I fråga om
Ormen kan du kanske studera möjligheten att denna är skriven i dialog med Lars Ahlins texter, vilket Olof Lagercrantz föreställer sig i sin Dagermanbiografi:
Citat:
Mellan de två existerade en skapande spänning, sprang en dialog fram med böckerna som tunga repliker, sändes i tekniska grepp och symboler dolda hälsningar, löften och hotelser. "Ormen" blir som "Tåbb med manifestet" en politisk idéroman och "De dömdas ö" liksom Ahlins "Min död är min" en enda lång demonstration av hur nederlaget verkar på människan. Kapitlet "Tygdockan" i "Ormen" med sitt myller av bisarra gestalter är skrivet under noga aktgivande på Ahlins teknik på tävlingsbanan. Sjömannen Sörensson kämpar, medan han vandrar genom Stockholms gator, med identifikationsproblemet och vill vara en förebedjare i Ahlins anda.
Här finns en text som diskuterar och vidareutvecklar Lagercrantz' iakttagelse:
Från epifani till sammanbrott. Novellstrukturer hos Lars Ahlin och Stig Dagerman.
