Jag kan ju vidareutveckla berättelsen om skolan Kv. Lärkan som jag nämnde tidigare..
Kv. Lärkan är en gymnasieskola i Luleå som fram till 2005 gick under namnet Hermelinskolan. Hermelinskolan var byggd som ett stort "L" men själva pinnen i L:et, alltså denna del "l" revs och man byggde om lite så nu består bara "_"-delen av skolan. Och man bytte också namnet som sagt.
Hermelinskolan invigdes i februari 1863 och inyste då, liksom nu, estetiskaprogramet så därför hade man byggt en ganska stor aula. iallafall stor för dåtidens skolor i Luleå. Idag är aulan ombyggd och rymmer 550 gäster, hur den såg ut förut kan man se i filmen Vildängel. I källaren finns ett par tavlor med gamla tiders rektorer och dom är verkligen läskiga, hur man än står i vinkel mot tavlan så tittar gubbarna på en!
Massor med skådisar, roddare och tekniker som jobbat sent, och varit ensamma kvar, har hört dörrar öppnas och stängas, fotspår i scentrappan osv. och man påstår att man alltid känt närvaron av en människa.
Det var lite info, on with the show!
Det hela tar plats i aulan en natt i Maj 1985.
Skolan tekniker Stefan Hägglund håller som bäst på med att rodda av scenen, alltså ta bort allt ljus, ljud och kulisser motsv. efter en föreställning som jag tyvärr glömt bort namnet på, när Stefan sen står vid scenkanten för att ta bort mikrofonsladdarna så tittar han upp mot balkongen och ser då en tydlig gestalt av en liten flicka i 10-12års åldern som går mellan stolsraderna fram och tillbaka.
Flickan har synts till lite då och då sedan dess.
Kanske inte så häftig läsning, men det tillhör väl mystiken kring en scen.. jag känner iallafall att scenen, och hela aulan, har en enorm dragningskraft så fort man kliver in.. Jag finner det rätt härligt faktiskt och man blir oerhört inspirerad..
Som jag sa tidigare så ska jag försöka fota lite där inne på natten, både i aula och källare.
Kv. Lärkan är en gymnasieskola i Luleå som fram till 2005 gick under namnet Hermelinskolan. Hermelinskolan var byggd som ett stort "L" men själva pinnen i L:et, alltså denna del "l" revs och man byggde om lite så nu består bara "_"-delen av skolan. Och man bytte också namnet som sagt.
Hermelinskolan invigdes i februari 1863 och inyste då, liksom nu, estetiskaprogramet så därför hade man byggt en ganska stor aula. iallafall stor för dåtidens skolor i Luleå. Idag är aulan ombyggd och rymmer 550 gäster, hur den såg ut förut kan man se i filmen Vildängel. I källaren finns ett par tavlor med gamla tiders rektorer och dom är verkligen läskiga, hur man än står i vinkel mot tavlan så tittar gubbarna på en!
Massor med skådisar, roddare och tekniker som jobbat sent, och varit ensamma kvar, har hört dörrar öppnas och stängas, fotspår i scentrappan osv. och man påstår att man alltid känt närvaron av en människa.
Det var lite info, on with the show!
Det hela tar plats i aulan en natt i Maj 1985.
Skolan tekniker Stefan Hägglund håller som bäst på med att rodda av scenen, alltså ta bort allt ljus, ljud och kulisser motsv. efter en föreställning som jag tyvärr glömt bort namnet på, när Stefan sen står vid scenkanten för att ta bort mikrofonsladdarna så tittar han upp mot balkongen och ser då en tydlig gestalt av en liten flicka i 10-12års åldern som går mellan stolsraderna fram och tillbaka.
Flickan har synts till lite då och då sedan dess.
Kanske inte så häftig läsning, men det tillhör väl mystiken kring en scen.. jag känner iallafall att scenen, och hela aulan, har en enorm dragningskraft så fort man kliver in.. Jag finner det rätt härligt faktiskt och man blir oerhört inspirerad..
Som jag sa tidigare så ska jag försöka fota lite där inne på natten, både i aula och källare.
och nu när jag förde över bilderna till datorn så märkte jag att min kamera borde ha pensionerats för ett bra tag sedan.. Ideligen suddiga bilder då blixten inte har räckt till, några av dom har mycket ljus på sig då jag fick ställa om slutaren att vara öppen lite längre.