Era pundigaste beteenden?

Ah, har du gått förbi bidragstagandet och skaffat ett jobb?
tummen upp för dig arkomann, fast tummen ner gentemot tråden då det är mer pundigt att gå på bidrag =)

Ett pundigt beteende är att sitta uppe halva natten och i syfte att med en vettig ursäkt kunna bumpa tråden rådbråka sin trötta hjärna för att komma på ett ännu inte nämnt pundigt beteende och därmed oroa sig i ena stunden för att ha fått slut på pundiga beteenden och i den andra bli medveten om i första hand sin identit och därmed omöjligheten i den ovan nämnda utsagan och i andra hand det pundiga i att beskriva en hel tankekedja om pundiga beteenden i en enda mening och således omedvetet åstadkomma ett dylikt samt vederlägga teorien om de sinande pundiga beteendena.

För övrigt kan jag nämna för de intresserade, att jag har fått min Aspergers-diagnos nu och i samband därmed för första gången på flera månader träffat på haschpolaren från "Tjack, braj, tram, kod, soma, theralen och alkohol" (jag har knappt sett till honom sedan dess).

Så jävla snyggt, haha, att man återser polare på psyket av alla ställen. Det är nästan ett pundigt beteende i sig.

Fast det är inget riktigt jobb, det är en arbetsmarknadsåtgärd, och jag lyfter fortfarande försörjningsstöd.

lite OT men vill bara fråga hur kunde dom komma med diagnos så sent, märker man inte det vid ett tidigt stadie? asperger altså

Tappat en liten knarre mellan plankorna på en veranda till ett dagis.
Gick sedan dit två dagar senare och utgav mig för att vara fastighetsskötare och bröt upp plankorna

Jag har inte varit i kontakt med psykiatrien förrän nu på senare år, och utredningen tar ju sin tid. Dels har alla psykologsamtal dragit ut på tiden, och dels måste överläkaren själv ställa diagnosen, och överläkare är upptagna människor.

Däremot kan man ju som privatperson hysa misstankar på ett mycket tidigt stadium.

Det är rätta takter!

<---- Posta 2000 inlägg enbart i drogforumet, är inte det ett pundigt beteende?

Hahahaha dagens !

Nu blir de lite Offtopic(är lite nyfiken på Arkomans Aspergerdiagnos)

Jag har lite familjebekanta och sån skit som har diagnoserad Asperger och dessa människor e ju inte lugna med alla sina tvångstankar och bakåtsträvan (allt ska vara som de alltid varit/gillar inte förändringar osv).
Så med tanke på att du fick din diagnos så sent så kan ju inte sin Asperger vara allt för allvarlig eller?

Jag var nog så besvärlig i barndomen och motsatte mig den befängda idén att nyttja cykel som transportmedel för att ta sig till skolan, jag lärde mig inte simma förrän i årskurs fyra (problem att koordinera fin- och grovmotorik), jag kunde inte fungera i sociala sammanhang och minst av allt samtala med mina jämnåriga på bönders vis, höll jag på att säga, haha... Jag föreslog att hålla acklamation (allmän omröstning) på klassrådet.

Hur som helst revolterade jag väl mot min välförtjänta nördstämpel genom att bli en värsting, och när föräldrarna ville koppla in psykiatrien, motsatte jag mig å det bestämdaste, och jag har inte varit i kontakt med sådana instanser förrän nu på sistone; hade jag varit det tidigare, hade jag fått också fått diagnosen tidigare.

Okok där ser man=) Så knepet är att vara en REBELL med bra ordförråd! hehe