Ok, till att börja med så vill ja bara säga det att det här är min första post på det här forumet, även om ja har läst en del i det förut, och vilket betyder att det är min första tripprapport. Läs å kommentera
Setting: En mörk utekväll på en bänk och studsmatta ute i en sommarstuga utanför all sorts civilisation.
Dos: ca 0.7g standard hash
Kön/Vikt/Längd; Man/~65/1,85
Ålder: 17
Det hela började med att vi skulle ut å supa sönder oss en sista gång innan sommarlovet var över i min tjejkompis sommarstuga över helgen. Det var jag och mina 6 polare. 3 utav oss hade bestämt för att vi skulle krydda upp helgen med lite cannabis. Jag och mina kompisar har varit sugna på och testa det sedan en längre tid tillbaks men aldrig tagit slag i saken. Hursomhelst hade vi fått tag på en 5a standard. Men för säkerhets skull packade vi ju ner den trogna alkoholen också.
Dag 1: Väl framme vart det väl inte direkt nått intressant att rappotera, vi gjorde det man brukar göra när man kommer fram. Packar upp, byter kläder, käkar och fixar m.m. Sedan efter ett tag så bestämde jag och mina kumpaner, som vi kan kalla för Pennan och Skaftet för skojs skull, för att de va dags för att dra en omgång. Skaftet tillverkade hastigt ihop en bong gjord på en festisflaska och sugrör, högkvalite,(det var inte hans första gång, han hade tagit det ett par ggr innan) och Pennan meckade vår tobak/hash blandning. Tyvärr har jag ingen uppfattning om hur mycket den här omgången bestod utav, men en kopp 50/50 skulle ja gissa på. Vi gav oss ut och hittade en slags källare, Skaftet kollade sig runt å i den lilla källaren och konstaterade att här var stället. Vi drog nogra tveksamma bloss, bongen strulade m.m. sen vart det inget mer me det. Detta gav ingen effekt på mig eller Pennan, men Skaftet drog igång och berättade hans känslor under tiden de spelades ut framför honom. Han var glad medans jag och Pennan deppade. Ett tag senare bestämde sig de andra för att dra ner till stranden som låg en bra bit därifrån. Vi kollade på varandra och bestämde oss för att hoppa det, det var ju så kallt och såg ut och bli regn och allt sånt.
Strax efter att de gått satte vi igång och förbereda ytterligare en omgång, skam den som ger sig tänkte vi. Åter igen gick vi ut å blossade på, ingenting hände för mig å pennan även denna gången. Smått irriterade och trötta i huvet började vi röra oss emot spriten. När vi kommit in igen förvandlades segheten i huvudet till rejäl trötthet och välbehag. Jag och Pennan låg helt avdäckade och käkade godis och drack sprit medans Skaftet meckade upp halva biten som va kvar för framtida bruk.
En eller två lika tafatta gånger påträffades den dagen men jag var för full de gångerna för att komma ihåg vilket som gav mig effekt.
Dag 2: Vaknar upp med baksmälla, tar mig väl en 1-2min att leta fram min flaska och tar mig ett par klunkar för återställaren. Hade jag vetat vad natten skulle ge mig hade jag nog lugnat mig lite med spriten. Hursomhelst, dagen fortsatte som gårdagen, jag, Skaftet och Pennan var fulla som ägg och alla andra gick runt lite småfulla och tyckte att vi bärde oss åt som fan, men det brydde vi oss inte om. Dagen kom och gick (Pennan hade rökt på ytterligare en gång och tydligen hade denna omgången givit honom en smärre effekt), man började sakta vänja sig vid och gå omkring full hela dagen, skjöt med luftgevär, gick bra med tanke på omständigheterna och ja berömde mig själv. Senare fram emot natten, runt 8 skulle jag tippa, sänkte ja resterande biten av flaskan å tänkte; ”ne nu jävlar ska vi mecka en riktigt fet en”. Skaftet låg helt deckad på en soffa (alkohol) så jag och Pennan frågade en tredje polare som är en gammal cannabinist själv att mecka en riktigt ordentlig åt oss. Sagt och gjort, han tömmer resterande meck vi gjort och rullar det (är väl en 1,5-2g i den, riktigt fet och stor blev den). Ger oss jointen, flinar stort och säger; ”Ja, blir ni inte höga på den här så vetifan om ni ens kan bli det”. ”Hah, vi får väl se”, fnyser ja åt honom.
Pennan och ja intar plats på en bänk ute i trädgården och tänder på. Första blosset blev riktigt bra, och då hände något mycket märkligt. Jag kände att hjärnan slutade skrika av huvudvärken jag haft den dagen, istället började den sväva och kändes som den tryckte på övre delen av huvudet. Helt förtjust över denna känsla tar ja emot jointen igen å drar ett bloss, nu drog det åt ordentligt och min kompis röst blev genast grumligare, jag tog emot den ytterligare en gång, drog in det goda och kände hur ja försvann mer och mer, nu blev det obehagligt intensivt så ja bestämde mig för å vagga lite eftersom det kändes lugnare då, tyvärr orkade jag inte räta på mig utan föll pladask på marken. Pennan la jointen i handen på mig medans jag låg där och blundade. Jag var totalt väck på 3 bloss och jag fortsatte en bra bit till över det innan jointen va slut. Kom ihåg att Pennans röst gick fram till mig och sa att ja skulle skärpa mig å resa mig upp. Han drog tag i min hand, jag blundade fortfarande, det värmde ju så skönt på ögonen tyckte jag. När han släppte handen föll ja ner på samma ställe igen, helt slapp så mummlade jag till honom att han kunde gå och komma hit igen om ett par timmar så jag kunde få sova. Han började asgarva och jag likaså. Men allt var så ansträngande så jag la av efter ett litet tag. Jag försökte mig på att öppna mina ögon och kom ihåg hur jäkla svårt det var. Allt var dimmigt och trots att jag blundade såg ja rök komma ut ur min mun, det slutade aldrig, jag skrattade åt denna tanke.
”Kom vi hoppar på studsmattan”, hördes Pennans röst eka. Fan va kul, tänkte ja och kom upp på bena förvånandsvärt enkelt, jag kunde fortfarande inte öppna mina ögon utan jag försökte gå en bit, kisa med ena ögat å gå en bit till, väl framme vid studsmattan fick jag hjälp upp av Pennan som verkade va hur glad som helst. Vi låg där på studsmattan i vad som kändes som ett litet tag men som lika väl kunde varit halva natten och kände hur mattan gungade när nån utav oss rörde oss det minsta. Jag repeterade orden; ”Fan va skönt det är! Jag skiter i allt just nu, jag skiter i allt!” Det kändes som om ingenting kunde få mig på dåligt humör. Skaftet röst hördes skrikandes efter oss i mörkret, visste inte vart han var (fick senare veta att han hade blivit skrämd utav folket inomhus och kutat ut i strumplästen för att leta efter oss och sedan ramlat och däckat på gruset).Ögonen slutade streta emot efter ett tag och jag kände hur jag istället för å va så trött som jag va för ett litet tag sen gick över till en väldigt märklig vakenhet. Pennan hade tydligen flyttat sig för längesedan och gick runt huset med en ficklampa. Sedan när han såg att jag ställde mig upp ordentligt på egen hand rusade Pennan fram till mig och sa; ”Fan va bra det här känns”. Han hade det största flin jag någonsin sett.
Jag nickade medstämmande. ”Jag skiter i allt just nu, jag skiter i allt!”
Pissenödig som ja bestämde mig för att jag va gick jag in på skithuset, fråga mig inte hur länge jag var där för jag spenderade största tiden med att stirra ner i toaletten. När ja kom ut igen fan jag att Pennan fortfarande gick runt huset, nu letandes efter mig, med samma min som när jag gick på dasset ifrån början. ”Där är du ju, jag har letat hela natten efter dig”, sa han och så började vi garva en lång stund. Sedan gick vi ut på en gigantisk väg (2filig landsväg). Vi knatade på ett tag och kom sedan fram till en väg imellan 2 åkrar. ”Kolla, det är evighetens väg”, gapade Pennan. ”Nehe, fan va coolt”, svarade jag, ”Vart leder den?” ”Ser du inte det? Till meningen me livet!” ”Jävlar, kom vi går” Jag gick 2 steg och satte mig sedan ner för och betrackta vägen ytterligare. Klockan var nog runt 11-12 vid det här tillfället och kalaset höll på och försvinna. ”Kom”, ropar Pennan för ingenting. ”Vi måste hämta Skaftet! Så han också kan få gå på evighetens väg” Jag reste mig mödosamt upp och kollade på Pennan, helt plötsligt blev hans ansikte grumligt och jag tyckte mig se en annan kompis som inte ens var med oss på resan stå framför mig. ”Vafan gör du här?!”, ropar jag högt. Jag började även bli lite rädd, vad hade denna person gjort med Pennan? ”Du ska fan inte vara här, du ska ju va hemma” ”Ta det lugnt”, sa Pennan, men jag lyssnade inte utan började rusa tillbaka till stugan med Pennan hack i häl. Den rädsla jag hade byttes snabbt till förundran över hur lätt det va att springa och hur snabbt jag sprang. Väl tillbaka till stugan så såg jag att Pennan kom bakom mig. ”Vafan tog du vägen X va ju här!” sa jag till honom. ”Nej ditt dumhuvud, det va ju jag”, konstaterade Pennan. Vi lugnade ner oss båda två och gick sedan in för att hitta Skaftet helt nersupt. Vi la oss på soffan å skrattade åt medans Skaftet gjorde bort sig å kände hur de sista krafterna försvann.
Dag 3: Största baksmällan i min historia. Troligtvis för att ja druckit sen ja kom dit.
Packade och åkte hem. Snipp snapp snut, så va trippen slut.
Får ursäkta med att jag inte kan några exakta tidsslag eller liknande, min historia sviktar också mellan minnesluckor.
Slutsats: 4/5 Störtskönt rus men va lite för intensivt de första minutrarna och fick röka ett antal gånger innan jag fick ngn effekt på den här sista. Har blivit många liknande historier efter det, men den här är det allt nått speciellt med, det är ju trots allt första gången.
Sköt om er. var snälla
Setting: En mörk utekväll på en bänk och studsmatta ute i en sommarstuga utanför all sorts civilisation.
Dos: ca 0.7g standard hash
Kön/Vikt/Längd; Man/~65/1,85
Ålder: 17
Det hela började med att vi skulle ut å supa sönder oss en sista gång innan sommarlovet var över i min tjejkompis sommarstuga över helgen. Det var jag och mina 6 polare. 3 utav oss hade bestämt för att vi skulle krydda upp helgen med lite cannabis. Jag och mina kompisar har varit sugna på och testa det sedan en längre tid tillbaks men aldrig tagit slag i saken. Hursomhelst hade vi fått tag på en 5a standard. Men för säkerhets skull packade vi ju ner den trogna alkoholen också.
Dag 1: Väl framme vart det väl inte direkt nått intressant att rappotera, vi gjorde det man brukar göra när man kommer fram. Packar upp, byter kläder, käkar och fixar m.m. Sedan efter ett tag så bestämde jag och mina kumpaner, som vi kan kalla för Pennan och Skaftet för skojs skull, för att de va dags för att dra en omgång. Skaftet tillverkade hastigt ihop en bong gjord på en festisflaska och sugrör, högkvalite,(det var inte hans första gång, han hade tagit det ett par ggr innan) och Pennan meckade vår tobak/hash blandning. Tyvärr har jag ingen uppfattning om hur mycket den här omgången bestod utav, men en kopp 50/50 skulle ja gissa på. Vi gav oss ut och hittade en slags källare, Skaftet kollade sig runt å i den lilla källaren och konstaterade att här var stället. Vi drog nogra tveksamma bloss, bongen strulade m.m. sen vart det inget mer me det. Detta gav ingen effekt på mig eller Pennan, men Skaftet drog igång och berättade hans känslor under tiden de spelades ut framför honom. Han var glad medans jag och Pennan deppade. Ett tag senare bestämde sig de andra för att dra ner till stranden som låg en bra bit därifrån. Vi kollade på varandra och bestämde oss för att hoppa det, det var ju så kallt och såg ut och bli regn och allt sånt.
Strax efter att de gått satte vi igång och förbereda ytterligare en omgång, skam den som ger sig tänkte vi. Åter igen gick vi ut å blossade på, ingenting hände för mig å pennan även denna gången. Smått irriterade och trötta i huvet började vi röra oss emot spriten. När vi kommit in igen förvandlades segheten i huvudet till rejäl trötthet och välbehag. Jag och Pennan låg helt avdäckade och käkade godis och drack sprit medans Skaftet meckade upp halva biten som va kvar för framtida bruk.
En eller två lika tafatta gånger påträffades den dagen men jag var för full de gångerna för att komma ihåg vilket som gav mig effekt.
Dag 2: Vaknar upp med baksmälla, tar mig väl en 1-2min att leta fram min flaska och tar mig ett par klunkar för återställaren. Hade jag vetat vad natten skulle ge mig hade jag nog lugnat mig lite med spriten. Hursomhelst, dagen fortsatte som gårdagen, jag, Skaftet och Pennan var fulla som ägg och alla andra gick runt lite småfulla och tyckte att vi bärde oss åt som fan, men det brydde vi oss inte om. Dagen kom och gick (Pennan hade rökt på ytterligare en gång och tydligen hade denna omgången givit honom en smärre effekt), man började sakta vänja sig vid och gå omkring full hela dagen, skjöt med luftgevär, gick bra med tanke på omständigheterna och ja berömde mig själv. Senare fram emot natten, runt 8 skulle jag tippa, sänkte ja resterande biten av flaskan å tänkte; ”ne nu jävlar ska vi mecka en riktigt fet en”. Skaftet låg helt deckad på en soffa (alkohol) så jag och Pennan frågade en tredje polare som är en gammal cannabinist själv att mecka en riktigt ordentlig åt oss. Sagt och gjort, han tömmer resterande meck vi gjort och rullar det (är väl en 1,5-2g i den, riktigt fet och stor blev den). Ger oss jointen, flinar stort och säger; ”Ja, blir ni inte höga på den här så vetifan om ni ens kan bli det”. ”Hah, vi får väl se”, fnyser ja åt honom.
Pennan och ja intar plats på en bänk ute i trädgården och tänder på. Första blosset blev riktigt bra, och då hände något mycket märkligt. Jag kände att hjärnan slutade skrika av huvudvärken jag haft den dagen, istället började den sväva och kändes som den tryckte på övre delen av huvudet. Helt förtjust över denna känsla tar ja emot jointen igen å drar ett bloss, nu drog det åt ordentligt och min kompis röst blev genast grumligare, jag tog emot den ytterligare en gång, drog in det goda och kände hur ja försvann mer och mer, nu blev det obehagligt intensivt så ja bestämde mig för å vagga lite eftersom det kändes lugnare då, tyvärr orkade jag inte räta på mig utan föll pladask på marken. Pennan la jointen i handen på mig medans jag låg där och blundade. Jag var totalt väck på 3 bloss och jag fortsatte en bra bit till över det innan jointen va slut. Kom ihåg att Pennans röst gick fram till mig och sa att ja skulle skärpa mig å resa mig upp. Han drog tag i min hand, jag blundade fortfarande, det värmde ju så skönt på ögonen tyckte jag. När han släppte handen föll ja ner på samma ställe igen, helt slapp så mummlade jag till honom att han kunde gå och komma hit igen om ett par timmar så jag kunde få sova. Han började asgarva och jag likaså. Men allt var så ansträngande så jag la av efter ett litet tag. Jag försökte mig på att öppna mina ögon och kom ihåg hur jäkla svårt det var. Allt var dimmigt och trots att jag blundade såg ja rök komma ut ur min mun, det slutade aldrig, jag skrattade åt denna tanke.
”Kom vi hoppar på studsmattan”, hördes Pennans röst eka. Fan va kul, tänkte ja och kom upp på bena förvånandsvärt enkelt, jag kunde fortfarande inte öppna mina ögon utan jag försökte gå en bit, kisa med ena ögat å gå en bit till, väl framme vid studsmattan fick jag hjälp upp av Pennan som verkade va hur glad som helst. Vi låg där på studsmattan i vad som kändes som ett litet tag men som lika väl kunde varit halva natten och kände hur mattan gungade när nån utav oss rörde oss det minsta. Jag repeterade orden; ”Fan va skönt det är! Jag skiter i allt just nu, jag skiter i allt!” Det kändes som om ingenting kunde få mig på dåligt humör. Skaftet röst hördes skrikandes efter oss i mörkret, visste inte vart han var (fick senare veta att han hade blivit skrämd utav folket inomhus och kutat ut i strumplästen för att leta efter oss och sedan ramlat och däckat på gruset).Ögonen slutade streta emot efter ett tag och jag kände hur jag istället för å va så trött som jag va för ett litet tag sen gick över till en väldigt märklig vakenhet. Pennan hade tydligen flyttat sig för längesedan och gick runt huset med en ficklampa. Sedan när han såg att jag ställde mig upp ordentligt på egen hand rusade Pennan fram till mig och sa; ”Fan va bra det här känns”. Han hade det största flin jag någonsin sett.
Jag nickade medstämmande. ”Jag skiter i allt just nu, jag skiter i allt!”
Pissenödig som ja bestämde mig för att jag va gick jag in på skithuset, fråga mig inte hur länge jag var där för jag spenderade största tiden med att stirra ner i toaletten. När ja kom ut igen fan jag att Pennan fortfarande gick runt huset, nu letandes efter mig, med samma min som när jag gick på dasset ifrån början. ”Där är du ju, jag har letat hela natten efter dig”, sa han och så började vi garva en lång stund. Sedan gick vi ut på en gigantisk väg (2filig landsväg). Vi knatade på ett tag och kom sedan fram till en väg imellan 2 åkrar. ”Kolla, det är evighetens väg”, gapade Pennan. ”Nehe, fan va coolt”, svarade jag, ”Vart leder den?” ”Ser du inte det? Till meningen me livet!” ”Jävlar, kom vi går” Jag gick 2 steg och satte mig sedan ner för och betrackta vägen ytterligare. Klockan var nog runt 11-12 vid det här tillfället och kalaset höll på och försvinna. ”Kom”, ropar Pennan för ingenting. ”Vi måste hämta Skaftet! Så han också kan få gå på evighetens väg” Jag reste mig mödosamt upp och kollade på Pennan, helt plötsligt blev hans ansikte grumligt och jag tyckte mig se en annan kompis som inte ens var med oss på resan stå framför mig. ”Vafan gör du här?!”, ropar jag högt. Jag började även bli lite rädd, vad hade denna person gjort med Pennan? ”Du ska fan inte vara här, du ska ju va hemma” ”Ta det lugnt”, sa Pennan, men jag lyssnade inte utan började rusa tillbaka till stugan med Pennan hack i häl. Den rädsla jag hade byttes snabbt till förundran över hur lätt det va att springa och hur snabbt jag sprang. Väl tillbaka till stugan så såg jag att Pennan kom bakom mig. ”Vafan tog du vägen X va ju här!” sa jag till honom. ”Nej ditt dumhuvud, det va ju jag”, konstaterade Pennan. Vi lugnade ner oss båda två och gick sedan in för att hitta Skaftet helt nersupt. Vi la oss på soffan å skrattade åt medans Skaftet gjorde bort sig å kände hur de sista krafterna försvann.
Dag 3: Största baksmällan i min historia. Troligtvis för att ja druckit sen ja kom dit.
Packade och åkte hem. Snipp snapp snut, så va trippen slut.
Får ursäkta med att jag inte kan några exakta tidsslag eller liknande, min historia sviktar också mellan minnesluckor.
Slutsats: 4/5 Störtskönt rus men va lite för intensivt de första minutrarna och fick röka ett antal gånger innan jag fick ngn effekt på den här sista. Har blivit många liknande historier efter det, men den här är det allt nått speciellt med, det är ju trots allt första gången.
Sköt om er. var snälla
