2006-12-09, 04:07
#1
Substans: DXM
Dos: 750mg
Vikt: 60 kg
Tid: ca 4 timmar
För en vecka sedan provade jag DXM för första gången.
Innan dess hade jag bara druckit och rökt. Hade också knaprat HBW frön och rökt på helt utan effekt.
Första gången på DXM så provade jag 250mg. Märkte inte av någonting alls under hela kvällen och vart väldigt besviken, så redan dagen därpå stoppade jag i mig 500mg. Den gången blev jag märkbart påverkad, men inte mer än så. Kände mig en aning full och vart ännu en gång besviken.
Lyckligtvis hade jag fem tabletter kvar och dessutom hade jag nyss beställt 25000mg som var på väg, så jag antog att jag helt enkelt hade hög tolerans mot detta ämne och bestämde mig för att prova med 750mg helgen efter.
Dagarna passerar långsamt då jag är fruktansvärt sugen på att prova. Flera gånger är jag nästan på väg att strunta i att jag har skola dagen därpå, men jag motstår frestelsen och väntar tills fredagen.
Klockan 21:00 bestämmer jag mig för att bomba de första 250 milligramen och sätter mig sedan och glr i ordning två bomber till medans jag tittar på Populärmusik från Vittula. Jag uppskattade den inte så mycket och tittade istället på ett avsnitt av Babylon 5.
Tar de resterande bomberna med ungefär en halvtimmes mellanrum och inväntar effekt.
Tiden går och jag blir uttråkad. Sätter mig framför datorn och skriver en stund och bestämmer mig sedan för att äta något eftersom jag inte ätit på mer än sex timmar för att DXM:et ska verka bättre.
När jag sitter vid matbordet och kastar i mig några rostade mackor och lite yoghurt känner jag hur yrseln börjar ta över min kropp. Klockan är nu 23:00 och jag går ner på mitt rum och ringer en kompis för att säga att effekterna börjar kännas nu.
Vi pratar inte särskillt länge men jag känner hur jag försvinner längre och längre bort. Efter ett tag säger jag att vi måste sluta prata för att jag kommer bli råflummig snart.
Mitt ansikte blir varmare och varmare och jag känner ett tryck från insidan av det som om det vore en ballong som fylldes med varmluft eller något.
Jag sätter igång F#A# Infinity av Godspeed You Black Emperor och flyter iväg till musiken.
Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av CEV, men jag svävade genom tunnlar och kunde ändra riktning genom at kasta mig runt i sängen. Kunde också förändra färgen på tunnlarna mellan blått och rött och när det var blått blev allt kallt och när det blev rött började jag svettas,
Här någonstans dog hela min världsbild.
Mitt rum blev en egen drömdimension. Jag flöt mellan den och tunnlarna och allt kändes helt underbart. När jag var i rum-dimensionen så var allting avlägset och laggade. Jag tappade ner en fjärrkontroll på govet och det lät som om ljudet kom från en helt annan värld. Det började också kännas som om jag hade problem med magen men jag kunde bara tänka på mig själv som en människa i tre kubformade delar, och denna tredelade människa kunde inte gå på toa.
Efter ett tag var jag så illa tvungen och tänkte att det skulle lösa sig när jag kom fram.
Jag satte mig på toaletten med byxorna neddragna och insåg att jag egentligen nog behövde spy. Jag blev livrädd eftersom så många skrivit om att dom snetrippat när dom börjat spy, men jag satte mig ner på golvet med mina byxor fortfarande neddragna och spydde för första gången på flera år.
Konstigt nog tyckte jag att det var ganska najs, och sekunderna efter att jag blivit klar så inser jag att jag inte kan vara riktigt säker på om jag spytt på riktigt eller bara drömt att jag gjorde det.
Jag fick en plötslig impuls att beskriva det här scenariot för den kompisen jag pratade med tidigare så jag skickade ett förvirrat SMS. Några sekunder senare var jag inte säker på om jag skrivit det och tänkte att det var jävligt dumt av mig om jag faktiskt skickade det, eftersom det var så äckligt.
Sedan gick jag ut från toaletten och tänkte gå upp till datorn, men den var upptagen av min syster, så jag står bara helt stilla i säkert en halv minut innan jag inser att jag kan be henne säga till när datorn är ledig.
Jag lägger mig i min säng igen och utforskar tunnlar. Inser att jag har ett anteckningsblock brevid sängen och kommer på den smarta idén att jag ska anteckna mina ankar så att jag kanske kan använda dom i nån snygg sångtext sen.
Tyvärr tycker min kind att det är alldeles för bekvämt att gnugga sig mot min kudde för att jag ska orka kolla vad jag skriver, så jag ligger och trycker in huvudet i en kudde samtidigt som jag skriver jättesnea och jättestora anteckningar i min lilla bok. Det enda som är läsbart nu är "I threw it all up and enjoyed it".
Sedan blir datorn ledig och jag försöker förmedla hur jag känner för folk på hallucinogen-forumet här på fb.
Plötsligt så inser jag att jag helt spontant börjat googla efter bilder på fraktaler. Precis som när jag spydde så känns det plötsligt som att det som hände innan bara var en dröm.
När jag går ner på rummet igen inser jag att jag hela tiden legat i min rumsdimension och att allt det andra bara var lite CEVs.
Klockan är kanske ett och nu händer inte så mycket spännande som jag kan fokusera på längre. Jag springer fram och tillbaka mellan rummet och datorn och hela tiden känns de olika platserna som separata världar.
Sedan börjar det hela avta. Jag ringer min kompis och berättar om upplevelsen. Är fortfarande ganska förvirrad av mig men jag lyckas nog göra mig själv lite förstådd. Jag säger att jag äntligen förstår precis vad alla säger när dom hävdar att det känns som att man dör eller slutar existera på DXM och att det inte alls är så hemskt som det låter.
Mina CEVs försvinner helt vilket gör musiklyssnandet mycket mindre spännande och jag tittar lite på tv istället innan jag sätter mig vid datorn för att notera kvällens händelser.
Det fanns en del saker som hände som jag inte kan komma ihåg vart dom platsade rent kronologiskt.
Jag kunde rita linjer i luften med ljuset från min mobil och blev ganska sur när den släcktes.
Jag fick för mig att datorn befann siog i en teatersal på skolan och att jag hade hela min klass i närheten.
Och så skrev jag en massa SMS och foruminlägg som jag knappt tänkte på att jag skrev.
Jag är väldigt nöjd med kvällen. Förstod verkligen inte hur härligt det skulle kännas. Jag smälte samman med min säng och allt var underbart i några timmar.
En intressant notering är att jag reagerar precis likadant när jag blir väckt mitt i natten ibland när jag sovit dåligt dagen innan. Jag har flera nätter sovit jättelite bara för att kunna uppleva just den känslan, så det var skönt att få kunna göra det under en längre period utan att gå runt och vara trött hela dagen.
Det här är något jag kommer göra flera gånger igen, även om det är lite jobbigt att inte kunna fokusera synen nu efteråt. Ett helt underbart surrealistiskt rus.
Dos: 750mg
Vikt: 60 kg
Tid: ca 4 timmar
För en vecka sedan provade jag DXM för första gången.
Innan dess hade jag bara druckit och rökt. Hade också knaprat HBW frön och rökt på helt utan effekt.
Första gången på DXM så provade jag 250mg. Märkte inte av någonting alls under hela kvällen och vart väldigt besviken, så redan dagen därpå stoppade jag i mig 500mg. Den gången blev jag märkbart påverkad, men inte mer än så. Kände mig en aning full och vart ännu en gång besviken.
Lyckligtvis hade jag fem tabletter kvar och dessutom hade jag nyss beställt 25000mg som var på väg, så jag antog att jag helt enkelt hade hög tolerans mot detta ämne och bestämde mig för att prova med 750mg helgen efter.
Dagarna passerar långsamt då jag är fruktansvärt sugen på att prova. Flera gånger är jag nästan på väg att strunta i att jag har skola dagen därpå, men jag motstår frestelsen och väntar tills fredagen.
Klockan 21:00 bestämmer jag mig för att bomba de första 250 milligramen och sätter mig sedan och glr i ordning två bomber till medans jag tittar på Populärmusik från Vittula. Jag uppskattade den inte så mycket och tittade istället på ett avsnitt av Babylon 5.
Tar de resterande bomberna med ungefär en halvtimmes mellanrum och inväntar effekt.
Tiden går och jag blir uttråkad. Sätter mig framför datorn och skriver en stund och bestämmer mig sedan för att äta något eftersom jag inte ätit på mer än sex timmar för att DXM:et ska verka bättre.
När jag sitter vid matbordet och kastar i mig några rostade mackor och lite yoghurt känner jag hur yrseln börjar ta över min kropp. Klockan är nu 23:00 och jag går ner på mitt rum och ringer en kompis för att säga att effekterna börjar kännas nu.
Vi pratar inte särskillt länge men jag känner hur jag försvinner längre och längre bort. Efter ett tag säger jag att vi måste sluta prata för att jag kommer bli råflummig snart.
Mitt ansikte blir varmare och varmare och jag känner ett tryck från insidan av det som om det vore en ballong som fylldes med varmluft eller något.
Jag sätter igång F#A# Infinity av Godspeed You Black Emperor och flyter iväg till musiken.
Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av CEV, men jag svävade genom tunnlar och kunde ändra riktning genom at kasta mig runt i sängen. Kunde också förändra färgen på tunnlarna mellan blått och rött och när det var blått blev allt kallt och när det blev rött började jag svettas,
Här någonstans dog hela min världsbild.
Mitt rum blev en egen drömdimension. Jag flöt mellan den och tunnlarna och allt kändes helt underbart. När jag var i rum-dimensionen så var allting avlägset och laggade. Jag tappade ner en fjärrkontroll på govet och det lät som om ljudet kom från en helt annan värld. Det började också kännas som om jag hade problem med magen men jag kunde bara tänka på mig själv som en människa i tre kubformade delar, och denna tredelade människa kunde inte gå på toa.
Efter ett tag var jag så illa tvungen och tänkte att det skulle lösa sig när jag kom fram.
Jag satte mig på toaletten med byxorna neddragna och insåg att jag egentligen nog behövde spy. Jag blev livrädd eftersom så många skrivit om att dom snetrippat när dom börjat spy, men jag satte mig ner på golvet med mina byxor fortfarande neddragna och spydde för första gången på flera år.
Konstigt nog tyckte jag att det var ganska najs, och sekunderna efter att jag blivit klar så inser jag att jag inte kan vara riktigt säker på om jag spytt på riktigt eller bara drömt att jag gjorde det.
Jag fick en plötslig impuls att beskriva det här scenariot för den kompisen jag pratade med tidigare så jag skickade ett förvirrat SMS. Några sekunder senare var jag inte säker på om jag skrivit det och tänkte att det var jävligt dumt av mig om jag faktiskt skickade det, eftersom det var så äckligt.
Sedan gick jag ut från toaletten och tänkte gå upp till datorn, men den var upptagen av min syster, så jag står bara helt stilla i säkert en halv minut innan jag inser att jag kan be henne säga till när datorn är ledig.
Jag lägger mig i min säng igen och utforskar tunnlar. Inser att jag har ett anteckningsblock brevid sängen och kommer på den smarta idén att jag ska anteckna mina ankar så att jag kanske kan använda dom i nån snygg sångtext sen.
Tyvärr tycker min kind att det är alldeles för bekvämt att gnugga sig mot min kudde för att jag ska orka kolla vad jag skriver, så jag ligger och trycker in huvudet i en kudde samtidigt som jag skriver jättesnea och jättestora anteckningar i min lilla bok. Det enda som är läsbart nu är "I threw it all up and enjoyed it".
Sedan blir datorn ledig och jag försöker förmedla hur jag känner för folk på hallucinogen-forumet här på fb.
Plötsligt så inser jag att jag helt spontant börjat googla efter bilder på fraktaler. Precis som när jag spydde så känns det plötsligt som att det som hände innan bara var en dröm.
När jag går ner på rummet igen inser jag att jag hela tiden legat i min rumsdimension och att allt det andra bara var lite CEVs.
Klockan är kanske ett och nu händer inte så mycket spännande som jag kan fokusera på längre. Jag springer fram och tillbaka mellan rummet och datorn och hela tiden känns de olika platserna som separata världar.
Sedan börjar det hela avta. Jag ringer min kompis och berättar om upplevelsen. Är fortfarande ganska förvirrad av mig men jag lyckas nog göra mig själv lite förstådd. Jag säger att jag äntligen förstår precis vad alla säger när dom hävdar att det känns som att man dör eller slutar existera på DXM och att det inte alls är så hemskt som det låter.
Mina CEVs försvinner helt vilket gör musiklyssnandet mycket mindre spännande och jag tittar lite på tv istället innan jag sätter mig vid datorn för att notera kvällens händelser.
Det fanns en del saker som hände som jag inte kan komma ihåg vart dom platsade rent kronologiskt.
Jag kunde rita linjer i luften med ljuset från min mobil och blev ganska sur när den släcktes.
Jag fick för mig att datorn befann siog i en teatersal på skolan och att jag hade hela min klass i närheten.
Och så skrev jag en massa SMS och foruminlägg som jag knappt tänkte på att jag skrev.
Jag är väldigt nöjd med kvällen. Förstod verkligen inte hur härligt det skulle kännas. Jag smälte samman med min säng och allt var underbart i några timmar.
En intressant notering är att jag reagerar precis likadant när jag blir väckt mitt i natten ibland när jag sovit dåligt dagen innan. Jag har flera nätter sovit jättelite bara för att kunna uppleva just den känslan, så det var skönt att få kunna göra det under en längre period utan att gå runt och vara trött hela dagen.
Det här är något jag kommer göra flera gånger igen, även om det är lite jobbigt att inte kunna fokusera synen nu efteråt. Ett helt underbart surrealistiskt rus.
