Feministisk analys tack

Feminister menar att den rådande "könsmaktsordningen" håller kompetenta kvinnor borta från toppjobben. Nu när socialdemokraterna ska välja en ny partiledare och aktivt letar efter kvinnor verkar det som att fyra av fem av de tillfrågade kvinnor uppgett att de inte är intresserade.

Så min fråga är hur "könsmaktordningen" förklarar att de mest kvalificerade (och förmodligen kompetenta) kvinnorna inom socialdemokratin tackar nej.

Tvärtom tycker jag företeelsen talar för en könsmaktordning. Kvinnorna tackar nej för dom tror dom inte duger för jobbet eller anser det vara för stort ansvar eller anser det lite väl övermaga deklarera sitt intresse eller
har annat o göra eller vill inte få focus på sin person eller tänker på familjen
ellerellereller. Det finns tusentals anledningar för en kvinna tacka nej till det uppdraget och inte minst att det av tradition ska vara en man som leder det stolta socialdemokratiska arbetarpartiet.

Dessutom har redan en kvinna vid namn Mona Sahlin en gång tidigare med entusiasm tackat ja vilket hon brände sig på rejält. Kanske det är den främsta anledningen till att det nu är så många kvinnor som tackar nej. Dom har lärt sig spelreglerna. Och det skulle inte förvåna mig ett dugg om det ändå inte blir Nuder till sist.
Könsmaktordningen är som starkast inom socialdemokratin. Det är min bedömning.

Och om de nu känner att det är ett för stort ansvar är det könsmaktsordningens fel? Detta när socialdemokraterna själva uttalat att man vill ha en kvinna som ledare. Så när kvinnliga politiker säger att det är dags för en kvinna att vara partiledare går det bra bara de slipper?
Ser inte koppligen till en könsmaktsordning. En kvinna bränner sig för att hon inte var förberedd och då tackar alla andra av samma kön nej?

Tror knappast att man behöver överdriva applikationen av könsmaktsordningen på Mona Sahlins karriär i detta skedet..

Hon är en mycket framgångsrik kvinna inom sitt gebit och har mer makt, mediatid och inflytande än den största möjliga majoriteten svenskar. Män som kvinnor. Nej, det finns knappast en könsmaktsordning i detta som bör ta prio 1 som förklaring. Sossarnas interna maktstrider och andra fina fenomen går snabbare framåt. Det är nog också så att det har sagts att det ska vara en kvinna så många gånger att få sosse-män (om vi tror att det finns en sådan kombination) skulle våga ställa upp och ta den första mansgrisstämpeln..

Nej det är klart det inte finns en könsmaktsording i detta. Detta finns i en könsmaktsordning. Förstår du skillnaden?

Kan vara. Att valberedningen i första hand söker en kvinna betyder inte att
sossekulturen vill ha en kvinna på posten. Och om det blir en kvinna kommer det ställas såna jävla krav på henne och så lite utrymme för misstag finnas att hon kommer få ett litet helvete. Både intern och externt. Detta är också könsmaktordning enligt mig. Ett ojämlikt selektivt strukturellt tryck på könen
som resulterar i ett ojämlikt utfall. Som feminist hoppas jag fortfarande på Wallström som borde ta sitt ansvar som en riktig man nu när ändå rörelsen kallar.


Nej det var ingen koppling utan en alternativ psykologisk förklaring till varför kvinnor nu tackar nej. En förutsättning är naturligtvis att sossekvinnorna tror
på könsmaktordningen i det att det finns ett "naturligt" motstånd såväl inom som utom partiet att ha en kvinna som partiordförande.
Fallet MS stärker isf dessa kvinnors övertygelse. Själv är jag böjd att instämma med tanke på det oproportionerliga draget kring den affären.

Man kan också säga att själva tron på könsmaktordningen är en del av själva könsmaktordningen. Alltså ungefär som vodookulten jag läst om där en förutsättning för att döda någon mha docka och nålar är att offret själv tror det är möjligt.

Det är ju precis det här resonemanget som är så omåttligt komiskt med feminismen och teorin om könsmaktsordningen - av 2 olika utfall är båda bevis för könsmaktsordningens existens! Är man feminist går det helt enkelt inte att ha fel

Ovetenskapligt hokus pokus under förhistorisk tid har ju för %¤/#"#%" mer vetenskaplig grund än den eminenta könsmaktsordningen!

Visst är det en skillnad! Jag förstår (uttryckte mig ganska klumpgt kanske).

Jag tycker inte att någotdera känns som en viktig faktor i frågan. Det kanske är ett lite tydligare svar. Socialpsykologi och teorier som könsmaktsordningen är intressant för mig, men i detta fallet så menar jag att vi nog talar om några andra saker som kommer före feminismanalyserna.

Hur kvalificerar sig något för att "komma före"?

Kopplingen är inte så svår att göra. Om detta bidrar till att vi inte inom den närmaste tiden får en kvinnlig statsminister så vet vi att män fortfarande har större politisk makt i Sverige än kvinnor. Könsmaktsordning analyseras inte enklast genom att ifrågasätta enskilda individers handlande, utan genom att notera konsekvenserna av samtliga individers handlande i en samhällsordning.

Lite sånt for ya som du kan fundera på: Hur många manliga förebilder på statsministrar finns det? Hur många kvinnliga? Hur många statsministrar har tagit ett lika stort ansvar för familj och barn som sina partners? Vilken trovärdighet tilllmäts kvinnliga politiker i förhållande till manliga? Vilket stöd har de i sina partier?

Inte vet jag vad du nu hakat upp dig på eller missförstått men vad jag skrivit om i den här tråden är bara att man visst kan se sossarnas process kring partiledarvalet ur ett könsmaktsperspektiv. Sen om detta är primärt eller sekundärt som Bonzo tycks mena är väl mer en fråga om övertygelse.

Könsmaktordningen är en sublim osynlig struktur i sin process och det är egentligen bara resultatet över tid som framträder i all sin fulhet.

Jag förnekar inte att situationen ser olika ut för män och kvinnor, det är det systematiska manliga förtrycket jag inte kan se.