Citat:
Ursprungligen postat av JoK
Jag har funderat en del på hur jämställdheten ser ut i olika generationer. Jag anser mig själv vara ganska medveten om jämställdhet, samma gäller för andra folk jag känner som är uppvuxna på 80-talet. Det är liksom inget snack om saken, man behandlar folk lika, killar tar ut pappaledighet, man klarar sig bra utan de stereotypa könsrollerna.
Min uppfattning om de som är 10-20 år äldre är att de gärna vill vara jämställda, använder de rätt orden men i praktiken ser det ganska traditionellt ut.
Nu kanske det låter som om jag vill boasta mig själv och att min generation är bäst men det var inte tanken.

Frågan är snarare: kan man se nån generationstrend i jämställdheten och i så fall hur går det för de som är unga idag (15-25). Mitt intryck av dem är att de gått tillbaks till gamla mönster och könsförtrycker varann till höger och vänster i dagens skolor. Men det kanske bara är taskig pubertetsfaser.
Först och främst så är det ju ofta en ganska stor skillnad i vad man lägger i begreppet "jämställdhet". För vissa handlar det om att diska lika mycket, för andra löneskillnader (där vissa vill ha lika möjligheter utifrån dagens mått, och andra vill ha kvotering tex) och för andra att få vara hemmafru om man vill etc etc. Men jag tycker att det oftast handlar om att man åsidosätter tankar kring värderingar om
innehållet för det mer synliga agerandet: tex är det jämställt att vara lika trög som en svinig kille, lika fåfäng som en ytlig brud, eller missar man hela perspektivet om vad som är vettigt och sunt bara för att skapa en "jämställdhet" på pappret?
Många av "dagens ungdomar" (15-25) verkar vara inne på det spåret.. Samt att det nog skapar lite förvirring bland de yngre med nätets stora sortiment av åskådningar och kändisönskan som kanske leder till en mer uniform syn, men med färre värderingar. En sociolog återgav en annan sociologs tankar kring att (ungefär) "mediatrycket är massivt, men vi kan inte riktigt tolka alla dessa tecken och symboler.." och där tror jag ibland att värderingar inte riktigt hinner med. Och bland många fjortisar undrar jag om de egentligen skapas(!?) överhuvudtaget. Man försöker låta bli snacket om "dagens ungdom", men visst är det intressant att fundera kring hur ett liv genom nätet (för den grupp som lever så till stor del) påverkar dem. Blir saker och ting mer abstrakta, eller åtminstone mindre "verkliga" (som i mindre konsekvenser tex) då? Jag tror också som så att desto högre de äldre feministerna skriker, desto större implantat drömmer vissa fjortisbrudar om. Men nu kan de blanda detta med motiveringen om att de har "rätt som kvinnor att göra det för deras egen skull..". Typ..