Vilket är det värsta jobb du haft?

Många brevbärare brukar ha samma erfarenheter som du. Jag har aldrig jobbat som brevbärare, men jag fattar inte riktigt detta. Varför tar många brevbärare på sig ett så stort personligt ansvar för att få ut posten även om tiden inte räcker till? Om distrikten är för stora så är det ju arbetsgivarens ansvar att lösa detta, inte den enskilde brevbärarens.

Jag skulle jobba i ett normalt tempo, ta de raster jag har rätt till och försöka att inte stressa upp mig. Visst, om jag blev beordrad övertid så skulle jag utföra detta i rimlig utsträckning. Om detta inte var tillräckligt och arbetsgivaren var missnöjd så skulle jag hävda att arbetsmängden är för stor. Jag kanske skulle få sparken, men det skulle inte kännas så katastrofalt med en sådan arbetsgivare.

Så ska man försås göra. Själv hade jag då fått arbeta i kanske en vecka och sedan tack och hej.

Hur fan är det hållbart och "fungerar"? Man undrar om ens kollegor är Stålmannen.

Och var har SEKO hållit hus?

Och arbetet hade blivit ensamt. Först stod man och förberedde utdelningen framför rader av "smarta fack". Idiot-system eftersom facken inte var breda nog. Från vänster till höger löpte dessa och det var flera rader verikalt. Inte ett bord att sitta vid. Nejdå. Bord hade vi 20 år dessförinnan samt lagarbete. Det där var borta och folk började och slutade olika tider istället för att alla började 06:10 och slutade i stort samtidigt.

Vore skoj om Postnord försvann och Posten kom tillbaka och det blev bra igen.

Du min herre, du vinner.

Överlägset.

Fy f-n...

Svar ett år senare men nej det finns inte kvar. Det hette Husie hem & korttid och låg på Agnesfridsvägen 99/97 och ungdomarna har flyttats till ett annat korttidshem som förhoppningsvis är bättre. Ta en titt på det området i google maps om du vill bevittna härligheten

Det jag har nu, fy fan. Urkass lön och bedrövliga villkor. Jobbar hemifrån vilket är trevligt, men jobbet är helt galet tråkigt. Callcenter, säger väl allt.

Har varit anställd i tre veckor och söker jobb aktivt för att komma därifrån...

Denna tråd förtjänar nytt liv så jag ska bidra med ett inlägg.

För cirka 15 år sedan hade jag typ mitt andra riktiga jobb någonsin i en butik. Chefen är nog den hittills värsta människan jag någon gång träffat. Ett fåtal exempel på hans beteende följer nedan.

När chefen av någon anledning var på dåligt humör, exempelvis när han bråkat med frugan var han tvungen att avreagera sig. Det gjorde han genom att minutiöst gå igenom varje cm2 i butiken för att leta fel. Hittade han att någon exempelvis hängt ett svart paraply bland de bruna väntade världens utskällning, han bokstavligt talat skrek i 10minuter på den arbetare som var närmast. Spelade det någon roll om det var 100 kunder i butiken? Svar nej.

Han var dessutom extremt sexistisk, rasistisk och fientlig mot i princip allt som inte var exakt som honom. Detta visades dock som tur var inte när kunder var närvarande.

Han hamnade i konstant konflikt med de anställda, speciellt de som inte ville ta hans skit. Nu var det så att vi hade en fotbollshuligan bland arbetskamraterna, som även tränade boxning. Väldigt trevlig kille, men jävlar vad han inte tog skit från någon. En dag hamnade de i slagsmål därför att chefen påpekat något fel, och kastade något på honom, träffade rakt i ansiktet. Jag tror det var en basketboll som inte blivit prismärkt som var grunden till detta. Svårt att kora en vinnare, de fick in några smällar var. Lustigt nog fick killen jobba kvar, jag tror chefen på något sätt respekterade honom pga det här, och efter det fick han ingen mer utskällning alls. Lyckligtvis skedde detta vid stängning utan kunder närvarande.

Chefen hade även den dåliga vanan att glömma att betala ut övertid, eller rättare sagt sket i att göra det i 50% av fallen. Jag tror han hoppades att man inte skulle märka något, men om man sa till så kom det någon ursäkt "förlåt missade det mycket att göra". Som tur var fick man alltid det utbetalt om man påtalade detta.

Chefen drev även en restaurang där diverse patrask var stammisar. Nya ansikten gillade han inte, samt att han drack på kvällarna när han övervakade restaurangen, dvs på arbetstid. I kombination med hans personlighet ledde detta ofta till bråk som han givetvis startade, några gånger blev det till och med regelrätta slagsmål. Såg två sådana med egna ögon, men till följd av etablissemangets klientel ringde aldrig någon polisen.

Det här var bara några historier, finns många fler. Ärligt talat var jag ganska rädd för honom, väldigt oberäknelig och ganska stor. Man är inte så tuff som en ung medelsvensson i början av sin karriär.

Jag jobbade ett kort tag på en arbetsplats där det lät som att jobbet var sååååå avancerat och svårt och att minsann inte alla klarade av det. Detta var något så själadödande då det ta mig fan var det enklaste man kunde jobba med, vilket jag tror de innerst inne visste, men på något sätt så klagades det alltid över den enorma arbetsbelastningen. Grejen var den att om man var strukturerad så fixade man en dags jobb på under två timmar, resten av dagen fanns inget att direkt att göra. Var man helt ostrukturerad så kunde det säkert ta sin tid, men hög arbetsbelastning. Jag blev faktiskt utfryst för att jag för effektiv och kom med förslag på förändringar. Det var rena original som jobbade där och jag slutade efter något halvår. Detta var mycket länge sedan.

Idag jobbar jag med avancerad teknik i vården och har även halvtid på universitetet, men även här kan det gå fruktansvärt galet. Det vill till att ha någon som fattar vikten av att rekrytera bra folk. Att bara anställa någon för att den kan "börja ganska omgående" är sällan en merit.

Jobbade som kyrkogårdsarbetare på våren och sommaren. Ogräs dag ut och dag in, riktigt segt. Tiden gick väldigt långsamt. 80% av tiden gick ut på att rensa ogräs i grus. Det enda som var bra med det jobbet var arbetsmiljön, att få vara ute hela tiden var bra för hälsan.

Mitt nuvarande jobb på en industri är roligare, och tiden går ganska snabbt men arbetsmiljön är riktigt dålig. Så det är nog svårt att hitta ett jobb som är perfekt på alla sätt och vis.

Man kanske mår psykiskt bättre om man byter jobb, men om ens nya jobb har dålig arbetsmiljö så offrar man sin hälsa istället så i slutändan blir det lite pest eller kolera situation över ens arbetsliv om man byter jobb då.

Mitt nästa jobb som jag söker kanske har tråkigare arbetsuppgifter men bättre arbetsmiljö, eller sämre arbetskamrater och sämre lön osv. Man riskerar alltid att förlora något bra när man söker och får anställning på ett nytt jobb.

Call center. Då var det ändå ett 'bra' företag, samt inkommande samtal med köpsugna som ringde oss. Kan bara tänka mig hur det skulle vara att sitta och ringa runt och försöka sälja rakhyvlar och dylikt 🤮

Telefonförsäljare som tonåring.....eller lagerarbetare med sån där truck som bara "går åt sidan", fifan vad tråkiga och jobbiga att köra. Detta var 10+ år sedan dock.

Idag utvecklare och det är också tråkigt på sitt sätt, går att leva på lönen åtminstone....

Orderplock.

Runt och runt och runt på en gammal sleten truck med tveksamma bromsar på ett grått golv i en grå byggnad med grå väggar och grå personal.

Hoppa av, lasta på 8 paket tvättmedel, hoppa på och kör 3 meter, hoppa av och lasta på 10 paket diskmedel, en kartong med hantlar, vinglas, hundmat...

Tungt, extremt monotont och en ständig press på sig att jobba fortare.
Välte den där 2 meters bajsstapeln ett antal gånger eftersom man inte heller fick dra ordentligt med plast runt sin pall av ekonomiska anledningar.

Mådde dåligt redan efter första veckan, var inte kvar på det stället länge.

Då har jag kört budbil, haft terminaljobb och diverse sånt stressigt & monotont. Men det var värst.

Som ung hade jag ett jobb inom loppis. Jag hatade en av cheferna och min jobbkompis hatade den andra chefen. Cheferna var jättejobbiga och man kände att man fick vara på sin vakt. Jag var dessutom perfektionist så de behövde verkligen inte tjata. Det jobbigaste var dock arbetsinsatsen. Det vanliga jobbet var rätt OK men rätt jobbigt. Det värsta var att hämta saker på uppsamlingsställen. Man fick springa fram och tillbaka och man fick inte vila av någon anledning. De dagarna hade vi inte två fikor utan aldrig rast mer än lunch. Jag har aldrig varit så slut i hela mitt liv. Jag var ung och stark men gick ändå ner i vikt hela tiden pga detta spring. Så man sprang mellan 7 ock 12 och mellan 13 och 17. Efter det så jobbade man i själva loppisen på lördagarna. Det var alltid folk som försökte svindla en. Jag fick inte låna en miniräknare utan jag fick räkna allt i huvudet men chefen hade miniräknare.

Lite lugnare tempo och kanske inte så långa dagar och med två helgdagar hade det varit helt OK. Och med chefer som inte var slavdrivare. Man kunde få en utskällning för vad som helst. Gärna för något någon annan gjort fel.

Det var helt sjukt hur mycket vikt man tappade. Vi hade gratis fika, fabriksbakat, för de behövde inte betala för det. Frukt fick man bara äta en om dagen. Men alla vräkte i sig fika. Hela tiden. Så många kalorier. Och ändå gick man ner. Åt säkert 1500 kalorier i dag i fika.

De hade dock en enörad katta som tydde sig till mig och alltid låg i mitt knä när vi hade rast. Utan det hade jag aldrig orkat.