Att stifta lagar

Har funderat lite pa en sak:

Tank dig att du ar makthavare i nagon form, med sa pass stort inflytande att du kan genomfora sadana forandringar som nya lagar och reglegeringar, vilket du ocksa gor.

Men precis som vissa andra manniskor, nar de hamnar i en hogt uppsatt position, blir du med tiden latt trangsynt och stiftar garna lagar som passar dig for tillfallet.

Ponera sen att tiderna forandras och du hamnar i situationer som du inte har kunnat forutse. Dina lagar galler annu, men de ar inte langre lampliga for dig, och du ar inte langre i position att kunna andra pa det.

Skulle du bryta mot dina egna lagar?

Jag ser ingen motsättning i att bryta mot mina egna lagar, då jag hamnat i ett nytt, radikalt annorlunda läge.

Allvarligare hade det varit om jag brutit mot mina lagar, när jag fortfarande stod på toppen av min makt. Dubbelmoral kallas det. Tittar man på verkligheten, verkar i stort sett alla historiens diktatorer ha lidit av dubbelmoral: en uppsättning regler för folket och sen en annan för diktatorn själv, helst så att han kan förlusta sig med god mat och dryck samt sköna damer.

Sa det ar inte dubbelmoral om du har forlorat makten?

beror helt på förändringarna.
Är det bara jag som har ändrats så e de fel att bryta mot dem
Är det hela systemet som har ändrats är det helt okey, då lagarna får "en annan mening"

Klokt och sympatiskt, hade inte tankt over den vandningen.
Men hur fungerar det om "systemet" bara andras delvis?

Felet är ju redan gjort (då man skapade en lag som inte håller i evighet).
Så vad man gör efter det kan ju bara bli bättre.

helt beronde på hur systemet ändras antar jag. Men som tidigare sagt så har man ju sig själv att skylla till stor del. Så ändras det liet bör man nog överväga att ge sig själv kritik.

Vem har någonsin skapat en lag som kan gälla i evighet?