FAQ: Buprenorfin (info om Subutex, Temgesic, etc) - Vanliga frågor och svar.

Vet att det inte är farligt för andningsdepp och sånt undrar mer om suben slår ut cocilianat som det gör om man tex tar kodein och sen Sub. Har aldrig testat det men man ska väl bli ganska illamående av det? eller? kan ha fel.

Anledningen till att man väljer, alternativt (som i detta fall) uppmanar till, att inta det nasalt, grundar sig i följande: De (/vi) som använder subutex/subuxone i russyfte ofta tar mycket små mängder, åtminstone till att börja med, och dessa minimala mängder försvinner väldigt lätt om man lägger dem under tungan. När jag säger "försvinner" menar jag att det exempelvis blandas i salivet, försvinner ner i magen, och andra saker som gör att det inte tas upp utav munnens slemhinnor, varför det inte skulle ge lika god effekt som det hade gjort om större mängd tagits upp, vilket hade skett om man applicerat en större mängd under tungan. Vid nasalt intag försvinner inga mängder lika lätt, utan de små mängderna vi talar om tas upp mycket väl utav näsans slemhinna.

Illamående behöver man inte bli, men däremot skulle jag tro att buprenorfinet ser till att etylmorfinet inte ger någon effekt, varför dem är onödiga att blanda.

Underbart svar, tack så mycket

Förlåt om frågan redan har ställts innan, men man kan inte blanda sub med några andra opiater såsom tram/kod eller?

Tramadol ska gå bra! Tror det är en av få, fentanyl går säkert också. Men kodeinet omvandlas till morfin i kroppen så jag tror inte det fungerar.

Precis. Tramadol fungerar bra med buprenorfin.

Hur snabbt stiger toleransen på subutex? tex om jag kör 4 dagar irad får jag höja dosen med 0.1 varje gång?

Det är individuellt. Går inte att säga. Testa dig fram.

felpost!!

Såg att någon ville ta med sig sub utomlands. Tänk då på att blistret, alltså själva metallen/plasten som tabletterna sitter i, kan ge utslag på metalldetektorn. Så ha dem bara löst i en liten påse i fickan, cigarettpaketet eller något. Inte i snusdosan, för den verkar dem alltid vara intresserade utav, åtminstone om man far en bit söderut.

Naloxonet tillsätt för att hindra missbruk i form av intravenös injektion.
Just denna antagonisten har valts eftersom den är hydrofob och därmed inte passerar genom munslemhinnan. Buprenorfinet däremot är lipofil och passerar därmed utan problem (nåja mellan 30% och 50%). Den lilla mängd Naloxon som sväljs elimineras i princip fullständigt genom förstapassagen i levern och påverkan är därför ringa vid oralt intag. Vid intag av Suboxone genom näsans slemhinnor får man ett högre upptag pga. dessa slemhinnors stora yta och stora mängd ytliga kapillärer men detta innebär också att en liten mängd Naloxon följer med och dämpar ruset något men också detta kan upplevas olika från person till person.

Naloxon har f.ö en extremt kort halveringstid så även om man skulle injicera utan att tänka sig för skulle eventuell abstinens vara extremt kortvarig men troligtvis (detta är dock individuellt) hände ingenting annat än att ruset uteblir. Naloxon har endast något högre affinitet till opioid-receptorerna än Buprenorfin varför man måste använda en stor mängd för att häva en eventuell överdos. Slutligen är taket för buprenorfin 32 mg även om en del påstår att det är 24mg (se läkemedelsverkets hemsida vid tvivel).

Är man beroende av Buprenorfin och vill trappa ur sig och sluta helt är det en stor fördel om intaget sköts oralt eftersom detta ger en mindre rus känsla och därmed är det lättare att trappa ned då man slipper "sakna" det lilla ruset som det dagliga nasala intaget ger, även om det endast vara någon timme som mest. Vid ittrappning skall man dra ned med 1 mg var tredje dag tills man når 1 mg/dag då minskar man till 0,5mg och sedan 0,25. Efter det "nollar" man så att säga och om någon svag abstinens (allmän sjukdomskänsla och sömnsvårigheter) uppstår kommer den först efter ca 2 dagar.

Om ni trappar ur er själva rekommenderar jag Catapresan efter att ni "nollat" om abstinens uppstår (det behöver den inte göra, särskilt inte om det är ett förstagångs-beroende). Gabapentin som är medicin mot epilepsi och vissa typer av nervsmärta men också i doser om 1200 Mg/dag (uppdelat på 4 tillfällen á 300Mg) mot abstinens. Främst i USA mot många former av missbruk (amfetamin, kokain, alkohol benzo) eftersom det ger en effekt som liknar benzo utan att vara lika beroende-framkallande. Det är inte narkotikaklassat men kan missbrukas och ger ofta eufori som bieffekt vid högre doser. En systerdrog som heter eller Pregabalin har samma funktion men är flera gånger mer potent och är narkotika-klassad i USA (eufori är listad som vanlig bieffekt) men inte inom Eu så importera så mycket ni vill men tänk på att Pregabalin (går under namnet Lyca) är väldigt dyrt medan Gabapentin är billigt och fungerar på samma sätt men krävre högre doser. Detta kan vara eb stor hjälp vid svag abstinens efter en nedtrappning som faktiskt kan kvarstå i en en hel månad (obs-individuellt).


Mitt råd är att aldrig bruka bensodiazepiner i större doser mer än en gång varannan vecka under en längre period, särskilt de med lång halveringstid.

Jag ska berätta om en patient som kom in med svag feber samt berättade att han hade haft yrsel i över en vecka. Han såg svettig och allmänt risig ut men vid noga undersökning hittades inga fysiska fel på honom. Vid ett standard drogtest visade det sig att mannen var positiv för bensodiazepiner. Han erkände då att han brukade ta ca 20 mg (!) Xanor var lördag när han gick ut och festade. Han förstod inte att ett så stort intag en gång i veckan inte gav kroppen tid nog för att eliminera en så stor mängd av drogen innan nästa intag sju dagar senare. Detta hade snabbt resulterat i att hans plasma nivåer nått ett "sk. steadystate" och efter en tid vande hans hjärna sig vid att konstant ha en viss nivå i blodet.

Mannen hade märkt att obehaget börjat så smått på en fredagar (efter ca 3 månaders enormt lördagsbruk) och när han på grund av allmän sjukdomskänsla (som egentligen var abstinens) gick han inte ut den lördagen och tog därmed inga Xanor. Jag skickade iväg en remiss till beroende-mottagningen och det hela slutade med att de efter ett bedömnings-samtal med överläkaren, en skötare samt en socialarbetare gav honom en nedtrappning. Det tog 32 veckor att trappa ut från 4mg som var den nivån han kände sig bekväm med i början av processen och sedan tog man bort 0,25 mg varannan vecka.

Sex månader senare, efter att nedtrappningen var över besökte mannen mig för en rutinkontroll och det visade sig att han fortfarande led av svag abstinens och jag förklarade att det kan ta upp till ett år för kroppen att helt återgå till normal funktion. Det finns tom människor som råkar ut för kronisk abstinens som aldrig försvinner men det berättade jag aldrig för mannen eftersom en positiv inställning är viktigt. Men trots utredning är man inte helt säker på varför en liten promille av missbrukare/brukare råkart ut för detta.

Min poäng är bara att vara extremt försiktig med lugnande preparat (dock ej antihistaminer eller neuroleptika). Det är en av få drog-grupper där kraftig abstinens utan hjälp kan vara dödlig (Patienter som går på en extremt hög dos Metadon kan också dö av stressen som abrupt utsättning kan ge eller patienter som går igeom sk. rapid detox).

Beroende av "benso" smyger lätt på en människa då närminnet tar stryk vid påverkan. Dessutom tappar man lätt bort räkningen på hur ofta och hur mycket av drogen man tagit och helt plötsligt har det gått månader fyllda av händelser man inte minns vilket får folk att tro att man börjar utveckla senilitet. Abstinensen är mycket lik heroinets men med den lilla "extra kryddan" att man plötsligt kan "vakna upp" och överraskat inse att man är ett ruttnande lik på väg in i det lokala krematoriets förbränningskammare.

//Lanker

Obs. Jag ber om ursäkt om jag upprepat kunskaper ni redan äger, jag är inte ute efter att hävda mig eller visa mig duktig etcetera. Är för övrigt en missbrukande läkare och måste som sådan förbli anonym. Sista jag skrev här på forumet var jag i stånd med att påbörja en "hemlig" avgiftning men kom av mig efter halva tiden på grund av faktorer som jag inte hade någon kontroll över och är nu tillbaka och skall ge mig själv en ny chans. Det är inte lika roligt att vara en "Dr House" som det eventuellt låter. Jag avskyr jag hur opiater, bensodiazepiner (och dess analoger) depraverar större delen av mitt känsloliv - när jag går på bio och ser en komedi är jag den enda i hela salongen som inte skrattar, visst det är kul men inget berör mig som det gjorde tidigare. Det bästa när man slutar och känslorna kommer rusande tillbaka upplever man något av det bästa naturliga ruset i världen (med byxorna på dvs.).