Varför tror man på gud?

Han kom till mitt hem när jag satt i en sians med två missionärer. Vi blev alla tre djupt berörda och hade svårt att hålla oss kvar i soffan då vi genast ville gå fram till honom och falla ner framför hans fötter. Gud sade istället sitt kvar ni behöver inte göra som de andra. Ni har min välsignelse och styrka.

Annars hade man inte haft samvete o moral o sånt. Tänk på hur otroligt mäktig och kapabel till både ondska och godhet du är bara för att du fötts som uber-varelsen människa - precis som gud. Att vara människa är som att vara gud.

Beroende på hur vi sköter gåvan vi fått belönas vi efter döden. Våldtäcktsmän och pack bör ha ångest över vad som väntar.

Varför skulle något övernaturligt krävas för att förklara moral och samvete?
Du vet att evolutionsforskare har utmärkta förklaringar på hur sådant utvecklas helt naturligt?

Moral och jaget kan enkelt förklaras om man ser på hjärnans utveckling genom evolutionens gång. Ifrån simpla på och av stadier i några fåtal nervceller till 86 miljarder nervceller. Dessa av och på stadier blir så komplexa och invecklade att alla våra impulser till slut utvecklade ett tillräckligt avancerat medvetande som en efterprodukt.

För mig är Gud år noll då jag lärde mig skriva istället för att behöva läsa.

För att kunna läsa om gud

och kunna skriva om gud är 2 skilda ting

Jag undrar som rubriken lyder om det finns någon anledning att tro på en Gud. Jag är en icketroende och kan inte se något annat än att en Gud ej har skapat något. Vad finns det för anledningar att tro?

Re TS:

Iofs kan olika individer ha olika anledninger till legitimt att TRO.

Det är när troende försökar göra sin "faith" till "fact" att en allmän "anledning" blir aktuell.

Att försöka hitta en rationell anledning till tro är som att kräva ett nobelpris för metafysik.

"Here's the conclusion, what facts can we find to support it? "

Personligen har jag inga problem med teister alls, tycker det kan vara riktigt trevligt att prata religion med en troende. Men som du säger, religion är något som helt enkelt är subjektivt och kommer alltid vara det, men när dessa troende försöker göra det till något objektivt blir det bara en massa trams.

Att tro på Gud är inte att tro på existensen av en viss bild som ska föreställa Gud, utan att ha förtroende för en god makt, tycker jag. Bilden av Gud är högst peronlig och min bild kanske framgår av min tolkning av tio Guds bud:

Många uppfattar Tio Guds Bud som en tidig och koncis humanism, men det finns något mer alldeles under ytan.

Gud: Jag är den gode herren.
1. Du ska inte ha en herre som inte är god.
2. Du ska inte göra vrångbilder av mig.
3. Du ska inte missbruka mitt rykte.
4. En dag i veckan ska du ägna dig åt något bättre än dina vanliga jordiska strävanden.
5. Du ska hedra din mor och din far.
6. Du ska inte dräpa.
7. Du ska inte bryta äktenskap.
8. Du ska inte stjäla.
9. Du ska inte vittna falskt.
10. Du ska inte tillåta dig att ha begär efter vad som tillhör andra.

Det viktigaste med tro är förtroende snarare än inbillning.

Även det varierar från individ till individ.

Religion är socialt, i första hand och subjektivt i andra som jag ser det, och säger med det itne att du har fel, eftersom ramarna uppmuntrar folk att sitta och "känna in gud" och så mkt mer. Så sett håller jag med, däremot är religion ett socialt fenomen som normaliserats, och då har ateism hamnat i deras beräknade felmarginal, på veka sinnesveka grunder, då de självutnämnda som kallar sig religiösa, inte ens tar hänsyn till den på riktigt gemensamma platttformen, som är naturen ; de behagar kalla det för "materialism" .

Intressant att bli så våghalsad.. och komma igenom med det också.