Råkade få för mej att jag skulle sova ett längre tag, o alla vet ju att man sover som en stock på Theralen (iaf jag) o när jag käkade lite Atarax blev jag lite trött så tänkte att går nog o käka massa Atarax så sover man ännnu längre.
Sagt o gort...ut petar ut massa Atarax tabletter o plockar fram burken me Theralen. Är halva kvar. Har även gort iordning ett glas oboy, för folk som testat Theralen i större doser vet att det kliar rejält på tungan.
Öser i mej alla Atarax tabletter, vet inte hur många men uppskattningsvis ett 20tal iaf o så snabbt i med en halv flaska Theralen o så klunka upp massor med oboy och hoppa isängen. Inte helt oväntat somnar jag ganska fort o sover väldigt skönt...iaf en stund.
Jag vaknar, mitt i natten. Första tanken e att aja, e la som Theralen att man vaknar o e lite dåsig men icke. Allt bara snurrar, ser i stort sett ingenting o hör inte enns mej själv. Kan precis stå upp o klarar inte att hålla ögonen öppna längre än nån sekund åt gången. Försöker integrera med omgivningen, för jag känner saker men verkar inte kunna ändra på någonting. Då slår mej tanken att antagligen är jag död o i nå sort mellan värld så går o lägger mej igen i hopp om att kanske fortsätta mot dit man ev hamnar sedan. Går dock inte nå bra, för vaknar igen o samma problem, helt snurrig. Så, provar o skrika så högt jag kan fast funkar inte. Visst så skrek jag (tror jag) men tror inte jag kände eller hörde mej själv. Va nå sånt, läskigt iaf. Tänker att ifall jag fortfarande är levande måst e det ju gå att väcka mej lr nått med vatten, o kanske blir jag klarare i skallen då (för va törstig o så). Vinglar iaf bort o lyckas sätta på kranen o få i mej lite vatten. Sedan vinglar jag in i sovrumet (sover i soffan, har kläderna i sovrumte) o försöker sova utan resultat så vinglar tillbax till vardagsrumet.
Ungefär nu börjar jag inse att ska jag slippa detta stadiet behöver jag antagligen hjälp lr nått, o dessutom har den absolut värsta kännslan försvunnit. Kan faktikst t.o.m gå längre än ½m utan att hålla mej i nått (fast ser fortfarande knappt nånting) men på nått vis lyckas jag iaf ringa hem med mobilen som jag komihåg vart den låg. Ringer till morsan som får hämta mej o köra mej till sjukhuset. Kommer inte ihåg hur jag fick på mej kläder, minns bara att jag la mej i trappuppgången utanför huset för att hon skulle hitta mej.
Sedan blir det akuten i 3 dagar fast känns som nån timma bara. Dom väcker mej då o då för att jag inte ska falla i koma men somnar om lika fort. Får ligga med dropp...resten är historia.
En annan grejj jag glömde skriva...kunde inte snacka. Iaf långt ifrån rent.
Fick mest fram "a eheer iika". Kunde inte röra musklerna nästan i runt munnen så lät som när man snackar utan o stänga igne läpparna alls ungevär.
--
Det konstiga är, att jag saknar det vingliga stadiet där jag va relativt borta. Inte det stadiet där jag inte kunde gå mer än ½m utan det stadiet då jag nästan kunde gå o se klart fast endå va ganska borta o där jag bara kunde lägga mej o sova skönt direkt när jag ville o slockna. =/
Sagt o gort...ut petar ut massa Atarax tabletter o plockar fram burken me Theralen. Är halva kvar. Har även gort iordning ett glas oboy, för folk som testat Theralen i större doser vet att det kliar rejält på tungan.
Öser i mej alla Atarax tabletter, vet inte hur många men uppskattningsvis ett 20tal iaf o så snabbt i med en halv flaska Theralen o så klunka upp massor med oboy och hoppa isängen. Inte helt oväntat somnar jag ganska fort o sover väldigt skönt...iaf en stund.
Jag vaknar, mitt i natten. Första tanken e att aja, e la som Theralen att man vaknar o e lite dåsig men icke. Allt bara snurrar, ser i stort sett ingenting o hör inte enns mej själv. Kan precis stå upp o klarar inte att hålla ögonen öppna längre än nån sekund åt gången. Försöker integrera med omgivningen, för jag känner saker men verkar inte kunna ändra på någonting. Då slår mej tanken att antagligen är jag död o i nå sort mellan värld så går o lägger mej igen i hopp om att kanske fortsätta mot dit man ev hamnar sedan. Går dock inte nå bra, för vaknar igen o samma problem, helt snurrig. Så, provar o skrika så högt jag kan fast funkar inte. Visst så skrek jag (tror jag) men tror inte jag kände eller hörde mej själv. Va nå sånt, läskigt iaf. Tänker att ifall jag fortfarande är levande måst e det ju gå att väcka mej lr nått med vatten, o kanske blir jag klarare i skallen då (för va törstig o så). Vinglar iaf bort o lyckas sätta på kranen o få i mej lite vatten. Sedan vinglar jag in i sovrumet (sover i soffan, har kläderna i sovrumte) o försöker sova utan resultat så vinglar tillbax till vardagsrumet.
Ungefär nu börjar jag inse att ska jag slippa detta stadiet behöver jag antagligen hjälp lr nått, o dessutom har den absolut värsta kännslan försvunnit. Kan faktikst t.o.m gå längre än ½m utan att hålla mej i nått (fast ser fortfarande knappt nånting) men på nått vis lyckas jag iaf ringa hem med mobilen som jag komihåg vart den låg. Ringer till morsan som får hämta mej o köra mej till sjukhuset. Kommer inte ihåg hur jag fick på mej kläder, minns bara att jag la mej i trappuppgången utanför huset för att hon skulle hitta mej.
Sedan blir det akuten i 3 dagar fast känns som nån timma bara. Dom väcker mej då o då för att jag inte ska falla i koma men somnar om lika fort. Får ligga med dropp...resten är historia.
En annan grejj jag glömde skriva...kunde inte snacka. Iaf långt ifrån rent.
Fick mest fram "a eheer iika". Kunde inte röra musklerna nästan i runt munnen så lät som när man snackar utan o stänga igne läpparna alls ungevär.
--
Det konstiga är, att jag saknar det vingliga stadiet där jag va relativt borta. Inte det stadiet där jag inte kunde gå mer än ½m utan det stadiet då jag nästan kunde gå o se klart fast endå va ganska borta o där jag bara kunde lägga mej o sova skönt direkt när jag ville o slockna. =/