Era pundigaste beteenden?

Pundiga beteenden och pundiga beteenden...

Under sommaren har jag jobbat på en industri, i tjackat tillstånd blir allt roligare, som vi alla vet. Tycker om att köra eltrucken på jobbet, men när jag tagit tjack älskar jag det. Det slutar ofta med att jag kör runt i cirklar, lyfter iväg pallar, ställer dem i nästan för perfekt ordning, då menar jag med riktigt tjackprecision. De andra på industrin som ser mig skrattar bara, men lika roligt har jag för det.

Tjänar också mer pengar tjackad på jobbet. T.ex. tar jag en dos klockan 20.00 en söndag kväll, det blir måndag morgon och det börjar strömma in folk. De frågar om jag inte är trött, jag svarar nej och erbjuder mig att jobba ytterligare ett arbetspass, om det behövs. Tjänar ju bra med pengar när jag kör på tjack, använder jag ett gram har jag säkert tjänat ihop pengar till en femma eller mer, inget snack om den saken

Fast det är jävligt jobbigt med folk, som alltid skall betona enbart de positiva aspekterna av drogerna och höja knarkandet till skyarna. Det lyser verkligen nyfrälst om sådant. Jag blev väldigt irriterad på min lillasyster av den anledningen, att hon alltid skulle omtala amfetamin som det bästa, som någonsin hänt henne, och försöka övertyga alla möjliga människor om amfetaminets förtjänster. Jag försökte belysa baksidorna av att gå på droger, varpå hon utbrast "Och det tycker du också är bra! Du gillar ju det dåliga med att knarka också."

Själv råkar jag bara halka in på drogerna via associationer. Jag kan nog inte tänka två tankar i rad utan att komma att tänka på knark i någon form.

Jo, fast å andra sidan känns det mest stelt och tråkigt då någon har en väldigt objektiv syn på droger också... Jag kanske själv gör det misstaget då och då, men jag tycker hur som helst att såna som är överdrivet neutrala kan vara lika jobbiga som de som är överdrivet positiva eller negativa...

Så vad är rätt att vara då?? Jo, överdrivet positiv med glimten i ögat och en neutral syn som kommer fram vid de tillfällen då det verkligen är allvar och inte jargong... Den synen irriterar mig minst, och är också den som jag försöker hålla mig själv till...

frågan är ju dock ifall det är pundigt eller bara klassiskt ungkarlsbeteende. hursomhelst så vill mina vänner inte längre förtära dryck eller föda i mitt hem iom att de har uppfattat detta betteende och tydligen är alldeles för fina i kanten.

tänkte också på en såndär köksgrej - att man alltid hittar nya, snabba och effektiva lösningar till de köksproblem man har. kokade nyss ett ägg (som självklart tvunget skulle ligga i mitten av kastrullen och ingen annanstans) så änden av en diskborste verkade vara ett passande verktyg.
såhär i efterhand är jag glad att ägg har skal.

under samma äggkokning så började det koka väldigt mycket och som vanligt blir man lite rädd att brandlarmet ska börja skrika - så man blåser ju på ångan så att det inte ska hopas till ett gigantiskt moln, varvid känslan av en indian omedelbart slår en. vilka röksignaler! tyvärr blev det förvånansvärt varmt om händerna när man ska göra tre korta tre långa. kom på att indianerna hade en filt och jag hade kökshanddukar - men för få händer och ingen vän på plats.

denna brukar jag också hålla mig till. folk skriker om dödsknark - då kan väl jag få skrika om gudagåvan och folkets ambrosia (och innerligt hoppas att de är tillräckligt smarta att se den lilla glimten).

det är som när någon säger att de äter kött för att annars skulle växterna ta slut och då skulle djuren inte ha någon mat. först driver man och skrattar, men när man fattar att de är allvarliga så blir det diskussion och fakta.

(nästan offtopic här nu, sorry)

Själv brukar jag nog romantisera de "negativa" effekterna i stället. Egentligen tror jag inte på något objektivt positivt eller negativt. Allt är subjektivt. Men hur som helst blir det litet svårt för drogmotståndare att argumentera med någon, som inte ser några problem med utbrett beroende (något skall man väl ändå leva för, så varför inte för drogen), förtidig död (mindre kostnader, procentuellt mer livskvalitet [vem vill leva sina sista år på ett hem, och om man ändå måste det, vem skulle inte vilja göra det på droger?]) o. s. v.

Fast man kan ju också välja att betrakta det som en positiv inställning med glimten i ögat, om man så vill.

Jag har märkt att jag köper en jävla massa onödiga saker på Tradera, eller i 10:-lådorna på Konsum när jag är tjackad. Små gröna plastspadar är ju säkert nödvändiga till nåt, liksom, om inte annat kan de vara fina att titta på. Efter att ens sambo (som inte är drogliberal och helst inte vill se mig påtänd) varit bortrest i två veckor och det varit fritt fram, känns det lite dumt när man står i matkassan och betalar maten med femmor och enkronor.
Självdisciplin tjohej.

haha jo vi får ta och upplysa mer folk här i linköping tillsammans..

Jag är alltid på

Förresten är jag helt nyinflyttad, känner inte en kotte här. Vad sägs om ett race någon helg? Ja, det vill säga om plånboken tillåter det, annars får man prioritera, valet står mellan att handla mat eller tjack. Har jag tjack, behöver jag inte mat

känner igen det där, både på gott och ont. ibland ser man på sig själv utanför "lådan" och flinar lite åt hur personligheten förändrats genom åren och vad det nu kan bero på^^
kom att tänka på en lite udda grej till (som kanske inte är så udda?):
om jag har några minuter över här och där (nykter/onykter/stenad spelar ingen roll) och är helt ensam tex på hemväg från krogen, efterfesten eller om man väntar på någon så brukar jag sortera/bunta alla sedlar jag har på mig efter valör och ordning. hade inte tänkt så mkt på det innan förräns en vän sade till mig att jag måste vara pedant eftersom sedlarna alltid låg i klinisk ordning i fickan/plånboken. jag vet inte om det är ett udda beteende orsakat av något drogande, men det känns inte helt "normalt" att göra så. brukar gömma större sedlar också för att ingen ska "se" dem, knepigt.

Jag ser nog nästan alltid mig själv utanför lådan, vilket visserligen är intressant, men väldigt förvirrande. Man känner sig ju inte det minsta närvarande, snarare känner man sig overklig och knappt levande.
Edit: men vilken rolig biroll jag skulle kunna ha i en film, haha.


Sortering är litet pundigt, kanske. Själv brukar jag dock sortera tankar snarare än sedlar.

Det ligger visserligen något i det du skriver, men jag är också nyfrälst, så det gör mig absolut ingenting om det märks. Självklart är det också viktigt att poängtera nackdelarna med droger, kan citera mig själv från tidigare i tråden: