Varför anses lathet vara så fult när allt vi strävar efter är att få mer tid över?

Lathet är i allmänhet ett felandvänt uttryck! Många kan t.ex. svara på frågan: -vad ska du göra i helgen?
-Nej, jag ska bara vara hemma och lata mig

Fast lat egentligen innebär ett avståndstagande i eget ansvar. Och sånt fullkommligt hatar vi svenskar! Här ska fan inte tas nån jävla siesta och fjanta runt och smeka bagguetter på arbetstid! NEJ! Här ska vi göra rätt för oss!

Jag kan själv bli fruktansvärt irreterad på lata människor. Speciellt om det har med en själv att göra!
Om jag är beroende av att person X ska utträtta en handling. Men X inte gör det utan en "giltig" anledning(läs bra bortförklaring), så får ju jag lida för det.

Jag tror att det är därför dom flesta anser att lathet är fult.

Att vara lat är inte synonymt med att inte fylla ledig tid med allehanda aktiviteter. Att vara lat är att inte göra vad man skall (eller borde) på en dag eller att hitta på knep för att slippa engagera sig.

Jag sitter gärna hemma med handen i brallan och gör "ingenting" sålänge jag har uppfyllt mina åtaganden. Det gör mig inte lat.

Det är inte fult att vara lat, det är ingenting man kan hjälpa imo.

Jag håller helt och hållet med här. Att någon ligger i hängmattan en timme efter att gräset är klippt, rabatterna ansade och huset målat en skön sommardag är inte lathet.

Däremot är det lathet om man börjar dagen med att lägga sig i hängmattan och när frun frågar maken (eftersom det oftast är han som klipper gräset) när han ska klippa gräset får hon till svar; - Snart!. Det är lathet.

Att man hela tiden skjuter upp saker tycker jag tyder på lathet. Lathet och oengagemang.