Göran Dahls bok "Radikalare än Hitler?" om esoterisk fascism och den nya högern

Jag läste idag ut sociologen Göran Dahls genomarbetade och intressanta exposé över de strömningar som cirkulerade i Europa och andra delar av världen före, under och efter Tredje Riket men som aldrig fick riktigt framskjuten position - ariosofer, esoteriker, ekologiska fascister och vänsternazister av olika slag. Han avslutar också boken med en diskussion om den nya högerns (konservativa revolutionärer, nyhedningar, kryptofascister och andra) influenser från dessa lite mer aparta fascistiska idébyggen.

Han håller sig dessutom föredömligt saklig i redogörelserna, och medger att han liksom troligen de flesta läsare kan känna igen sig i en del analyser som den nya högern gör av det nuvarande tillståndet i världen. I avslutningskapitlet gör han också en skiss av hur man kan se på den politiska höger- och vänsterskalan när det gäller rörelser som uttryckligen inte vill bekänna sig till endera sidan. Han säger t.ex. ganska förvånande att fascism är en egalitär ideologi, dock inte jämlik, men att de fascistiska regimerna inte varit egalitära då de ofta hämtat stöd från antiegalitära gammalkonservativa.

Mycket rekommenderad läsning!

Såhär skriver Atlantis själva i presentationen:
http://www.atlantisbok.se/bok.asp?id=7255

Har någon mer läst den? Vad säger ni som är övertygade traditionalister om Dahls analyser, som ändå får sägas vara ganska kritiska till hållbarheten i den traditionella världssynen?

Atlantis bok, jaha, de har jag inte varit i kontakt med?
Vilka äger och driver detta förlag?

Jag fundera på att läsa om den, fanns många namn som jag inte kände igen. Risken är att boken är: "nazism är ondska" någon som vet om den är saklig?

Är detta en ny bok? Jag har läst en del annat av Göran Dahl, då hans forskningsområde intresserar mig, ska ta och kolla upp denna bok!

Han har skrivit om liknande ämnen i bland annat "Radical Conservatism and the Future of Politics" samt i ett nummer av Res Publica titulerat "Konservativ Revolution". Intressant läsning.

Som jag skrev är den mycket saklig. Han låter bara i en enstaka mening ge vid handen att han själv inte håller med personerna han skriver om. I övrigt är han helt neutral och har en relativt matig notapparat.
Mm, han är troligen en av de svenska forskare som är bäst inlästa på just konservativa revolitionärer och dess olika idéer.

Jag läste någon recension av den på någon rödingsida, de gillade den inte.

Vilka äger Atlantis? Jag har bara en bok som är utgiven därifrån, nämligen Västerlandets undergång av Oswald Spengler. Den är jag nöjd med, men är Göran Dahls bok, "Radikalare än Hitler", menad att beskriva "nazismen" som ondskan personifierad?

Edit: Läste tråden nu.

Ska fixa boken så fort jag får råd/orkar dra mej till biblioteket. För de som är intresserade av ämnet och inte har problem med att läsa norska kan jag rekomendera "Religion og Rase" av Terje Emberland. Handlar om de norska nyhedninga nazisterna under 30-40 talet. De var emot Quisling/Nasjonal Samling och till viss del även Hitler-Tyskland.

Har inte läst boken men den fick en usel recension i Svenska Dagbladet. Dock säger det säkert mer om recensenten än om boken...

Göteborgs-Postens recension var lite bättre. Men det är märkligt detta att Göran Dahl sägs undvika att moralisera i den här boken. Han har alltid varit saklig men brukar ofta göra onödiga angrepp på de fascister han beskriver, som om han vill försäkra sin oskuld och lätta sitt samvete efter att ha läst deras böcker.

I 'Myter om det nordiska' tackar han en kollega för att han fick låna fascistisk litteratur från dennes "giftskåp".

Jag tror helt enkelt att Dahl vill värna om sitt rykte, det kan ju verka lite suspekt att gräva ner sig alltför djupt i sin forskning när ämnet för forskningen skär sig rätt mycket med det samhälleliga konsensus. Dahl medger ju också på ett par ställen i boken att han kan känna viss attraktion till en del av idéerna, vilket för en del paranoida säkert skulle te sig misstänkt om han inte vägde upp det med pliktskyldiga avfärdanden av den sort du beskriver.

Finns det överhuvudtaget någon radikalkonservativ som forskar om radikalkonservatism i Sverige?

Hur "avancerad" är Dahls bok? Alltså: är det gammal skåpmat, eller är det mycket nytt?

Recensionen i GP tycker jag skanker en ganska bra insikt i den gemene svenske kulturjournalistens bakgrund och psyke, med dess moralism, tabuer och intellektuell raddhagsenhet och forslappning.

Apropa "pastar till och med att det finns nagot som intellektuella fascister". I recensentens varld ar en "intellektuell" tydligen per automatik en chict kompostmodernmarxistisk intellektuell. Att manga inflytelserika tankare och kulturpersonligheter omfattade ideer som idag dras over en kam och kallas fascistiska eller nazistiska maste komma som en chock for dessa manniskor som fostrats med dogmer om den principiellt antiintellektuella fascismens ondska. Alla ideologier kan diskuteras rationellt, volymer kan skrivas om skillnader mellan marxism-leninism och maoism pa samma satt som om nyliberalism eller reformsocialism, men fy for den som pa ett vetenskapligt och vuxet satt dristar sig att debattera fascismen eller nationalsocialismen som ideologi istallet for att kanslosamt hava ur sig slagord och bannbullor mot desamma likt kyrkan mot foregivna haxor. Den gangen gallde Hornper och Blakulla fr kllan till allt ont. Nu kallas de for Hitler och Auschwitz.

Antar att de senaste arens forsiktiga framvaxt av en svensk "nyhoger" med en markbar natnarvaro fangat Dahls intresse. Jag antar att han laser Motpol.nu dar Oskorei och andra skriver.