Hastigheten i sig beror även på fler faktorer än avståndet:
http://www.tbg.nu/news_show/40814/3
Pejstar lite text från Nätverk och Kommunikation nr 12-13 som utkom 7 sept i år gällande hastigheter i wlan.
Ena är vilka metoder som används för att kunna nå upp till tex 108mbit:
"
Fem tekniker för att öka hastigheten
De metoder företagen använder för att trimma 802.11g är inte helt och hållet redovisade. Men de kretsar kring följande tekniker:
* frame bursting - att minska väntetiden mellan separata paket.
* fast frames - att öka storleken på paket.
* komprimering - av data.
* direktlänk - överföringar utan att blanda in basstationen.
* channel bonding - kanalkombinering, att slå ihop två kanaler till en.
"
Den andra är ett litet räkneexempel på vad olika tekniker medför för wlankopplingar. Står bla angivet att standardvärdena för 802.11g är runt 24mbit/s för tcp och 30mbit/s för udp. Detta är iof för 54mbits versionerna men visar lite på hur stor diff det blir mellan "uppgiven" hastigheten och "faktisk" hastighet:
"
Upp till 42 procent snabbare
Här följer ett förenklat räkneexempel på vad utökningarna "bursting" och "fast frames", som båda stöds av QoS-tilläggen i 802.11e, kan innebära i rena siffror.
Vi tänker oss att vi ska sända 3000 bytes, det vill säga två Ethernetpaket.
DIFS: 28 us (mikrosekunder).
Slumpmässig väntetid (contention window): mellan noll och 15x9us. Vi utgår från en medelväntetid på 15x9/2=67us.
SIFS: 10us.
Skicka 1500 byte: 254us (20+57x4+6, där 57 är antalet 216-bitssymboler som 802.11g behöver för att skicka 1500 byte, 4 är tiden för att skcika en symbol, 20 tiden som behövs för att starta en överföring och 6 är tiden som går åt till att avsluta överföringen).
Skicka bekräftelse (ACK): 30us.
Detta ger summan för två paket ā 1500 byte: 778us, varav 57x4x2=456=59 procent används till faktiska data.
Observera att det här är siffror på MAC-nivå. Ur slutanvändarperspektiv tillkommer ytterligare administration i form av bland annat IP- och TCP/UDP-huvuden, TCP-bekräftelser, med mera. Det går att visa att maximal datahastighet för TCP och UDP i ett normal 802.11g-nät är 24,4 respektive 30,5 megabut per sekund - motsvarande 45 respektive 56 procents verkningsgrad.
Lägger vi sedan till kortare väntetider och längre paket så sparar vi först 18-10us på att byta en SIFS mot en DIFS, vi sparar 2x67us på att strunta i väntetiden, 26us i datafältet samt ytterligare 68us (28+10+40) på att slippa ett helt huvud+bekräftelse. Summa: 778-8-134-26-68, varav 456us, eller 84 procent, till data.
Och 84 procents verkningsgrad mot 59 motsvarar hela 42 procents bättre nettoflöde. På MAC-nivå. Och - återigen - exemplet är rejält förenklat och jämför en relativt försiktig krockstrategi med en helt ideal bursting-situation, där ingenting stör paketflödet.
"