SVT Play att man överväger att dödförklara Johan, men att man först gärna hade velat få reda på exakt vad som hände.

Alltså: sedan i princip första dagen så har hon och Johans pappa varit övertygade om vem som fört bort och mördad honom. Trots detta har hon ändå väntat 30 år med att ansöka om dödförklarande, då hon vill veta vad som hände.

Låter detta logiskt?

Nog för att det känns olustigt att "hacka" på något som fått sin son mördad, men jag kan inte låta bli att tycka att deras agerande är anmärkningsvärt.

Märklig kvinna? Ologisk? Om min son försvunnit kan jag inte tänka mig att jag själv skulle vara logisk på en enda fläck.

Svt play har lagt ut gamla nyhetsinslag. Här är ett 15 år gammalt nyhetsinslag där Bergwall avslöjas som lögnare.
http://svtplay.se/v/1444866/oppet_arkiv/1996-05-13___tva_av_quicks__offer__i_livet?cb,a1364145,1,f ,106433/pb,a1364142,1,f,106433/pl,v,,1444867/sb,k103107,6,f,106433

Kan du utveckla vad du menar med "obeskrivlig fadäs"?

Jag vet inte varför A-C och Johans far inte dödförklarat sonen. Hoppet kanske har funnits där ändå? Jag tror dock, om jag får gissa, att de först ha velat ha bevis för att Johan verkligen mördats, men att det nu gått så många år - och de själva kommit upp i åldern - att de kanske "tänkt om". Vem ska dödförklara Johan den dag de två inte finns längre? Men det är bara mina tankar.

Att både A-C och Johans far har orkat gå upp varje dag och fortsätta leva, trots den ångest man lätt kan föreställa sig förljer på en sons försvinnande, är otroligt starkt. Man kan aldrig sätta sig in i deras situation; man kan bara ana. Vilket helv*te de troligen haft... Jag tycker de är beundransvärda!

Men kanske att logiken infunnit sig någon gång under 30 års tid i alla fall?


För att besvara din fråga så väljer jag att citera ett inlägg som jag gjorde i Quick-tråden, för ett halvår sedan drygt:

"Men det är anhöriga som gör valet om de vill yrka på skadestånd eller inte. Johan Asplunds föräldrar har aldrig trott att Thomas Quick var den som förde bort Johan, men likt förbannat så krävde de hela 150 000 i skadestånd vardera vid rättegången i Sundsvalls tingsrätt för 10 år sedan. Hur går det ihop, egentligen? Kräva skadestånd av en psykiskt sjuk man som de tror är oskyldig. Det är ju så korkat så man knappt tror det är sant. Jag hoppas verkligen att de blir återbetalningsskyldiga när Quick frias, om de nu har fått något skadestånd utbetalt. Det känns trist att säga så om föräldrar som sannolikt fick sin son bortförd och mördad, men man måste räkna med konsekvenser också."

Johan verkar finnas kvar i ratsit,


ganska bizzart för oss som läste om fallet när det hände.

Om någon gjort "karriär" som Sveriges värsta seriemördare genom att påstå att denne har fört bort, förgripit sig på, mördat och smakat på mitt försvunna barn kan du ge dig fan på att jag velat se den människan stå till svars för det. Lögnare eller inte. Om det sedan är juridiskt rätt att kräva skadestånd av Quick är en annan femma, men jag har inga som helst problem med att förstå hur föräldrarna tänkte.

Vad gäller dödförklaringen tror jag helt enkelt det kändes för smärtsamt att låta dödförklara Johan utan att veta vad som hänt honom. De väntade nog länge på ett avslut, som ett genombrott i utredningen eller kanske en bekännelse från någon när preskribtionstiden gått ut. När det inte kom är det väl inte så konstigt att man till slut tänker om?

Kan du utveckla detta vidare är du snäll, hade du velat att en person som erkänt mordet på ditt barn, som du varit helt övertygad om var oskyldig, blivit dömd för det? Är det korrekt uppfattat eller missförstod jag dig?


Juridiskt hade föräldrarna all rätt i världen att kräva skadestånd av Thomas Quick, i deras egenskap som målsägande i fallet. Varför man verkligen fick för sig att göra det är dock en stor gåta.

Om det nu är så att man fick skadeståndet utbetalt (det kan vi knappast veta eftersom Thomas Quicks tillgångar knappast sträckte sig utöver hans egna kläder) och skadeståndet yrkades för att man var "förbannad" på Thomas Quick, då borde rimligtvis pengarna återbetalas (till aktuell myndighet?) som "tack" för att han tog tillbaka sitt erkännande och blev frikänd efter resning (när det nu sker). Det enda logiska steget enligt mig, men som sagt så är logik ingenting som föräldrarna Asplund är speciellt bekanta med.