När vaknade vetenskapsmannen i er?

Skulle vara roligt att höra vid vilken ålder och varför ni intresserade er för naturvetenskapliga ämnen.

Själv så gick jag i sjuan på grundskolan och valde en uppgift om att skriva ett arbete om Arkimedes på 200 ord. Visst jag hade gillat matematik innan men inte förrens då insåg jag att det var så rolig att man kunde börja läsa lite då och då på fritiden. Sen dess har det bara grott på och och intresset har ökat.
Andra kompisar vet jag behövde komma upp på gymnastiet för att finna något ämne intressant.

Idag så läser jag gärna fysik, kemi eller matematik på fritiden även om jag inte har så mycket tid över så ofta, vilket gör att det inte går framåt någon högre hastighet.

Frågorna är nu:

När började ni intressera er för naturvetenskapliga ämnen samt matematik och hur gick det till?

Vilket är det ämne som ni finner intressantast?

Ps. Kan ta med den här länken med så jag inte får några rasande feminister över mig http://sv.wikipedia.org/wiki/Vetenskapsman

Jag har alltid varit nyfiken på hur saker och ting fungerar, men i grunskolan tog det fart ordentligt.

Jag hade en fruktansvärt snäll, men tyvärr helt inkompetent lärare i Ma/NO. Denna lärare kunde inte svara på "svåra" frågor, och kunde knappt redovisa matteuppgifter . Så ja blev fruktansvärt less på allt va matte å No hette, men det ändrade sig när hon skällde på mig och bad mig ta reda på sakerna själv. Sedan dess har det bara gått utför

edit: Jag finner kemi mest intressant, men tycker även fysik och matte är mycket skoj.

För mig har det gått upp och ner. Första tiden jag blev intresserad var när jag var runt 6-7 år och gick i ettan. Min syster läste då natur och delade med sig saker som bilder på vidriga infektioner, utdöda småhästar och sånt Runt den tiden blev jag sjukt besatt av "rymden" också ... Efter det var jag alltid något intresserad av naturvetenskap, men inte alltid väldigt mycket egentligen.

På högstadiet tyckte jag dom naturvetenskapliga ämnena var roligast. Men det kanske berodde på att dom var lätta? Under vissa perioder var jag besatt. Kommer ihåg när jag blev nyfiken över relativitetsteorin och läste ut boken E=mc^2 på morgonen dagen efter att jag hade fått den.

Men under högstadiet började jag intressera mig alltmer för dom samhällsvetenskpliga ämnena och det trängde ut naturintresset en hel del ... men jag brukar koppla ihop mina t.ex. politiska åsikter med naturvetenskapen ...

Jag tycker olika delar av dom olika ämnena är intressanta. Inom biologin föredrar jag evolution, anatomi (dom två gärna ihopkopplade) och sånt. I fysiken föredrar jag astronomi (lite) och populärvetenskapliga artiklar om relativitetsteori och strängteori och annat mystiskt I skolan så gillar jag dom delarna där vi räknar energier och krafter .. kanske för att jag tycker dom är lättast? I kemin gillar jag bara experimenten Ironiskt nog var kemin det jag var bäst på .. Matte gillar jag när det går bra

Själv hade man en lärare som hade läst ganska mycket fysik på chalmers och sedan betämt sig för att ta tag i några bångstyriga högstadie elever Tyvärr så tog man inte chansen och frågade så mycket, jag slutade istället på ett forum som hette laxhjalpen.com (slogs senare ihop med mvgplus) där en evolute liknande användare vid namnet Son Of Sevenless hjälpte till med långa och bra svar inom naturvetenskapen.

Edit: stavfel

På högstadiet var hade jag underbara lärare i de samhällsvetenskapliga ämnena samt språk och var mycket intresserad där... I NO-ämnena och matte hade vi mycket dåliga lärare och allting var väldigt enkelt, inte en enda utmaning på 3 år - det gjorde att jag tappade lustan..

När det var dags att välja gymnasium blev det ändå tillslut ett slags naturprogram och jag fick där en väldigt, väldigt bra mattelärare som väckte mitt matteintresse..

Sedan fick fysiken åka snålskjuts på matteintresset och kemin är väl med lite halvt bara...

I samhällskunskap, historia och religion har jag nu en väldigt dålig lärare och mitt intresse är helt borta...

slutsats: lärarna har stor betydelse.

När jag började läsa Fysik på gymnasiet, samt att jag blev instresserad för astronomi ett par år innan gymnasiet..

I sjunde klass läste jag Faktaboken 1991 och där stod "mycket" om elementarpartiklar och standardmodellen. Då bestämde jag mig för att bli partikelfysiker (vilket jag inte blev). Intresset för den vetenskapliga metoden kom när man började läsa fysik i högstadiet och intensifierades när man började läsa mer intressant matematik i gymnasiet.

Jag var otroligt intresserad av djur/biologi i åldern 7-12 år, läste och "forskade" (på de fattiga biblioteken man hade till förfogande), sedemera blev det matte/data/fysik.

Mjo, stor jävla ansträngning för dig att bli det då ? Inget större engagemang behövs nog från din sida, bara ett fåtal C-D kurser.

Gud vilken studievägledare man är, ja....

Någonstans kring Kemi A, när jag började förstå att kemi faktist hade en jävligt praktisk använding och när jag började förstå det jag tidgare sneglat åt men grymtat lite. Kemi är det jag tycker är överlägset roligast, men fakta över lag är skoj.

Egentligen är jag nog vädligt samhäll/natur, jag tycker om att läsa politik mer än vetenskap och det ligger sällan något vetenskapligt på nattdukbordet men gärna något politiskt. Men ändå är jag mycket mer naturintresserad, matematiken blev rolig när vi började med integraler och bevis typ. Då äntligen, kändes det som jag verkligen pysslade med matematik.

Det roliga är inte ytan, utan att förstå de bakomliggande strukturerna. Det är ett vackert konstverk, men så mycket krånligare än något annat. Barocken, släng dig i väggen.

Så tyckete ja med initialt, då jag var ung. Men på nå vis dribbla ja in mig med 10 års "bortkastande" i ämnen ja i dagsläget finner ganska "smått" ointressanta. Fan va jag hade velat sitta med en E-kolv i ena handen och människans DNA i andra...

Jo, dinosaurier var ett ämne som man lätt fastnade för i den åldern.