Veckodagarnas ursprung

Var inte Tyr son till Hymer, som Tor spöade på när Hymer kapade linan till Midgårdsormen precis innan Tor skulle dra upp honom?

Lördag är något helt annat vad jag vet.

Var inte Tyr son till Hymer, som Tor spöade på när Hymer kapade linan till Midgårdsormen precis innan Tor skulle dra upp honom?

Nationalencyklopedin ger dessa förklaringar:

Måndag: [...]har fått sitt namn som ett tidigt allmängermanskt översättningslån av latinets dies Lunae, '(mångudinnan) Lunas dag', i sin tur bildat med grekiska h\me´ra Sel\´n\s, '(mångudinnan) Selenes dag', som förebild.[...]

Tisdag: [...]har fått sitt namn efter den fornnordiske (och germanske) krigsguden Tyr, som en anpassning till romarnas dies Martis, (krigs)guden Mars dag.[...]

Onsdag: [...]fick redan i förkristen tid hos kontinentalgermanerna sitt namn efter guden Oden som en översättning av latinets dies Mercurii. Mercurius jämställdes nämligen med Oden. I Tyskland ersattes dock tidigt detta namn med Mittwoch ('(dagen) mitt i veckan').[...]

Torsdag: [...]fick redan i förkristen tid hos kontinentalgermanerna sitt namn efter guden Tor (Donar, jfr ty. Donnerstag) som en motsvarighet till latinets dies Jovi, Jupiters dag (jfr fr. jeudi), eftersom Tor jämställdes med Jupiter.[...]

Fredag: [...]fick redan i förkristen tid hos kontinentalgermanerna sitt namn, efter gudinnan Frigg, som en översättning av latinets Veneris Dies, Venus dag (jfr fr. vendredi).[...]

Lördag: [...]bevarar i sitt namn ett fornsvenskt ord för bad(vatten), lögh, och därmed minnet av att man förr i tiden då brukade tvätta sig grundligare eller ta ett bad. Hos antikens romare var dagen helgad Saturnus, därav eng. Saturday, medan sydty. Samstag och fr. samedi återgår på ordet sabbat.[...]

Söndag: [...]Den kristna gudstjänstdagen sammanföll med den dag romarna kallade 'solens dag' (dies solis), en benämning som kom att användas av en del fornkristna författare. Det kristna gängse namnet var 'Herrens dag' (dies dominica). Men eftersom de germanska folken införlivade den romerska veckan och dess namn långt före kristendomen övertog de 'solens dag' och har bevarat det (t.ex. eng. sunday, ty. Sonntag). 'Dies dominica' anammades av t.ex. de romanska folken (fr. dimanche, sp. domingo).[...]

Fredagen däremot kommer från ordet FRI, beroende på att i många kulturer räknas fredagen antingen som sjätte dagen där veckan börjar med en söndag, som sjunde dagen där veckan börjar en lördag och i vissa kulturer t o m som första dagen i veckan. Men allt går ut på att det är just en "fridag".

Jag började fundera på veckodagar häromdagen, alltså själva namnens ursprung, inte idén med veckodagar (fast de kanske hänger ihop?).

Måndag = Månens dag
Tisdag = ?
Onsdag = ?
Torsdag = Tors dag
Fredag = Fredens dag?
Lördag = ?
Söndag = Sönernas dag ?

Det är intressant att på japanska använder man kinesiska tecken för dagar, något man inte gör på kinesiska där man istället bara numrerar dagarna mellan ett och sju. Kinesiska tecken har ju en betydelse vilka jag listat nedan för veckodagar. Jag undrar om det finns någon koppling till andra språk. Måndag på japanska och svenska betyder alltså ordagrant samma sak.

Kinesiska tecken i japanskan för namnen på dagarna har följande betydelser och namn (japanskan använder också kinesiska tecken, förvirrande? jag vet.):

Måndag = Getsuyobi = Månens dag
Tisdag = Kayobi = Eldens dag
Onsdag = Suiyobi = Vattnets dag
Torsdag = Mokuyobi = Trädets/Trädens dag
Fredag = Kinyobi = Pengar/Guldets dag
Lördag = Doyobi = Landets/Jordens dag
Söndag = Nichiyobi = Solens dag

I övrigt är jag också intresserad av att få veta varur Monday, Tuesday, Wednesday etc härstammar. Är det ytterligare en variant på samma "urnamn" för veckodagar? Det är egentligen urnamnen jag vill åt, och om nån vet om/hur dessa exporterats till japanskan vore även det intressant att få veta.

Tusen tack!

Våra veckodagar på svenska är huvudsakligen från våra nordiska gudar.

Måndag = Månen
Tisdag = asaguden Tys
Onsdag = asaguden Oden
Torsdag = asaguden Tor
Fredag = asagudinnan Freja alt guden Frej
Lördag = lögaredagen = dagen då man tvättade sej
Söndag = Solen.

De engelska namnen kommer ur samma källa, i stort, likaså de tyska, men de sydeuropeiska som härstammar ur latin kommer naturligt nog från de romerska gudarna.

http://www.seds.org/nineplanets/nineplanets/days.html


Även Indiernas namn har ursprung i planeter/gudar:
Scientific Indian


På Wikipedia påstås det att namnen har ett mycket gammalt ursprung, från Babylon eller Sumer:
http://en.wikipedia.org/wiki/Days_of_the_week

Och likheterna är onekligen bestickande.

Himla intressant, har läst runt lite och hittat ett annat förklaring på Lördag, Bröderna Oden-Lodur-Höner som sägs ha skapat människorna, man kan fundera på om inte tvättdagen upphöjs till att vara en gudomlig dag efter Lodur? Solen månen och gudar känns lite mer i harmoni. Eller

Njae, jag tvivlar. Våra förfäder var inte så mycket för himlens harmoni. Men, renliga var de. Nåja, relativt i alla fall.

Enligt SAOB - http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ - så är ursprunget till ordet lördag ganska klart,

löghar dagher => lördag

"Dagens namn har sin förklaring i bruket att på lördagarna taga ett bad l. att tvätta sig grundligt) veckans sjunde o. sista dag (mellan fredagen o. söndagen)"

Ordet löga i sin tur:

Tyvärr, jag kan inte låta bli att komma med lite ”foliehatt”.

Jag tänker så här: Saturnus betyder ju ungefär ”fest, välstånd, lycka”. Så kanske är lördagen från början inte alls menad som en lögardag, ”tvättdag”, utan som en lyckodag eller festdag.

Härledningen av ordet lycka (i betydelsen ”tur, glädje”) är gåtfull. Det jag egentligen har problem med är namnet på L-runan som brukar sägas vara ”Lök” men som jag tror ska vara ”Lycka”. Runor brukar ju vara inblandade i sånt som rör framgång/motgång, sorg/glädje, tur/otur, osv. (Tex N-runan heter ju ”Nöd”.)

Även ordet lök är för övrigt obegripligt och gåtfullt. Kan löken ha varit symbol för lycka?

Jag gissar alltså att diverse sammanblandningar och associationer har skett mellan orden lycka, lök och löga. Vilket kan ha drabbat lördagen.