Jag kan inleda med att berätta att detta är en alldeles vanlig, snäll ecstasyrapport. Söker du efter skruvade vansinnestrippar så har du alltså hamnat helt fel. 
Igår petade jag alltså E för första gången i mitt liv och sen dess har jag i princip inte tänkt på något annat än det underbara ruset som varade i ca fyra timmar. Jag tänker nu skriva av mig lite här, kanske med förhoppningen att frammana lite nostalgikänsla hos mer erfarna brukare. Första gången sägs ju trots allt vara den bästa. =)
Det kan tilläggas att mina tidigare erfarenheter av narkotika inte sträcker sig längre än till cb och tjack.
Det hela började egentligen redan i lördags då jag följde med en polare på rave. Killen i fråga stampar ganska mycket och kör på både det ena och det andra och vi hade pratat om att sätta i oss lite av svampen som han hade kommit över tidigare under dagen. När jag kom hem till honom så trodde jag att vi skulle svampa oss och sitta och flumma hela natten men det sprack på första noten då han hade glömt skiten hos en annan snubbe som han hade varit och handlat med. Jag surnade lite och tänkte typ "jaha, vad fan ska vi göra nu då?" Han berättade om stampet och vi bestämde oss för att dra dit och kolla läget. Jag själv har bara varit på ett enda rave innan och tyckte, trots att jag älskar musiken, inte så värst mycket om det. Hur som helst så tänkte jag att det inte var någon idé att hålla på och gnälla så vi åkte och mötte två av hans polare för att sedan i samlad tropp ta oss ut till stället där tillställningen var.
När vi kommer dit så ändras min sinnesställning från lite halvt uttråkad till upprymd och glad. Det här var mycket bättre än det förra! Jag och polaren dansar någon timma till lite skön hardstyle för att sedan gå ut och ta rök- och ölpaus. Under tiden jag står och släcker törsten så förhandlar polaren pillerpriser med någon av killarna i närheten. Det blir tre Gula Hjärtan i brist på pengar. Vi tänker oss 1,5 var och jag får förklarat för mig att "det blir ingen jättekick men det duger fint ändå." Visst, tänker jag, någonting blir det väl i alla fall.
Vi bestämmer oss efter lite rådslag att vänta med intaget tills vi kommer hem, jag minns inte riktigt varför men det kändes och känns fortfarande som ett vettigt beslut. Dansar lite till och kommer, innan vi beger oss hemåt vid 5-tiden, över ett till hjärta som vi får lite discount på. Pratar om att peta på sista bussbytet men skjuter tillslut upp det ytterligare, dvs. till söndagen. Vi hörde även med polaren som hade svampen om den fanns kvar men det gjorde den ju givetvis inte. Tydligen inte hans morsas antideparsenal heller. Drar hem och sover.
Vaknar vid 13:30 av att polaren ringer, jag själv är asseg och vädjar till honom att vänta några timmar med att komma över men han är jävligt på G och tänker minsann inte ta mer än en halvtimma på sig med att bli klar och dra hemifrån. Fine då, jag drar mig i sängen i tjugo minuter för att sedan gå upp och ta en dusch förbereda något brunchliknande.
Polaren kommer över och slänger på lite bandad acid och psy/goa i stereon i vardagsrummet det första han gör för att sedan göra mig sällskap ute i köket. Vi slänger i oss två tabletter var varpå jag hugger in på wienerschnitzel och stekt ägg medan han berättar lite om kickin-tid, vattendrickande, puls och andra saker som man bör tänka på. Vi sitter och snackar en stund och jag kommer plötligt på mig själv med att känna mig jävligt svajig och snurrig, nästan som någon slags yrsel. "Kolla dina pupiller" säger polaren och flinar brett. "Kolla dina" svarar jag roat och går sedan ut till hallspegeln för att beskåda avgrundshålen som ätit upp mina irisar.
Vi sätter oss i soffan i vardagsrummet och jag slås av hur cleant allt är. Som att kontrasten plötsligt höjts med 50%, blinkeffekterna på stereon ser skitspaceade ut och allt är verkligen asläckert. Musiken som rapas ut ur högtalarna är någon helt annan än den vi hörde för en minut sedan och min röst låter även den annorlunda. Jag bara sitter med händerna framför mig, känner hur det rusar inom mig och låter mig totalt uppslukas av känslan. Sneglar på min kompis och ser att också han är på gång. "Fyfan vad underbart" säger jag och får ett passionerat "Mmhmmmm" till svars.
Vi sitter och fascineras under tystnad ett tag för att sedan börja snacka om allt möjligt. Jag erkänner här t.ex. att jag har legat med hans ex och känner mig extremt ångerfull men han bara kramar mig och säger att det är helt lugnt, han har kommit förbi henne och allting, dessutom så har han tydligen vetat det ett tag. För mig kändes det bara jävligt bra att ha fått tala om det för min bästaste bäste vän och jag visste att han inte hyste ens det minsta agg mot mig. Fan va nice.
"Du, är det okej om jag tar av mig brallorna?" Javisst är det okej. Det ska fan jag också göra, fan vilken grym idé! Jag tar fan av mig t-shirten också. I och med det så blir jag plötsligt skitsugen på att dansa så vi står i vardagsrummet och stampar i kallingar till den bästa låt jag har hört i mitt liv. Jag minns att jag tänkte att "nu peakar jag." Här någonstans känner jag att jag vill ringa en polare (som säkerligen även kommer att läsa detta) och berätta hur jävla lycklig jag är och yadayadayada. Han var dock dålig och verkade inte alls vara på samma strålande humör som jag. Stackare.
Efter samtalet så gick jag ut i badrummet för att tvätta händerna med en mjukgörande apelsintvål som morsan har ståendes, enbart för att sedan kunna lukta på mina händer och konstatera att det var den härligaste doften jag hade upplevt i hela mitt arton år långa liv. Vi drack julmust som även den smakade som gudarnas nektar. Så småningom ligger vi iaf på den för stunden superbekväma mattan i vardagsrummet och håller varandra i handen. Nu är det Mozart som fyller lägenheten med sina ljuva toner. Jag visste inte att jag tyckte om honom, han är ju kung?!
Så där låg vi, hand i hand på golvet, och kom på folk som vi skulle vilja peta med i framtiden. Bl.a. så var våra morsor heta villebråd, vi var båda överens om att femtioåriga konservatistiska mammor om några, behövde en sådan här tändning. Mer skitsnack.
Efter ungefär tre timmar, fyllda av kramar, skratt och konstruktivadiskussioner så blev landningen allt mer påtaglig. Blandade känslor, både besvikelse över att det höll på att ta slut, och lycka över det goda humör som jag trots allt fortfarande var på, infann sig. När allt var över så kände vi oss båda ganska sömniga. Jag hade lite ont i huvudet och försökte ta en lur, men det utan någon vidare framgång. Polaren somnade däremot så jag gick och satte mig vid datorn och slösurfade en stund. När han sedan vaknade så bänkade vi oss framför TV:n för att se Deportivo spöa ett ruttet Real Madrid och lite senare upplösningen på Tusenbröder - Återkomsten. (Fan vad bra serierna och filmen är!)
Vid elvatiden bestämde sig polaren för att det var dags för honom att röra sig hemåt, och jag deklarerade att jag nog skulle gå och lägga mig innan klockan 12, något som skulle visa sig falla väldigt fel ut då jag inte somnade förens klockan 7 imorse. Idag mår jag fortfarande finfint och jag hoppas verkligen att nästa gång blir lika angenäm som denna var. :>
Tack för mig.
Anagram
Igår petade jag alltså E för första gången i mitt liv och sen dess har jag i princip inte tänkt på något annat än det underbara ruset som varade i ca fyra timmar. Jag tänker nu skriva av mig lite här, kanske med förhoppningen att frammana lite nostalgikänsla hos mer erfarna brukare. Första gången sägs ju trots allt vara den bästa. =)
Det kan tilläggas att mina tidigare erfarenheter av narkotika inte sträcker sig längre än till cb och tjack.
Det hela började egentligen redan i lördags då jag följde med en polare på rave. Killen i fråga stampar ganska mycket och kör på både det ena och det andra och vi hade pratat om att sätta i oss lite av svampen som han hade kommit över tidigare under dagen. När jag kom hem till honom så trodde jag att vi skulle svampa oss och sitta och flumma hela natten men det sprack på första noten då han hade glömt skiten hos en annan snubbe som han hade varit och handlat med. Jag surnade lite och tänkte typ "jaha, vad fan ska vi göra nu då?" Han berättade om stampet och vi bestämde oss för att dra dit och kolla läget. Jag själv har bara varit på ett enda rave innan och tyckte, trots att jag älskar musiken, inte så värst mycket om det. Hur som helst så tänkte jag att det inte var någon idé att hålla på och gnälla så vi åkte och mötte två av hans polare för att sedan i samlad tropp ta oss ut till stället där tillställningen var.
När vi kommer dit så ändras min sinnesställning från lite halvt uttråkad till upprymd och glad. Det här var mycket bättre än det förra! Jag och polaren dansar någon timma till lite skön hardstyle för att sedan gå ut och ta rök- och ölpaus. Under tiden jag står och släcker törsten så förhandlar polaren pillerpriser med någon av killarna i närheten. Det blir tre Gula Hjärtan i brist på pengar. Vi tänker oss 1,5 var och jag får förklarat för mig att "det blir ingen jättekick men det duger fint ändå." Visst, tänker jag, någonting blir det väl i alla fall.
Vi bestämmer oss efter lite rådslag att vänta med intaget tills vi kommer hem, jag minns inte riktigt varför men det kändes och känns fortfarande som ett vettigt beslut. Dansar lite till och kommer, innan vi beger oss hemåt vid 5-tiden, över ett till hjärta som vi får lite discount på. Pratar om att peta på sista bussbytet men skjuter tillslut upp det ytterligare, dvs. till söndagen. Vi hörde även med polaren som hade svampen om den fanns kvar men det gjorde den ju givetvis inte. Tydligen inte hans morsas antideparsenal heller. Drar hem och sover.
Vaknar vid 13:30 av att polaren ringer, jag själv är asseg och vädjar till honom att vänta några timmar med att komma över men han är jävligt på G och tänker minsann inte ta mer än en halvtimma på sig med att bli klar och dra hemifrån. Fine då, jag drar mig i sängen i tjugo minuter för att sedan gå upp och ta en dusch förbereda något brunchliknande.
Polaren kommer över och slänger på lite bandad acid och psy/goa i stereon i vardagsrummet det första han gör för att sedan göra mig sällskap ute i köket. Vi slänger i oss två tabletter var varpå jag hugger in på wienerschnitzel och stekt ägg medan han berättar lite om kickin-tid, vattendrickande, puls och andra saker som man bör tänka på. Vi sitter och snackar en stund och jag kommer plötligt på mig själv med att känna mig jävligt svajig och snurrig, nästan som någon slags yrsel. "Kolla dina pupiller" säger polaren och flinar brett. "Kolla dina" svarar jag roat och går sedan ut till hallspegeln för att beskåda avgrundshålen som ätit upp mina irisar.
Vi sätter oss i soffan i vardagsrummet och jag slås av hur cleant allt är. Som att kontrasten plötsligt höjts med 50%, blinkeffekterna på stereon ser skitspaceade ut och allt är verkligen asläckert. Musiken som rapas ut ur högtalarna är någon helt annan än den vi hörde för en minut sedan och min röst låter även den annorlunda. Jag bara sitter med händerna framför mig, känner hur det rusar inom mig och låter mig totalt uppslukas av känslan. Sneglar på min kompis och ser att också han är på gång. "Fyfan vad underbart" säger jag och får ett passionerat "Mmhmmmm" till svars.
Vi sitter och fascineras under tystnad ett tag för att sedan börja snacka om allt möjligt. Jag erkänner här t.ex. att jag har legat med hans ex och känner mig extremt ångerfull men han bara kramar mig och säger att det är helt lugnt, han har kommit förbi henne och allting, dessutom så har han tydligen vetat det ett tag. För mig kändes det bara jävligt bra att ha fått tala om det för min bästaste bäste vän och jag visste att han inte hyste ens det minsta agg mot mig. Fan va nice.
"Du, är det okej om jag tar av mig brallorna?" Javisst är det okej. Det ska fan jag också göra, fan vilken grym idé! Jag tar fan av mig t-shirten också. I och med det så blir jag plötsligt skitsugen på att dansa så vi står i vardagsrummet och stampar i kallingar till den bästa låt jag har hört i mitt liv. Jag minns att jag tänkte att "nu peakar jag." Här någonstans känner jag att jag vill ringa en polare (som säkerligen även kommer att läsa detta) och berätta hur jävla lycklig jag är och yadayadayada. Han var dock dålig och verkade inte alls vara på samma strålande humör som jag. Stackare.
Efter samtalet så gick jag ut i badrummet för att tvätta händerna med en mjukgörande apelsintvål som morsan har ståendes, enbart för att sedan kunna lukta på mina händer och konstatera att det var den härligaste doften jag hade upplevt i hela mitt arton år långa liv. Vi drack julmust som även den smakade som gudarnas nektar. Så småningom ligger vi iaf på den för stunden superbekväma mattan i vardagsrummet och håller varandra i handen. Nu är det Mozart som fyller lägenheten med sina ljuva toner. Jag visste inte att jag tyckte om honom, han är ju kung?!
Så där låg vi, hand i hand på golvet, och kom på folk som vi skulle vilja peta med i framtiden. Bl.a. så var våra morsor heta villebråd, vi var båda överens om att femtioåriga konservatistiska mammor om några, behövde en sådan här tändning. Mer skitsnack.
Efter ungefär tre timmar, fyllda av kramar, skratt och konstruktivadiskussioner så blev landningen allt mer påtaglig. Blandade känslor, både besvikelse över att det höll på att ta slut, och lycka över det goda humör som jag trots allt fortfarande var på, infann sig. När allt var över så kände vi oss båda ganska sömniga. Jag hade lite ont i huvudet och försökte ta en lur, men det utan någon vidare framgång. Polaren somnade däremot så jag gick och satte mig vid datorn och slösurfade en stund. När han sedan vaknade så bänkade vi oss framför TV:n för att se Deportivo spöa ett ruttet Real Madrid och lite senare upplösningen på Tusenbröder - Återkomsten. (Fan vad bra serierna och filmen är!)
Vid elvatiden bestämde sig polaren för att det var dags för honom att röra sig hemåt, och jag deklarerade att jag nog skulle gå och lägga mig innan klockan 12, något som skulle visa sig falla väldigt fel ut då jag inte somnade förens klockan 7 imorse. Idag mår jag fortfarande finfint och jag hoppas verkligen att nästa gång blir lika angenäm som denna var. :>
Tack för mig.
Anagram
