First love?

Ja och ja. Ang. ifall man kan bli det igen så beror det säkert på vem du frågar.


Nej.


Se ovan.


Japp.


Sådär har jag känt några gånger faktist, och varje gång har jag haft fel.

Är fortfarande ihop med min första riktigta kärlek, hade haft några korta förhållanden innan men inget var som detta. Fyra år och still going strong!

Vadå, jag är 22 och väntar fortfarande på min första kärlek. Har aldrig lyckats med konststycket att låta känslorna överta förnuftet i denna fråga. Det krävs nog att jag träffar en väldigt speciell person för detta.

Förlora? Inte ett skvatt! Det värsta som kan hända är ju att jag gör bort mig totalt och att hon skrattar åt mig... Men det vore värt det; då vet jag ju att jag gjort vad jag kunnat, om jag inte tar chansen nu kommer jag aldrig att kunna förlåta mig själv. Jag får komma med en update när jag gjort det iaf. Känns oavsett vilket lite smått fantastiskt, jag är i de sena 20-åren och känner mig som en tonåring.

Visst kan det ta år, men tänk som så att är det inte naturligt att så speciella människor kommer in i ens liv så sällan? Och tro mig; varenda sekund av väntan är värt det när det väl slår till igen!

Vet inte om jag haft nån än. Hade riktigt starka känslor för en tjej under tidiga tonåren, riktigt så man blev knäsvag och tappade förnuftet och allt det där, men det blev aldrig något. Men kanske var inte det heller nåt på riktigt - tycker mig ha känt så flera gånger.
Tyvärr inte under de senaste tre åren, inget riktigt starkt.

Jag vet faktiskt inte. Med tanke på att hon haft killar i mellan så tror jag aldrig jag skulle klarat av att smälta det . så varet blir nog nej !

Min första kärlek var i åttan. Det var riktigt längesen! Vi kysste aldrig varandra, kom aldrig närmare än kramar, men fan vad jag tyckte om henne. Ett år äldre än mig var hon. Vet inte än idag vad hon såg i mig, men jag kärade ner mig totalt.

Och blev sen totalt krossad när hon gjorde slut. Det var synd om människorna i min omkrets i minst en vecka. Var så förbannad på allt.

Har ingen kontakt med henne idag, ser hennes pappa då och då i olika sammanhang. Jag tror han är lyckligt ovetande, han har aldrig nämnt det eller betett sig konstigt när jag träffat honom.

Tack för alla svaren, jag inser nu att nästan alla anser att den första kärleken är den starkaste, The first cut is the deepest.. som xallo väl uttryckte sig stämmer så jävla väl.

Jag står in för ett dilemma, tycker ni att jag ska satsa fullt ut med mitt ex(första kärleken) eller ska jag gå vidare? Jag e helt kluven i denna fråga... Ena dagen vill jag ha henne, andra dagen skyr jag henne som pesten(det har sina orsaker, "otrohetsaffär" när vi var ihop bl.a, som jag inte vet om jag kan förlåta..).

Hela hösten nu så har vi pratat om våra problem, sexat osv, med andra KK... Vi älskar varandra som in i helvete, har bra person kemi o allt det där.. Men det är något som inte stämmer mellan oss och det e det vi har försökt att reda ut hela hösten, och det ser faktiskt ut som det kommer lösas sig..?

Jag vill verkligen att det ska funka, men ibland känns det som det inte är någon idé.. Situationen hade varit så mycket annorlunda om inte hade strulat med den där snubben när vi var tillsammans..

Men jag vet att jag kommer ångra det senare i livet om jag INTE försöker, är det någon idé.. eller? Vill verkligen inte gå miste henne, utan att försökt en sista gång iaf..

Så kära fb´are vad göra??

Jag har aldrig blivit lika kär som jag var i min första kärlek under tidiga tonåren, vilken även har varit enda gången jag varit kär i mitt liv.

Stör mig på det än idag och har kanske pga det inte kunnat få några djupa känslor för någon flicka efter det. Då jag träffar någon ny jämför jag alltid mina känslor med de jag hade första gången jag blev kär. Men det känns självklart(?) aldrig precis likadant.

Jag var kär i en flicka i somras.. Dock besvarades inte denna kärlek.
men jag tror aldrig jag varit med om mer känsloblandad kärlek. Jag har ännu inte kommit över henne helt..

Hon var det ultimata

Där har du ditt svar, enklare än så blir det inte. Lycka till.

Once a cheater, always a cheater. Du kommer aldrig att kunna lita på henne, vilket ju är halva grunden i en relation. Lämna henne...hur ont det än gör..