Hjälp mig att rycka upp vår vegeterande generation!

Tjena gubbar!

Som ni kanske har sett så finns det en tråd om varför det är så fult att vara lat. Jag tycker att Kos gav ett gott svar på varför. Och som många andra i tråden, förknippar jag den diskuterade latheten med en postmodernistisk generation som förlamats av den oförmåga att skapa en identitet som följer av tron på individens relation till sina valmöjligheter. En valmöjlighet som blivit obrukbar som följd av de starka informationsströmmar som sätter människan i tvivel över vilka val som är de rätta och om individen har möjlighet att genomföra dessa val tillräckligt bra. (Okej, det kanske inte riktigt var vad folk sa, men skit samma =)

Hur som helst skulle jag vilja veta mer om detta. Har ni några litteraturtips på filosofer eller andra tänkare som med ett starkt antipostmodernistiskt patos tar upp vår generations brist på handlingskraft och som ger förslag på hur denna skall kunna motverkas. (För att bredda det lite kan jag säga att jag gärna tar tips om alla tänkbara antipostmodernistiska tänkare)

Läsningen är till för ett litet kulturellt projekt som är i syfte att klanka ner på vår vegeterande generation.

Har du inte trasslat in dig i ett långt invecklat ordflöde, som man aldrig lär hitta ut ur? Är det månne ett sätt att illustrera din vegeterande generations förvirring och otydlighet... då har du lyckats.

Jag rekommenderar gärna boken "Oblomov" av Ivan Gontjarov. Den är ett gott exempel på motsatsen till det du efterfrågar. Kan ju vara av värde för att skapa sig ett vidare perspektiv.

Definiera postmodernism.

//Mvh, M

Haha! Fan vad många cp-barn det finns på det här forumet.

Antinomos> Gå och slå upp det!

Harry_Haller> Tack så mycket! Jag skall, med viss ovilja, försöka få tag på den.

Sepp> Nej, så är det inte. Min professor, som jag har i grammatik just nu, menar att det förhåller sig tvärt om. Vår generations språk kännetecknas av tätare interpunktion och färre bisatser. Om något, är din projektion av din oförmåga att uttyda min mening något som kännetecknar en postmodern generation. Den postmoderna individens förslappade hjärnan blir förvirrad om en mening innehåller fler en två bisatser. Denna förvirring har kommit som följd av att hjärnan ständigt har matats med färdigtuggad information.

Om du t.ex. ser närmare på tyska vetenskapliga texter från 1700-talet så skall du få se på grejor! Här är en ganska genomsnittlig, tidstypisk mening av Immanuel Kant:

"Nu säger jag: det sköna är symbolen för det moraliskt goda; och det är också bara i detta avseende (ett förhållande som är naturligt för oss även av var och en påkallat som en plikt hos andra) det behagar med ett anspråk på instämmande från var och en, varvid själen blir medveten om en viss förädling och höjning utöver den blotta mottagligheten för en lust genom sinnesintryck och också räkna med andras värderingar efter liknande princip för deras omdömesförmåga."

Där kan du sitta och räkna subjunktioner och analysera satsstrukturer om du vill!

Sen så säger inte jag att mitt språk är felfritt, särskilt inte när jag skriver på Internetforum. Men min inställning är den att folk som sitter och språkbögar sig på ett låglivsforum som detta borde seriöst ta och skaffa sig ett liv (som en utbildning, en flickvän eller en tidskrävande hobby).

Jag tar gärna emot fler tips än Harry_Hallers. Besserwissrar kan spara sin energi till något mer konstruktivt.

Jag vet hur postmodernism definieras inom olika kontexter...problemet är att du tillämpar den kalssiska retoriska användningen av begreppet, varför min fråga var menad som en snäll kritik. Uppenbarligen klarar du dig utan "snällhet" med tanke på hur replikerar - gör oss alla en tjänst: Läs en bok!

//Mvh, M

Okej Antinomos. Jag uppfattade din fråga som sokratisk, som att du fann ett behov av att läxa upp mig i vad postmodernism verkligen är. Jag hade alltså fel? Du ville... Ja, vad ville du? Läxa upp mig på ett snällt sätt? Vara diktatorn i velourbyxor? Undertexten i det jag sa: att du skulle gå och slå upp det, var att jag inte fann något intresse i att höra på dina försvar av postmodernismen. Jag antydde alltså inte, till skillnad från dig, att den jag diskuterade med inte förstod begreppet postmodernism. Jag utgick ifrån att du förstod det!

Du försöker ge tillbaks med att säga att jag skall gå och läsa en bok. Om du hade läst trådens första inlägg ordentligt så hade du sett att det just var en bok som jag efterfrågade (och inte ditt penismäteri). Om ni (då du likt en medeltida kung tycks anse dig representera folket eftersom du säger oss) vill diskutera begreppet postmodernism, finns det säkert en tråd för det. Om inte annat, får du säkert lov att starta en.

Tack på förhand.

Problemet är inte så mycket att bli uppryckt som att få oss att räta på oss. Jag blir utan tvekan uppryckt av att läsa t.ex. Sol och Stål av Yukio Mishima - drömmarna om det strama, rakryggade livet tar fart efter bara några sidor. Men en uppryckning är ju tyvärr mest något marionettliknande, så fort känslan lagt sig slaknar trådarna och så sitter man där med böjd rygg och läser på Aftonbladet.se igen.

Personligen tror jag att det är den tilltagande isoleringen som på många sätt skapar slappheten. Den privata sfären, berövad all insyn och kanske framför allt den Endes insyn, är för många mest en trög svullnad där man inte gör varken bu eller bä. Jag bor just nu med två andra, och på de få dagar de varit bortresta har jag redan märkt hur mycket slappare jag blivit. Deras blotta närvaro får mig alltid att sträcka på mig och inte låta tillvaron förfalla.

Därför: Kommunitet. Det är kanske en på femtio som har den karaktär som krävs för ett värdigt liv i ensamhet.

Tråden handlar i högsta grad om begreppet postmodernism, då det är centralt i ditt inledande! Att be någon slå upp ett begrepp i en bok är inte att visa sitt antagande om att personen förstår begreppet. Att förstå frågan sokratiskt är inte att be personen slå upp det.

Jag hade inte tänkte försvara postmodernismen, men då din användning av begreppet är retoriskt och därmed substanslöst - retorisk antipostmodernister brukar sällan vilja veta vad de är emot. Precis som facist är postmodernist ett slagord som svingas vilt fram och tillbaka.

vi diskuterar ju redan postmodernism i en tråd...

//Mvh, M