2007-01-10, 22:53
  #13
Medlem
Oskoreis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av General Nogi
Recensionen i GP tycker jag skanker en ganska bra insikt i den gemene svenske kulturjournalistens bakgrund och psyke, med dess moralism, tabuer och intellektuell raddhagsenhet och forslappning.

Apropa "pastar till och med att det finns nagot som intellektuella fascister". I recensentens varld ar en "intellektuell" tydligen per automatik en chict kompostmodernmarxistisk intellektuell. Att manga inflytelserika tankare och kulturpersonligheter omfattade ideer som idag dras over en kam och kallas fascistiska eller nazistiska maste komma som en chock for dessa manniskor som fostrats med dogmer om den principiellt antiintellektuella fascismens ondska. Alla ideologier kan diskuteras rationellt, volymer kan skrivas om skillnader mellan marxism-leninism och maoism pa samma satt som om nyliberalism eller reformsocialism, men fy for den som pa ett vetenskapligt och vuxet satt dristar sig att debattera fascismen eller nationalsocialismen som ideologi istallet for att kanslosamt hava ur sig slagord och bannbullor mot desamma likt kyrkan mot foregivna haxor. Den gangen gallde Hornper och Blakulla fr kllan till allt ont. Nu kallas de for Hitler och Auschwitz.

Antar att de senaste arens forsiktiga framvaxt av en svensk "nyhoger" med en markbar natnarvaro fangat Dahls intresse. Jag antar att han laser Motpol.nu dar Oskorei och andra skriver.

Att postmodernismen har en betydande intellektuell tacksamhetsskuld till "våra" tänkare är nog också något den gode kulturjournalisten saknar kännedom om.

Intressant är också framväxten av vad man kan kalla "vänsterjüngerianer" bland vänsterns intellektuella bloggare. Dessa individer läser med stort intresse både Jünger och Mishima, och även om de inte kommer att bli rasligt medvetna så är det inte otroligt att de skapar någon sorts radikalkonservativa ståndpunkter framöver.
Citera
2007-01-11, 09:23
  #14
Medlem
Juliuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av General Nogi
Antar att de senaste arens forsiktiga framvaxt av en svensk "nyhoger" med en markbar natnarvaro fangat Dahls intresse. Jag antar att han laser Motpol.nu dar Oskorei och andra skriver.
Göran Dahl tillhör ju dem som anklagades för att introducera nyhögern i Sverige i början av 90-talet.

Men han har ett förflutet som marxist och bör väl därför betraktas som "immun" av sina gamla vänner på tidningarna. Ty är det något dessa forna revolutionärer behållit är det antifascismen... Allt annat har de gjort sig av med.
Citera
2013-08-12, 21:39
  #15
Medlem
Boken fick en etta i betyg och följande omdöme på Adlibris:
Citat:
En slarvig, osammanhängande och ytlig bok

På samma sätt som det numera förefaller att ha blivit väldigt lätt att bli publicerad så fort du har skrivit ihop en deckare så verkar det också finnas ett närmast obegränsat utrymme för litteratur om Hitler, nationalsocialismen och det Tredje riket. Detta gör oundvikligen att det också släpps igenom en del produkter av tveksam halt, både stilistiskt och rent vetenskapligt. Tyvärr är Göran Dahls bok ett tydligt exempel på detta fenomen. Boken är för det första tämligen illa skriven och liknar mest en hybrid av populärvetenskaplig art där eventuella vetenskapliga anspråk inte på något sätt kan sägas vara uppfyllda, samtidigt som den är alltför illa skriven för att ge den tillfredsställelse som välskriven populärvetenskap ändå kan ge. Den är dessutom full av osammanhängande resonemang och illa underbyggda och/eller dåligt belagda påståenden, och källanvändningen är i vissa fall dubiös. Dahl gör dessutom ett på sitt sätt hedervärt försök att täcka in stora delar av de mera esoteriska grenarna av nazismen/fascismen, och begränsar sig därför vare sig geografiskt, tidsmässigt eller i relation till de mängder av grupperingar som behandlas. Följden blir att boken till stor del består av översiktliga referat av andra sekundärkällor, och även om det finns anspråk på någon form av djupgående analys så strandar det hela tämligen brutalt på det faktum att Dahl helt enkelt har slarvat sig igenom uppgiften och skrivit en bok som inte kan sägas uppfylla de kvalitetskrav som man ska kunna kräva av den här typen av verk.
För den som är intresserad av nazismens ideologiska rötter och skiktningar är det därför bättre att vända sig till verk av t.ex. George L. Mosse. Andra titlar som kan rekommenderas är Fritz Stern "The Politics of Cultural Despair", Jeffrey Herf "Reactionary Modernism", Hermann Glaser "The Cultural Roots of National Socialism. En översiktligt men alls inte ointressant översikt av nazistisk miljöpolitik ges i "How Green Were the Nazis (Red. Franz-Josef Brüggeme

Håller ni med om recensionen? Jag var väldigt sugen på att köpa den, men efter att ha läst detta känns boken betydligt mindre intressant.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in