Fungerande arbetsmarknad

kräver fri lönebildning lika väl som en fungerande varumarknad kräver fri prisbildning.

Denna insikt borde ingå i grundskolans baskunskaper. (Och därmed vara ett villkor för myndighet och rösträtt).

En ordnad reträtt tillbaka till en fungerande arbetsmarknad (beaktande det faktiska opinionsläget) kunde bestå i en skattelindring för dem som nöjer sig med den lön som motsvarar deras arbetsinsats värde på en fri arbetsmarknad. (– Som alltså låter sin arbetsgivare bestämma lönen och som uttrycker eventuellt missnöje med densamma genom att välja ett bättre betalt jobb.)

Denna skattelindring kunde då avstämmas till den nivå, där hot och våld för att tvinga till sig högre löner blev poänglöst eftersom hela profiten av en lyckad aktion skulle försvinna i skatt.

Du uttrycker Dig grumligt men jag tror att vi är överens!

på hur man bäst återställer en fungerande arbetsmarknad.

Sedan finns det en allmänt omfattad åsikt, att det behövs en viss arbetslöshet för att inte inflationen skall dra iväg (p g a konkurrensen om attraktiv arbetskraft). Det är detta som föranleder riksbankens avkylande räntehöjningar, när alla kurvor pekar uppåt. - som att spruta kallt vatten på festdeltagarna när stämmningen är på topp.

Ett bättre alternativ för försvaret av valutans värdebeständighet är ännu en skattedifferentiering som gynnar dem som accepterar att avtala sin lön i "lönevaluta". Det omräkningstal man använder för omräkning till den löpande valutan, är då det instrument riksbanken förfogar över vilket medger full sysselsättning och noll inflation samtidigt.

...kanske kunna tänka sig att en större lönespridning vore ett alternativ till hög arbetslöshet. Det torde få likartade konsekvenser för köpkraftsutveckingen, men utan bidragsfrosseriet.

innebär den lönespridning som behövs för att arbetskraftresurserna skall tas tillvara. Även med en väl fungerande arbetsmarknad drar inflationen normalt iväg i en högkonjunktur eftersom det finns en väldig motvilja mot att anpassa löner neråt för den mindre attraktiva arbetskraften. (för att inte sprida misstämmning i företaget)

Min lösning består av en kontrollerad inflation av lönevalutan för att skydda den normala valutans värdebeständighet.

är rätt rubrik för detta och sådan får ju liberalfundamentalister att resa ragg.

Men alternativen är mellan bra och dålig ingenjörskonst.

Det som gör hela skillnaden mellan dagens levnadsstandard och den vi hade för tvåhundra år sedan, beror på miljoner innovationer av de skarpaste hjärnorna och orsaken till de problem som håller på att växa oss över huvudet, är att de försummat skattelagstiftning och rättsordning. Den har bara blivit sämre med åren.

...är social ingenjörskonst intressnt att diskutera, men motsättningen här är väl snarast mellan ett system med stora politiker ingrepp i arbetsmarknad och lönebildning och avsevärt mindre ingrepp ed arbetsmarknadens aktörer som de viktiga spelarna.

är det stora och aktuella problemet p g a korkat agerande. Deras låglönesatsningar och minimilöner förvandlar ingångsjobben till stanna kvar och trivas på -jobb och blockerar därmed entrén till arbetslivet. Resultatet är massarbetslöshet samtidigt som en massa andra arbetar mer än de tål av rädsla för att hamna utanför.

...verkar ligga nära sanningen. Problemet är vad göra åt det?

är vi tillbaka där jag började: skattelättnad för dem som nöjer sig med marknadslön.

...man överväganågot djärvt - skattelättnader för alla. Då kan man samtidigt tillåta större löneskillnader utan att köpkraften nedgår så särskilt, och heller inte efterfrågan.
Börjar det bli cirkelarumentation nu?

på skatten är en annan fråga. Problemen jag hittade en lösning på finns där oberoende av skattetrycket.