Hjälp med tips!

Nu låter jag säkert som en EMO-fjortis, tyck synd om mig buhuu. Men egentligen är jag precis tvärtom, jag mår bara sämre om folk daltar med mig. MEN, nu är det såhär, att jag har ätit oxazepam en längre tid och var uppe i höga doser ett tag och lyckades trappa ner på ett par helvetiska veckor. Och nu för ett tag sedan hände det IGEN att jag började må dåligt. Jag lider av EXTREM panikångest som närmast övergår i en sorts psykotisk "snetripp" om ni förstår.

Jag fattar inte att man kan bli så beroende av oxasepam?! Herregud, man läser ju om folk som har det MYCKET värre, ändå är jag så totalt fast i det. Fattar inte hur det har gått till.

Nu till problemet!

Jag har fått Remeron-S utskrivet av läkaren, och har lyckats trappa ner lite grand på oxasepamen, men jag har INTE lyckats följa nedtrappnignsschemat för att bli AV med oxasepamen, som dessutom har förändrat mig rätt mycket. Jag har fått atarax som hjälp, men de hjälper NADA! Har fått theralen-droppar som jag inte ens har tagit ännu.

Jag är nu rädd att läkaren inte vill skriva ut mer oxasepam, men jag hoppas att jag får mer. Jag har ibland funderat på självmord (ja, EMO-fjortis, jag vet, påminn mig inte) Men det var knappt att jag kunde leva förut, nu börjar det IGEN. Och jag är också rädd att om jag försöker trappa ner långsamt så går inte det heller för då blir jag dosberoende och måste höja dosen UNDER nedtrappnignsprogrammet.

Så nu undrar jag om ni har några tips för hur man kan bli av med oxasepamen utan att få denna extrema panikångest där man bara vill dö för den ÄR outhärlig, ni kan inte ANA!

Theralen? Massvis med theralen? Tar den död på panikångesten? Något annat? Jag har redan börjat utveckla tolerans mot Remeron.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag kan knappt gå ut, har svårt att äta utom när jag tagit remeron eller när oxasepamen verkar.

Tycker inte alls ditt inlägg låter som någon "emo fjortis".

Till mitt svar nu iaf.
Det lättaste sättet enligt mig att bli av med ångesten är att inte sitta hemma så mkt.
Ta dig ut på staden eller hitta på någon aktivitet så ska du se att du mår bättre.
Nu vet jag iofs inte hur din livsituation ser ut.
Skulle vara bra om du kunde berätta lite mer om dig själv dock, samt hur gammal du är ungefär bara.
Behöver ju inte vara exakt om du är orolig.
Oxazepam/sobril/oxascand är ju i överlag en av de mildare bensos som finns på marknaden i dag.
Med det menar jag inte att du skulle kunna bli beroende.
Självklart kan man bli beroende även om tabletterna ifråga inte är så starka.
Men det där är ju åxå individuellt sas.
Alla männsikor är ju inte lika och reagerar således inte lika på medicneringen en läkare har gett.
Vad jag förstod av ditt inlägg så verkar det iaf som att oxazepamen hjälpt dig mycket i din vardag.
Även att ha självmords tankar behöver inte vara något fjortis med det.
Förstår inte att visa hakar upp sig på att det skulle vara omoget.

Remeron och theralen.
Tycker jag dock är skitmediciner likaså atarax brukar även kallas "låstasbenso".
Men det är ju som sagt individuellt.
Alla reagerar ju inte lika på medicinering.
Sen så värt att tilläggas är åxå att remeron är kraftigt aptitökande.
Har ätit den själv och flera i min närhet har åxå gott upp i vikt av den.
Sen om vi går tillbaka till oxascanden så borde ju det inte vara några problem att fixa om du går till en vårdcentral eller liknande?.
Men det beror ju som sagt på om du har missbruksproblem sedan tidigare etc?.
Som sagt vill gärna veta lite mer om dig först.
Innan jag svarar på allt för mycket.

Sen tycker jag tråden passar in bättre under medicin och hälsa.

Några frågor dock.
Berätta gärna lite mer utförligt om din livsituation?
Vad är anledningen till att din läkare inte vill skriva ut oxazepam?.
Har du haft den länge?
Tidigare missbruksproblem även alkohol?
Ålder?

Hoppas du fick ett någorlunda bra svar iaf.

Gud vad gullig du är! Verkligen tack för att du tog dig tid!

Remeron tycker jag dock fungerar ganska bra och ger mig nattro, samt att jag slipper vakna med ångest, den har ökat min aptit, men det är snarast positivt eftersom jag innan nästan inte kunnat äta alls, plus att jag motionerar och tränar lite lätt för att hålla mig i trim.

Jag är runt 24 år, och försöker ta mig ut, det allra värsta är om paniken slår till när jag inte är hemma. Jag har märkt att jag har blivit mer ljusskygg så att säga efter att jag har suttit hemma mer och mer. Men jag försöker ta mig ut en del, kusligt bara om paniken slår till plötsligt! Det har till och med blivit så illa att jag har fått gå och köpa sprit

Jag håller med om att atarax verkligen är skit! Jag har inga missbrukarproblem sedan tidigare, förutom när jag på eget bevåg höjde oxasepam-dosen för att det inte räckte med den ordinerade dosen. Det är väl ett missbruk det med, men annars inget. Herregud, innan detta har jag ju knapt varken druckit eller tagit andra grejer.

Jag är sjukskriven, och hela mitt liv kretsar kring att passa tiderna kring medicinintaget. Vågar inte ge mig ut för långt eller sova över hos vänner mer tyvärr, sist slutade det riktigt illa.

Tack för att du tog dig tid!

Ingen orsak.
Är bara kul att kunna hjälpa någon.
Då jag själv har erfarenheter av liknande situation du beskriver.

Remeron.
Jo alltså remeron fungerar väl sådär kanske, var inte meningen att smutskata medicinen ifråga.
Jag har själv haft remeron och när jag hade den blev jag iaf bara extremt trött och jättehungrig.
Inga positiva effekter, eller ja iaf inte på mig då jag inte behöver gå upp i vikt och klarar att sova, fast ibland med imovane dock men inte alltid.
Sen har jag även haft en hel uppsjö andra mediciner men det hör iaf inte hit.

Atarax.
Jo atarax är verkligen skit.
Det enda den "kan" hjälpa mot med lite tur är sömnproblem.
Annars mot ångest osv finner jag den helt verkningslös.
Brukar oftast ges till missbrukare eller kriminella.
Då den är svår att överdosera samt väldigt mild (kass).
Menar absolut inte att det var därför du fick den, det får du inte tro!.

Sjukskrivningen.
Att vara sjukskriven gör det hela inte bättre (inget illa menat).
Nu vet ju jag inte heller vad du är sjukskriven för och kan därför inte ge några fler råd kring det.
Men iaf är man sjukskriven/arbetslös så blir ångesten oftast bara värre.
Den bästa kuren utan mediciner är såklart att träffa vänner hitta på aktivera sig etc.
Men som du beskriver det så vill du knappt gå ut längre.
Så det kanske inte är det lättaste att bara ge sig ut på en gång.
Jag brukade oftast ta alkohol till hjälp som du kommer se här nedan.
Men det är iaf inget du bör göra, är ingen bra lösning i långa längden.

Ångest ur egen vinkel.
Jag menar alltså det kan vara skitjobbit att öht gå utanför dörren när man har ångest.
Jag vet hur det känns.
Kanske låter löjligt.
Fastän jag är i ungefär samma ålder som dig.
När det var som värst för mig så kunde jag inte ens köpa cigaretter eller handla själv.
Fick lov att be min far åka och köpa det åt mig, vågade inte gå utanför dörren.
Fast då var det mest dels paranoian det berodde på sedan ett tidigare missbruk av droger.
Sen så var jag rädd och kände mig illa till mods vad mina vänner skulle tycka om mig etc.
Riktigt jävla jobbigt med andra ord.
Tänkte även under denna period de mest skruvade tankarna gick hela tiden och funderade över något.
Hade även ångest för att jag halkade efter lite med städningen i lägenheten, brukar annars när jag inte mår dåligt städa och hålla efter.
Egentligen var det ju en skitsak men ibland kändes det som att jag bara ville bryta ihop och börja grina.
Orkade fan ingenting tappade även lusten till det mesta.
Saker som jag annars uppskattade tex som att få pyssla om mina fiskar, laga mat, träffa folk mm.

Sen så ville jag iaf höja ett varningens finger för benso+alkohol.
Nu vet inte jag hur/när du tar din medicin.
Men jag kan iaf berätta de skador jag har fått av att ta olika bensos + alkohol.
Jag kan inte längre gå normalt i trappor som jag brukade.
Utan när jag går i trappor så börjar jag automatiskt att skaka i benen alltså svårt att förklara.
Men det är iaf som att benet inte riktigt orkar med (jag är inte överviktig bör tilläggas).
Blir typ som att benet skakar för varje trappsteg jag tar likaså kan händerna börja skaka lite ibland men det är dock mer sällan.
Självklart kan jag inte vara 100% säker på att benson orsakade detta, men en nära vän har hela tiden varnat mig för benso+alko kombinationen då hans morsa åt sobril som godis och söp samtidigt.
Hon är ju hur skakig som helst och kan typ inte ens hålla i en kaffekopp utan att spilla över.
Lyssnade inte så noga då men man tänker ju så här i efterhand att man borde lyssnat.
Tur är iaf att det inte gick lika långt för mig.
Sen så erkände jag ju inte för min läkare då heller att jag faktiskt hade alkoholproblem.

Nej nu måste jag sätta punkt ska ut en liten sväng.
Mvh

Det värsta som jag känner det är att det inte verkar finnas något slut på den här karusellen av ångest, mer ångest, mer medicin och så. Det känns lite hemskt! Och som du skriver så är ju ataraxen verkligen VÄRDELÖS! Det borde vara samma effekt med theralen då också eller?

Ajaj du! Du har haft paranoia och grejer? Det har jag sluppit i alla fall. Jag har också försökt söka några arbeten för att på något sätt "ta mig i kragen" så att säga. Men jag fick inte arbetena och så känner man sig ännu sämre. I det tillståndet jag befinner mig idag klarar jag inte av att arbeta, tyvärr alltså.

Nej jag förstår vad du menar, mig gav de atarax för att de skulle dämpa ångesten och hålla mig borta från oxasepamen. Visst att det funkade! Inte alls! Tar man fler så får man snarare mer ångest.

Nu skrämde du mig verkligen! Visserligen håller jag mig långt borta från alkohol numer, men tror du man kan få skador av benzo under längre tids användande? Och jag har druckit i kombination med benzo förut

Din situation som du har haft låter ju verkligen inte som något som man önskar sin värsta fiende ens. Vill bara komma UR det här med panikångesten och oxasepamberoendet!

Hej Mirja24,
jag undrar lite över om du går hos någon terapeut eller psykolog? Om du verkligen vill bli av med din panikångest krävs det nog att du går terapi, antagligen KBT (kognitiv beteendeterapi) eller DBT (dynamisk beteendeterapi). Många har blivit hjälpta av dessa terapiformer, i synnerhet KBT. Dock kan det vara väldigt svårt att få KBT via landstinget, men det beror helt på var man bor någonstans. När jag bodde i en liten stad fick jag KBT bara genom att ringa öppenvårdspsykiatrin och berätta om mina problem, tre månader senare fick jag gå på på mitt första besök hos terapeuten. Men så lätt är det INTE för alla, jag hade tur.

Grejen är att du inte kommer att kunna lösa dina problem enbart med hjälp av mediciner som en "vanlig" läkare skriver ut. Du har hamnat i en ond cirkel där du inte kan vara utan oxazepam - det är pillren och panikångesten som styr ditt liv och det måste du försöka bryta. Jag vet att det är svårt, och tänk inte ens tanken på att söka jobb och annat innan du känner dig bättre. Du behöver hjälp, framför allt med grundproblemet, dvs panikångesten. Det går att lära sig hantera den, men du behöver hjälp av en skicklig psykiatriker eller terapeut.

Jag hoppas du hittar en väg ut ur eländet och kan börja må bättre så småningom.

Mvh
/marilyn