Era pundigaste beteenden?

Som pundigast blir det väl då paranoian ligger tät och jag gör allehanda ologiska saker på grund av detta!

en kompis undrar: inbrott i bil för o sno en doftgran, är det pundigt betéende?

Ja, det är nog lite pundigt.

Mina pundigare beteenden är bland annat är jag blir aldrig klar, blir aldrig nöjd. Att dammsuga en bil i över fem timmar efter att man lyft ur säterna, de var ju ivägen... Till slut slet kompisen ur sladden och tyckte att det fick vara bra. Att då fortsätta med att få bort de sista hundhåren med en tejprulle...


Och allt de klassiska, bygga om, göra bättre...

Och på sistone har jag gått och förstört den. Ingen sömn från fredag till måndag.

Vänta med fixa sociala grejer i över en månad för att man inte orkar tala i telefon med folk.

Hmm, jodu. Själv har jag gått och blivit väldigt folkskydd, känns som att man undiker människor allt mer tiden går, vågar inte svara i telefon, vågar inte gå ut m.m. Varför? Jag som brukade vara så social förr, nu måste jag gå på något för att lyckas med det, hehe....

det där är ju typiskt o-pundigt beteende för mej, är i princip bara när jag är centralstimulerad som jag har motivation att underhålla mina sociala relationer.

Japp, antar att det blir så förr eller senare. Jag orkar knappt prata med människor längre när jag är "normal".

Fast jag talar inte om sociala relationer utan om socialkurativa samtal med myndigheter och sådant.

det där känner jag igen. jag brukar inte svara i telefon om jag inte verkligen känner för det, än mindre ringa upp myndigheter. det brukar tyvärr straffa sig i slutändan i form av högre avgifter, inget retroaktivt bidrag eller dyra påminnelser osv
den här veckan har jag skjutit upp livet och dess vardagssysslor några dagar, det var ganska skönt att bara blankt strunta i allt.

En gång när jag varit uppe i nio dagar utan sömn eller mat och varit på ett tvådagars-rave dessutom, och sedan kommit på den strålande iden att följa med några israeliska polare till nån okänd stadsdel för att hjälpa dem att kränga silversmycken på gatan, började något balla ur lite. Det kändes väldigt konstigt och ovberkligt när folk pratade med mig.

Mina kompisar tyckte att det vore en skitbra idé att jag gick på restaurangen tvärs över gatan och åt lite för att fixa mitt alltmer knepiga sinnestillsånd. De gav mig pengar och jag gick in och beställde någon slags nudelsoppa.

När jag satt mig ner i den fulla restaurangen (i asien) kom jag på att jag precis missat att gå till jobbet. Jag skulle ha varit där för 5 timmar sedan. Började noja över detta eftersom det förutom minskad inkomst också betydde avdrag på lönen. Såna är reglerna där.

Jag får in min soppa under det att ångesten växer sig skyhög. Kan inte äta nudeljävlarna, de slingrar sig om varandra mellan ätpinnarna. Tappar dem och det är då jag inser det;

ALLA I HELA RESTAURANGEN VET VEM JAG ÄR! DE VET VAD JAG HETER, DE VET ATT JAG SKIPPAT JOBBET, ATT JAG ÄR PÅTÄND, MIN ADRESS och de fördömer mig verkligen. De pratar högt om detta och tittar på mig.

Efter att ha stått ut med att de snackar skit om mig och min familj i en kvart reser jag mig och ber att få prata med restaurangägaren, som kommer ut.
Honom ber jag dra åt helvete och att ge mig mina pengar tillbaka för att alla hans gäster förolämpat mig offentligt. Han ger mig pengarna och jag rusar ut.

Mina israeliska vänner tog mig sedan hem till sitt hus och bäddade ner mig i sängen med en opiumblandad joint. Sedan blev allt så mycket bättre

Varje gång jag går in på en, för mig, ny toalett, söker jag alltid efter sätt att ta mig ut därifrån. Det kanske mer är än en tvångstanke än ett pundigt betéende.

Jag tycker det känns tryggt ifall att det skulla hända något ovanligt utanför dörren. Då skulle jag åtminstone vara säker. De toaletter som potentiellt inte har något flyktväg är dåliga toaletter.

Jag brukar även slänga med mitt huvud. Främst för att jag har lång hår/lugg. Men denna företéelse är något jag gör även när jag har kort hår. Det ser nog relativt skumt ut. Det känns rätt skönt i huvudet dock, ungefär som en liten reboot