Hur gör du?

Hur tillämpar du din filosofi i din vardag? Kan man se tydliga exempel på hur din filosofi och livsstil går led i led som en utomstående, eller är filosofi något du håller för dig själv på en privat nivå?

Jag personligen tycker inte att jag tillämpar min filosofi på ett sätt jag skulle vilja göra det, det handlar mer om att jag bara går och tänker på hur jag ska tillämpa den och hur det kommer framstå hos andra. Ja, helt enkelt så är jag lite feg när det kommer att släppa lös mitt sinne med andra.

Efter att jag har blivit mer intresserad av filosofi är det lätt att man tänker ett-två-tre steg längre för vad en handling kan ge. Men tyvärr är det väl inte mer än så, men nu är jag förvisso bara i början på att studera filosofi.

Jag brukar dela med mig av mina tankar, om jag hamnar i en diskussion med någon så gör jag som du säger - ser allt i 100 olika led och på andra sätt tillbaka hit och dit etc etc.

Slutar alltid med "fan vad du är djup" typ... ;P.

Värt att notera är att folket jag talar med inte är 1/10 så "djupa", kan bero på min relativt låga ålder.

Min filosofi är att försöka att alltid stå i mitten, jag älskar att spela djävulens advokat speciellt när folk totalt flippar ur och verkligen tar i så det ekar, jag kan försvara vad som helst så länge jag kan tillräckligt om ämnet.
Jag tror många i min omgivning har märkt detta, speciellt de i skolan där man ofta får höra hjärndöda uttalanden från Aftonbladetläsare.

Eller är jag helt ute och cyklar ifrån trådämnet nu?

Klart att filosofin lyser igenom. Det märks alltid på folk att de tänker lite längre. Sättet jag tillämpar den på är väl så lätt som att jag tänker flera ggr extra på hur jag ska beté mig för att saker ska bli så bra som möjligt. Sedan är det alltid trevligt att sitta och tala en stund med någon om något intressant.

Sånt blir jag bara irriterad av när folk säger, det är lixom så dödande för diskussionen. Kan verkligen förstöra en bra diskussion!

Det är så himla sant! Jag menar, vad ska man säga efter det? Man känner sig lite larvig och att man inte riktigt fick den kontakt man önskade med personen.

Jo, inge kul.. man vill ha respons istället.

Älskar sådana människor, har funnit mig en potentiell flicka med filosofi intresse, väldigt intelektuell och till råga på allt - hon ser bra ut!

Känns bara så skönt att kunna tala med folk som är på samma "nivå", enkelt sagt.

Men nu går vi kanske lite OT, men ja "fan vad du är djup" är en liten konversation killer. Precis som ovanstående sa så är man ganska ställd.. vad skall man säga "Ehm... ja.... back to subject...?"

Na..

Byt liv med mig? .

Sedan så kan väl också jag säga att man har nytta av det i diskussioner - på nätet och i verkligheten. Man märker verkligen vilka som är bra på att disskutera och vilka som inte är det väldigt snabbt.

haha! never! får hoppas att det blir något av det! .

Ja, det var ett stort - med mitt ex. KUNDE ALDRIG TA EN DISKUSSION.

En gång sneade jag fan ordentligt mentalt och började slita av mig håret och dunka huvudet i väggen för att hon inte pratade med mig... detta gjorde då inte riktigt så ont som jag trodde så jag tog mina nävar och slog mig själv tills jag halv däckade...

Helt idiotiskt, jag vet, men att någon man "älskar" inte vill prata med en om viktiga saker... det kan vara frustrerande.

Att prata filosofi med människor är så skönt, man behöver inte anpassa sitt tonläge eller sitt sätt för om det är en kvinna eller man, det är universielt. Allt bara flyter på bra när man filosoferar inför/med någon, men det är ju givetvis bra om kvinnan i det här fallet tolkar ens tankar på ett bra sätt.

Men du jävlar måste känna dig lycklig med ett sådant kap

Mystråd?

Ja, om det blir av. Det är väldigt invecklat... Time will tell helt enkelt.

Står 50/50 på det.

Om inte annat har jag än väldigt bra vän, så jag deppar inte.