Marxismen och Big Bang

I boken Reason in revolt kritiserar författarna Alan Woods och Ted Grant Big Bang-teorin. Är inte så välbevandrad inom området, men finns det något fog för deras teorier?


http://www.marxist.com/science/bigbang.html

Ja du, lite oklart vad författarna försöker argumentera för annat än att bigbang inte ska tas på större allvar än dem andra skapelse myterna.

Vad som fanns och om något fanns innan big bang kan ingen svara på utan det kan man bara spekulera i i dagsläget.

Själva bigbang teorin som sådan bygger snarare på att astronomiska mätningar etc. verkar peka på att alla planeter accelererar från en punkt. Därför så verkar det mest logiskt att innan vi hade det universum vi har idag så var materian samlad i den punkten.

Sedan finns det säkert andra incitament för big bang men jag är inte tillräckligt insatt för att förklara det.

Grunden till Big bang teorin säger inte VARFÖR eller i detalj hur universum skapades, utan grundat på emperiska mätningar så säger den att det verkar som allt startade i "en punkt". (Sedan finns det givetvis forskare som har spekulerat längre fast det hör inte till själva grundstommen i big bang teorin i min mening)

Vilket är en väldigt felaktig tolkning av Big Bang!

Det påverkar förstås inte dina korrekta slutsatser med avseende på den invändning du gör, men det var lite komiskt formulerat av dig (liksom den du invänder mot) med "planeter" och "punkt"!

Big Bang är förstås inte nån mysticism, utan vetenskap och det är helt öppet för vem som helst att invända mot varje del av den slutledningen. Även om ingen gillar teorin, så existerar den ju som resultat av den vetenskapliga metoden. Det handlar alltså inte alls om en kamp mellan ståndpunkter, utan snarare om precision i mätmetoder...

oK utöver vad jag har skrivit har jag ingen aning om detaljerna i de astronomiska teorierna.

Feel free to enlighten me


Hurvida att alla planeter och dyl. accelerlerar "utåt" från ett (relativt) litet område är väl korrekt är det inte det?

Om nu universum fungerar ungefär som ditt sovrum, så kan du ta och fundera över följande mysterium innan du tittar på min lilla utläggning nedan:

Tittar vi ut i rymden så ser vi ytterst en solid vägg av materia. Avståndet till denna vägg är lika stor i alla riktningar. Det är verkligen sant. Det ser alltså ut som om Jorden befinner sig i universums mittpunkt, omgiven av en solid sfär!

Vi kan dessutom konstatera att materian är yngre och yngre ju längre bort vi tittar. Här där vi befinner oss, är materian som äldst. Det ser vi t.ex. som att längst bort finns bara de två lättaste grundämnena väte och helium. Det tar miljarder år för stjärnor att omvandla dessa lätta grundämnen till tyngre grundämnen som kol, syre och järn som vi har gott om på Jorden.

Betyder det att Big Bang ägde rum just HÄR!? Vilket tillfällighet, att vi råkar befinna oss på universums äldsta punkt, den punkt som har lika långt till varje punkt på den front där universum expanderar...

Är inte detta ett bevis för Guds existens och hans skapande av människan till sin avbild om något???

Visst är Big Bang-teorin en skapelsemyt...för även "vetenskapsmän" känner att de behöver ha någon sorts teori kring hur världen har skapats...

Men logisk?

Långt därifrån...

.. och där gick tråden åt helvete.

Skillnaden mellan Genesis och Big Bang modellen är att medan den förra är ett stycke mytologi, så är den andra en vetenskaplig modell man slutit sig till efter sammanställning av data från observationer och experiment (något som Woods och Grant uppenbarligen inte förstått).
De viktigaste bevisen för Big Bang modellen är:

1. Rödförskjutning
Om ett föremål som avger ljus sätts i rörelse kommer en observatör som ser föremålet avlägsna sig att uppfatta föremålet som en aning rödare än när det står stilla. På motsvarande sätt kommer en observatör som ser föremålet närma sig att tycka att det är en aning blåare än när det stod still. Detta beror på den så kallade Doppler effekten
Från observationer vet vi att ljuset från avlägsna galaxer uppvisar en förskjutning mot längre våglängder, vilket leder oss till slutsatsen att unversum expanderar. Genom att följa denna tanke till sitt naturliga slut, finner vi att universum vid en tidpunkt för ungefär 14 miljarder år sedan karakteriserades av en oerhört hög täthet och temperatur.

2. Den kosmiska bakgrundsstrålningen
Man har observerat att rymden är fylld med en höggradigt isotrop svartkroppsstrålning motsvarande en temperatur av 2.726 grader Kelvin.
Under tidsperioden strax efter Big Bang var universum ett kokhett plasma av elektroner, baryoner och fotoner, där fotonerna interagerade med materian genom Thomson spridning. Efter ca. 380.000 år inträffade den så kallade rekombinationen, d.v.s. universum svalnade tillräckligt mycket för att elektronerna skulle kunna bindas till atomkärnor. Man kan alltså säga att strålningen här "skildes" från materian, och under de årmiljarder som gått har denna strålning svalnat i takt med att universum expanderat och blivit glesare.
Idag ser vi den som den mycket svala men allestädes närvarande kosmiska bakgrundsstrålningen.

Det kan vara så att människor, av en eller annan orsak som inte har med vetenskap att göra, finner det svårt att acceptera Big Bang modellen och därför baktalar den eller försöker framställa den som något annat än vetenskap. De väldiga mängder observationella stöd som finns och den magnifika teoribyggnaden som stöder den (Einsteins allmänna relativitetsteori) kan dock inte förnekas utan att man helt överger grunderna för en förnuftig diskussion.

Hahaha,

Jag försöker förstå om du menar att vi skulle vara i den äldsta delen av universum och med våra teleskop ser de yngsta delarna? Det är snarare tvärtom. Ju längre ut i universum vi kan rikta instrument desto längre bak i universums historia ser vi. Sen försöker du beskriva rymdtiden med en analogi om sovrum med en observatör (på jorden) i mitten. Det går inte rent logiskt att använda en sån liknelse. Vi i mitten blir då stationära. Vill du ha en mer logisk analogi kan jag väl dra den om ballongen som blåses upp. Föreställ dig att du blåser upp en ballong där du har ritat prickar som motsvarar galaxer/stjärnor/joner i plasma/whatever. Tänk vidare på den rumsliga tredimensionella värld du rör dig som ett tvådimensionellt plan (ballongens yta). Nu har du en bild där alla prickar rör sig från varandra och ingen kan sägas stå stilla.

Då är ni ju överens. Längre BAK i universums historia betyder ju att du ser yngre saker. Om du går bakåt i tiden blir du yngre

Ah, läste lite noggranare genom spritångorna, sälvklart har du rätt.

Ledsen att jag gnällde på ingenting.