Vet inte om det kan klassas som pundigt, men sjuka nojjor har man haft.
Hoppade av pendeltåget en gång och skulle precis gå till busstationen då jag märker att en man i kostym stirrar riktigt konstigt på mig och på sättet jag går (har inbillat mig att jag går som en stolpe och vaggar framåt). Då tar jag beslutet att vagga till nästa hållplats på linjen och ser samma man stirra på mig från ett bussfönster längs med vägen när bussen åker förbi.
Väl på den andra busshållplatsen så satt jag och nojjade upp mig själv om detta konstiga sätt att gå på tills nästa buss kommer. Jag rammlar nästan in i bussen för att jag vaggar så mycket, och under konstiga blickar gör väg mot närmaste sittplats och slänger mig ner i den, för att sedan i en 30 minuters bussresa fundera på om jag ska ställa mig upp, och predika om att jag också är en medmänniska och allt jag vill är att komma hem, inte skada någon av dem.
När det kommer till pundigt beteende:
Jag har för vana att gå till elskroten på gården (också kallat för teknikmagasinet av vänner) för att sedan ta den allra största och mest invecklade pryl jag kan hitta, sen spendera resten av kvällen ta isär den till så små bitar jag kan med en skruvmejsel. Tekniska saker är helt gudomligt när man snöar in.
Edit:
Efter att läst mer i tråden så kom jag på gången då jag tog fram min gammla bilbana från källaren, en stealth mission mitt i natten en Tisdag tillsammans med kompisen ner i källaren, gräva fram bilbanan och ta upp till lägenheten, för att sedan fylla en 1'a med en enorm bilbana och flertal bilar samtidigt brummandes fram och tillbaka, det var en fantastiskt natt. Får en att sakna de dar då man var 7 bast och bilbanan var hela världen.