Huvudstaden Stockholm VS. Lillebror Göteborg

Stockholm är en bonnhåla med "kultiverade" bonnläppar som tror att de bor i en metropol som i själva verket är en avsides inavlad asfaltsplätt i ett kargt, öde landskap (Nordens Riga). Den typiske stockholmaren är en sarkastisk liten snobb som aldrig varit utanför Stockholms gränser, tror sig veta "allt om livet och sånt dårå", men i själva verket för en världsvan människa framstår som semi-ryssar med tracksuit och David Hasselhof dånandes i den senaste Walkman-freestaaajlen från 1988. När den typiske stockholmaren träffar en utlänning eller en "bonde" drar dom på sig sin finaste prettomask och kör järnet med uppenbart påklistrade trevligheter. De blandar ofta ihop ironi med sarksasm och förstår absolut ingenting om självdistans, om någon driver med sig själv blir det oftast bara besynnerligt för stockholmaren (tomma fiskögon) som helst bara driver med andra. Därav den elementära oförståelsen för göteborgska kulturen. Stockholm är Linköping i kubik, typ.

Nyckelord - pretto, trångssynt, sarkastiskt och "ryss-snobbigt".


Göteborg däremot är en avslappnad glidarstad utan pretentioner med fina miljöer och intressanta bakgator som leder till prunkande andningshål. Har ett eminent, soft uteliv och en social, icke-pretentiös miljö som inkluderar främlingar. Den typiske göteborgaren kan driva med sig själv och inbillar sig aldrig att världen är mindre än Götlaborg. Staden frossar i finurliga bufféer, lulliga stadscaféer och andra, mer tillbakalutade träffplatser som inte enbart riktar sig till hårdnackad konsumtionshysteri (till skillnad mot Stockholm som är byggd kring konsumtion).

Nyckelord - ärligt, öppet, självdistanserat och "Tolouse-elegant".


Göteborg = vinnare.

Det är sällan man ser någon lägga ner så mycket tid på att vara rolig, smart och vältalig helt i onödan.

Man måste bara älska din Göteborgshumor göbben.

Är född i Göteborg men bor sedan ett par år tillbaka i Stockholm, därför har jag rätt stor kännedom om likheterna och olikheterna städerna emellan.

Stockholmare saknar självförtroende. Jakten på att hela tiden göra rätt val vad gäller klädstil, inredning, kulturell finess och semesterval gör stockholmaren till en ryggradslös marionett inför sin omgivnings värderande blickar. Är Berlin fortfarande hett? Skall jag fortfarande kavla upp mina chinos? Kan man fortfarande med att beställa kaffe latte? Har jag en tillräckligt sliten damcykel? (Nu talar vi givetvis om de människor som framför allt huserar i SOFO, men samma tänk går igen i andra sociala grupper).

Om stockholmaren inte konstant sneglar på sin omgivning för att få bekräftelse/ nya uppslag på nästa säsongs hetaste måsten på musik och klädfronten, är det den andra sortens stockholmare; -förortsbon. Förortsborn älskar fotboll över allt annat, lyssnar på hardstyle samt älskar scarface och hårgéle. (upp till en viss ålder) Förortsungdomen känns igen främst genom att denne spottar konstant.

En tredje kategori stockholmare är utbölingen. Att kalla denna person utböling skulle garanterat göra dig ovän med denne, speciellt om personen i fråga kommer i från mellansverige. För att passa in har utbölingen eller nystockholmaren, tränat bort sin dialekt, men på helgnätterna tränger den fram i samma takt som alkoholen rinner ut i blodet.

Som stad är Stockholm riktigt vacker, men den centrala delen, dvs innanför tullarna är på samma gång deprimerande enformig. Samma små exklusiva boutiqer, gallerier, caféer, delikatessbutiker och framför allt samma vita medelklass befolkar gaturummet, från södermalm till sibirien.

Jag har mycket att säga om göteborgarna också, men det får bli en annan gång.

Nu vet jag inte om du är ironisk eller ej, men hela den här diskutionen börjar bli onödig. Det är samma fördomar som skrivs, om och om igen.

Intressant analys. Det stämmer faktiskt ganska bra.

Jag skiter just nu i vad andra tycker om Göteborgare, men ni kan nog gissa vad jag ansar. Problemet, enligt mig, är att Stockholmarna tror/vill vara älskade vilket dem verkligen verkligen inte är.

Det enda jag är säker på är att du vill väldigt gärna att man ska veta, att ni Göteborgare hatar stockholmare.
Okej, vi har fattat.
Tänk om alla ni Stockholmshatare kunde lägga den energi ni lägger på att sprida ert missnöje med oss, och istället göra något konkret för er egen stad. Kanske kommer den med tiden att bli lika stor, vacker och fantastisk som Stockholm på det viset... men nej, det är inte troligt. Framåtsträvare flyttar hit, bakåtsträvare sitter hemma i sitt eget lilla göteborg och är arg och missundsam.

Jag försökte vara sarkastisk.




Se ovan.

Förvisso. Det jag syftade på var att det finns alldeles för många irrelevanta fördomar i den här tråden som inte är ett dugg sarkastiska/ironiska (Ja, jag känner till skillnaden).

Göteborg= Spårvagnar,regn,irriterande dialekt. Jag känner mig inte hemma i Gbg alls. Tycker stan är enbart jobbig. När man är där är det ett jävla tjat om stan och bara det egentligen. Folk verkar älska att prata om stan hela tiden och det är inte bara positivt. Finns mera mera negativt än positivt. Jag hatar inte Gbg, men jag gillar inte stan heller. Känner ingen längtan att besöka stan. Krogarna är helt värdelösa. Dyrt och stökigt.

Stockholm= Lite självdistans skulle inte skada. Ni pratar inte så jävla vackert som ni själva tror. Lika svårt att uttala bokstaven R som skåningar och östgötar. Känner ni till bokstaven Ä ? Nej! Inte E. Jag sa Ä ok ok ok Det gick inte fram

Stan är inte heller vacker som många vill framstå. Om man nu inte gillar gamla öststatsstäder från 1967. Skärgården är fin, men det stannar där. Trafiken är hemsk och dåligt planerad. Folk kör dessutom som idioter. Hela stan är f.ö. dåligt planerad. En sak till. Stockholm är ingen världsmetropol. Faktiskt inte.

Ett stort plus måste man ge till människorna i Stockholm ändå. Otroligt hjälpsamma och trevliga. Många av mina bästa vänner bor i Stockholm+ att jag jobbar där också. Detta gör att jag måste anse Stockholm vinna matchen. Men bo där? Aldrig i livet.

Jag tycker inte jag pratar speciellt vackert eller speciellt fult. Men det är så jag pratar. Om folk har ett problem med min dialekt så får det stå för dom, vad ska jag göra åt saken licksom?

Vem säger att det är en världsmetropol? Däremot är det en växande och dynamisk mellanstor huvudstad med europeiska mått. Det räcker för mig.

Mångas argument gentemot Stockholm skulle vara att vi är otrevliga och stöddiga. Om det nu är så, så vad gör det er? Tycker det låter som ett typiskt jantelags argument. "Du ska inte tro att du är något" licksom, vilket känns ganska old så här år 2008 i världen.
Får man en släng skit av en stockholmare så ge tillbaka med samma mynt då, han kommer nog bara uppskatta det och tycka att det är roligt med någon som slänger käft med honom istället för att blänga surt och skriva sura kommentarer på FB.