2006-11-11, 18:30
#1
Härmed offentliggör vi vad som egentligen hände när Metyl besökte PSYCHONAUT. Eller, vad som egentligen hände vet nog ingen, inte vi heller 
Helgen blev en mycket minnesvärd sådan. Vi spenderade i stort sätt två dygn i Psychos mysiga soffa, lessnade gjorde vi aldrig, jag längtar snarare tillbaka. Listan på vad som intogs under helgen är lång; tjack, kola, toppenbraj, mängder av öl, ephedra (haha ah) samt cocillana etyfin. Det schyssta grejen var att vi lyckades med en så sjukt bra blandning, vi mådde helt enkelt asbra på olika sätt hela tiden. Helgen var även en najs blandning av göteborgska och.. östgötiska får man väl kalla det.
Intresseanmälan till nästa vansinneshelg pm:as till metyl. Här kommer en beskrivning av själva trippen.
~0,5 g Copelandia Cyanescens (+ speed)
Metyl, tjej 18
Psysho, kille 22
Vi åt svampen runt sju. Jag åt den traditionellt på en macka, vilken smakade helt okej. Det tog inte särskilt lång tid innan Psychos ansikte bestod av ett jätteleende och en blick som flackade runt och tittade på intressanta saker. Detta smittade snabbt av sig på mig. De andra som var där insåg att det inte gick att få ur oss något vettigt så de begav sig hemåt. Det sista jag kommer ihåg var att vi pratade om något och jag avslutade ”i vilket fall är ditt hus jävligt skevt”. Sedan dök vi in i vår vansinniga värld. Vad som hände därefter är vi inte riktigt säkra på men antagligen satt vi bara i soffan och tittade på väggarna och varandra.
Väggarna och taket bildade olika världar. I taket fanns ett rymdskepp eller en sorts varelse, han var kompanjon med härskaren där i världen, HON. Vem är hon? Den frågan ställde jag mig många gånger. Jag tror att hon var en häxa eller skogsälva. Under den intensiva början av trippen tog hon mig med till olika ställen och världar, som små sagor. Efter varje saga återvände jag till Psycho i soffan, alltid lika förvånad att jag var tillbaka i rummet. Jag kommer inte ihåg många av sagorna men en handlade om men de var väldigt innehållsrika och spännande. Jag försökte hela tiden lista ut vilka de var som jag trodde var där. Hon och hennes kompanjon gömde sig hela tiden i väggarna. Plötsligt kom han i taket tillbaka och vinkar till mig. Jag inser att han är kines och sedan utbrister jag ”Nej, inte DU igen. Varför Kina? MÅSTE det vara såhär?”
När jag tänker på hur jag upplevde sagorna så tänkte jag mig hela tiden att Psycho var med mig och såg samma sak. Jag pratade om och med allt, vilket måste sett väldigt lustigt ut.
Plötsligt kom rymdskeppet ner, allt ljus förändrades. Jag tittade på Psycho och ljusstrålar spelade över honom från rymdskeppet. Det var precis som rymdskeppet i ET. Kommer inte ihåg om de gjorde något annat än att bara sväva en stund. Rymdskeppet bestod av Psychos takfläkt som märkligt nog fick liv.
Allt rörde sig, hela rummet virvlarade runt i olika färger och mönster. Filtarna som täckte fönstren levde rövare och vågade hit och dit. Prickarna i trätaket hoppade vilt omkring i olika mönster och färger. På ena sidan av en takbjälke var prickarna som skenande små gula spermier och på andra sidan var det en stor lugnt vågande skärm av mönster var häxan visade mig saker på.
Vi satt och tittade in i väggen och TV:n framför oss. Jag såg det som en cockpit varifrån jag och Psycho styrde världen. Dom, som vi kallade dem började utmana oss. Det häftiga var att jag och Psycho kunde prata under trippen, vi måste ha varit med om ungefär samma saker. Vi försökte gemensamt ta oss någonstans men dom lurade oss hela tiden! ”Nu lurade dom mig IGEN!! We got PUNK’D!” Vi slets hela tiden iväg, de lurade iväg oss från varandra men tillslut lyckades vi diskutera vad vi skulle göra. Vi kom fram till att det måste vara en konspiration mot oss och att de försökte hindra oss från att få tag på öl. Vi tänkte och klurade på HUR vi skulle ta oss till kylskåpet. Vad ville kylskåpet oss? Vi kom fram till att vi var tvungna att få tag i ölen för att överleva. Efter mycket om och men lyckades vi tillsammans ta oss till dörröppningen till köket, sedan till mitten och tillslut till kylen. Detta var en enorm kraftansträngning och vi fick verkligen anstränga oss för att komma på hur vi skulle göra.
Till slut sitter vi igen tillsammans i soffan överlyckliga över att ha varsin öl i handen. Vi lyckades med vårt mission!! Sen kom vi på vilket enormt problem vi hade.. Vad skulle vi göra nu? Vi kunde inte lista ut hur man öppnade burken, det gick helt enkelt inte.
Plötsligt ringer Psychos mobiltelefon, båda blir såklart livrädda. Jag försöker med hela min hjärnkapacitet och lite till förstå vad den vill oss, varför låter den? Vad är en telefon? Tillslut blir den tyst utan att vi lyckas komma på hur man använder den.
Jag kämpade med min hjärna som inte ville släppa taget om gamla minnen. Jag inser att några av mina kompisar egentligen är demoner som förföljer mig. Jag lyckas faktiskt någorlunda få iväg demonerna. Jag upptäcker en utav dem i högtalarna och jag pratar en stund med honom. Han berättade att han bodde numer i högtalaren.
Häxans kompanjon sitter i väggen igen. Jag skall visa honom för Psycho men han gömmer sig hela tiden. Innan han har kommit ut för att hälsa på Psycho så har jag redan hunnit hitta något annat mer intressant.
Vi får plötsligt för oss att allt är för skevt. Vi måste ha hjälp. Men hur sjutton kallar man på hjälp? Man ringer Mr Magoo!! Det går dock inte om man inte vet hur en telefon fungerar så det blir ingen hjälp.
Vi diskuterade om vi ville ha det som vi hade det. Det ville vi, vi ville fortsätta att vara fåniga för alltid. Det fick inte bli för seriöst. Lustigt med ordet fånigt, det använde jag flitigt hela kvällen, inget ord som jag vanligtvis använder. Vi pratade om allt som om det var totalt uppenbart att det var total sanning.
Ett klart minne jag har från när vi var tillbaka i soffan från våra äventyr är att Psycho utbrister för sig själv ”Mycket märkligt det här!”. Det lät otroligt roligt just då. Vi är helt skeva, skruvade som på extacy. Samtidigt efter lite diskussion om vad som händer och vad det var för konstig värld kommer vi överlyckliga fram till ”Vi är totalt vansinniga!”.
Jag berättar för Psycho, viskade kanske jag gjorde, att vi har lurat dem. Jag hade nämligen gömt tiden i en skokartong. I skokartongen fanns soffan och rummet vi satt i, det var helt enkelt en värld i lådan, där tiden fanns. Eftersom den var gömd kunde inte dom hitta den.
Nästa mission var att hitta verkligheten. Jag vet faktiskt inte om vi gjorde det eller inte. Vi kom nog helt enkelt inte på hur eller var vi skulle leta. Det blev för svårt.
Ett till enormt problem vi var tvungna att lösa var vad vi skulle fylla på med. Framför oss på bordet ligger en påse tjack och braj. Vi försöker verkligen men det går inte att komma på hur vi skall få i oss det. Hur lägger man upp en lina? Även detta blev helt enkelt för svårt.
Jag får plötsligt för mig att jag är min bror. Jag hör mig själv prata som min bror och ser honom i mig. Detta förklarar jag för Psycho, jag pratar med honom hela tiden, men vet inte hur mycket han uppfattar. Hela min familj är där på något sätt plötsligt. Jag kan inte sluta prata som min bror, vad gör han där??
Vi kastas hela tiden mellan olika världar men återkommer ständigt till varandra. Plötsligt så kommer båda tillbaka till soffan och liksom vaknar. Vi tror på allvar att vi är normala och att vi har landat. Detta visar sig dock inte stämma. Vi frågar oss vad som fan har hänt, vad har vi gjort? Jag är helt genomsvett och slut. Vi måste båda två gå på toan men vi vet inte hur den fungerar eller om vi vågar gå dit. Vi måste helt enkelt gå dit tillsammans. Var har vi varit i huset? Vi har ingen aning. Tillslut lyckas vi göra det vi skulle men fortsätter skeva, jag nojjar ihop ganska bra. Jag får för mig att jag skitit på mig och blev dödsskev men det visade sig inte stämma som tur var kanske.
De som var där innan kommer tillbaka. Vi försöker reda ut det här med tiden. Klockan är bara 23 när de kommer. Vi har alltså bara skevat ca fyra timmar, men det känns som en evighet. Vi sitter vid bordet och tillslut löser vi problemet hur man lägger upp en lina. Med braj boostade vi effekten och flummade vidare. Våra gäster kom tillbaka, de ordagrant matade oss med pipan, najs. Ingen annan i rummet fattade något av vad vi pratade om. Här snackar vi hardcore flumm!
Helgen blev en mycket minnesvärd sådan. Vi spenderade i stort sätt två dygn i Psychos mysiga soffa, lessnade gjorde vi aldrig, jag längtar snarare tillbaka. Listan på vad som intogs under helgen är lång; tjack, kola, toppenbraj, mängder av öl, ephedra (haha ah) samt cocillana etyfin. Det schyssta grejen var att vi lyckades med en så sjukt bra blandning, vi mådde helt enkelt asbra på olika sätt hela tiden. Helgen var även en najs blandning av göteborgska och.. östgötiska får man väl kalla det.Intresseanmälan till nästa vansinneshelg pm:as till metyl. Här kommer en beskrivning av själva trippen.
~0,5 g Copelandia Cyanescens (+ speed)
Metyl, tjej 18
Psysho, kille 22
Vi åt svampen runt sju. Jag åt den traditionellt på en macka, vilken smakade helt okej. Det tog inte särskilt lång tid innan Psychos ansikte bestod av ett jätteleende och en blick som flackade runt och tittade på intressanta saker. Detta smittade snabbt av sig på mig. De andra som var där insåg att det inte gick att få ur oss något vettigt så de begav sig hemåt. Det sista jag kommer ihåg var att vi pratade om något och jag avslutade ”i vilket fall är ditt hus jävligt skevt”. Sedan dök vi in i vår vansinniga värld. Vad som hände därefter är vi inte riktigt säkra på men antagligen satt vi bara i soffan och tittade på väggarna och varandra.
Väggarna och taket bildade olika världar. I taket fanns ett rymdskepp eller en sorts varelse, han var kompanjon med härskaren där i världen, HON. Vem är hon? Den frågan ställde jag mig många gånger. Jag tror att hon var en häxa eller skogsälva. Under den intensiva början av trippen tog hon mig med till olika ställen och världar, som små sagor. Efter varje saga återvände jag till Psycho i soffan, alltid lika förvånad att jag var tillbaka i rummet. Jag kommer inte ihåg många av sagorna men en handlade om men de var väldigt innehållsrika och spännande. Jag försökte hela tiden lista ut vilka de var som jag trodde var där. Hon och hennes kompanjon gömde sig hela tiden i väggarna. Plötsligt kom han i taket tillbaka och vinkar till mig. Jag inser att han är kines och sedan utbrister jag ”Nej, inte DU igen. Varför Kina? MÅSTE det vara såhär?”
När jag tänker på hur jag upplevde sagorna så tänkte jag mig hela tiden att Psycho var med mig och såg samma sak. Jag pratade om och med allt, vilket måste sett väldigt lustigt ut.
Plötsligt kom rymdskeppet ner, allt ljus förändrades. Jag tittade på Psycho och ljusstrålar spelade över honom från rymdskeppet. Det var precis som rymdskeppet i ET. Kommer inte ihåg om de gjorde något annat än att bara sväva en stund. Rymdskeppet bestod av Psychos takfläkt som märkligt nog fick liv.
Allt rörde sig, hela rummet virvlarade runt i olika färger och mönster. Filtarna som täckte fönstren levde rövare och vågade hit och dit. Prickarna i trätaket hoppade vilt omkring i olika mönster och färger. På ena sidan av en takbjälke var prickarna som skenande små gula spermier och på andra sidan var det en stor lugnt vågande skärm av mönster var häxan visade mig saker på.
Vi satt och tittade in i väggen och TV:n framför oss. Jag såg det som en cockpit varifrån jag och Psycho styrde världen. Dom, som vi kallade dem började utmana oss. Det häftiga var att jag och Psycho kunde prata under trippen, vi måste ha varit med om ungefär samma saker. Vi försökte gemensamt ta oss någonstans men dom lurade oss hela tiden! ”Nu lurade dom mig IGEN!! We got PUNK’D!” Vi slets hela tiden iväg, de lurade iväg oss från varandra men tillslut lyckades vi diskutera vad vi skulle göra. Vi kom fram till att det måste vara en konspiration mot oss och att de försökte hindra oss från att få tag på öl. Vi tänkte och klurade på HUR vi skulle ta oss till kylskåpet. Vad ville kylskåpet oss? Vi kom fram till att vi var tvungna att få tag i ölen för att överleva. Efter mycket om och men lyckades vi tillsammans ta oss till dörröppningen till köket, sedan till mitten och tillslut till kylen. Detta var en enorm kraftansträngning och vi fick verkligen anstränga oss för att komma på hur vi skulle göra.
Till slut sitter vi igen tillsammans i soffan överlyckliga över att ha varsin öl i handen. Vi lyckades med vårt mission!! Sen kom vi på vilket enormt problem vi hade.. Vad skulle vi göra nu? Vi kunde inte lista ut hur man öppnade burken, det gick helt enkelt inte.
Plötsligt ringer Psychos mobiltelefon, båda blir såklart livrädda. Jag försöker med hela min hjärnkapacitet och lite till förstå vad den vill oss, varför låter den? Vad är en telefon? Tillslut blir den tyst utan att vi lyckas komma på hur man använder den.
Jag kämpade med min hjärna som inte ville släppa taget om gamla minnen. Jag inser att några av mina kompisar egentligen är demoner som förföljer mig. Jag lyckas faktiskt någorlunda få iväg demonerna. Jag upptäcker en utav dem i högtalarna och jag pratar en stund med honom. Han berättade att han bodde numer i högtalaren.
Häxans kompanjon sitter i väggen igen. Jag skall visa honom för Psycho men han gömmer sig hela tiden. Innan han har kommit ut för att hälsa på Psycho så har jag redan hunnit hitta något annat mer intressant.
Vi får plötsligt för oss att allt är för skevt. Vi måste ha hjälp. Men hur sjutton kallar man på hjälp? Man ringer Mr Magoo!! Det går dock inte om man inte vet hur en telefon fungerar så det blir ingen hjälp.
Vi diskuterade om vi ville ha det som vi hade det. Det ville vi, vi ville fortsätta att vara fåniga för alltid. Det fick inte bli för seriöst. Lustigt med ordet fånigt, det använde jag flitigt hela kvällen, inget ord som jag vanligtvis använder. Vi pratade om allt som om det var totalt uppenbart att det var total sanning.
Ett klart minne jag har från när vi var tillbaka i soffan från våra äventyr är att Psycho utbrister för sig själv ”Mycket märkligt det här!”. Det lät otroligt roligt just då. Vi är helt skeva, skruvade som på extacy. Samtidigt efter lite diskussion om vad som händer och vad det var för konstig värld kommer vi överlyckliga fram till ”Vi är totalt vansinniga!”.
Jag berättar för Psycho, viskade kanske jag gjorde, att vi har lurat dem. Jag hade nämligen gömt tiden i en skokartong. I skokartongen fanns soffan och rummet vi satt i, det var helt enkelt en värld i lådan, där tiden fanns. Eftersom den var gömd kunde inte dom hitta den.
Nästa mission var att hitta verkligheten. Jag vet faktiskt inte om vi gjorde det eller inte. Vi kom nog helt enkelt inte på hur eller var vi skulle leta. Det blev för svårt.
Ett till enormt problem vi var tvungna att lösa var vad vi skulle fylla på med. Framför oss på bordet ligger en påse tjack och braj. Vi försöker verkligen men det går inte att komma på hur vi skall få i oss det. Hur lägger man upp en lina? Även detta blev helt enkelt för svårt.
Jag får plötsligt för mig att jag är min bror. Jag hör mig själv prata som min bror och ser honom i mig. Detta förklarar jag för Psycho, jag pratar med honom hela tiden, men vet inte hur mycket han uppfattar. Hela min familj är där på något sätt plötsligt. Jag kan inte sluta prata som min bror, vad gör han där??
Vi kastas hela tiden mellan olika världar men återkommer ständigt till varandra. Plötsligt så kommer båda tillbaka till soffan och liksom vaknar. Vi tror på allvar att vi är normala och att vi har landat. Detta visar sig dock inte stämma. Vi frågar oss vad som fan har hänt, vad har vi gjort? Jag är helt genomsvett och slut. Vi måste båda två gå på toan men vi vet inte hur den fungerar eller om vi vågar gå dit. Vi måste helt enkelt gå dit tillsammans. Var har vi varit i huset? Vi har ingen aning. Tillslut lyckas vi göra det vi skulle men fortsätter skeva, jag nojjar ihop ganska bra. Jag får för mig att jag skitit på mig och blev dödsskev men det visade sig inte stämma som tur var kanske.
De som var där innan kommer tillbaka. Vi försöker reda ut det här med tiden. Klockan är bara 23 när de kommer. Vi har alltså bara skevat ca fyra timmar, men det känns som en evighet. Vi sitter vid bordet och tillslut löser vi problemet hur man lägger upp en lina. Med braj boostade vi effekten och flummade vidare. Våra gäster kom tillbaka, de ordagrant matade oss med pipan, najs. Ingen annan i rummet fattade något av vad vi pratade om. Här snackar vi hardcore flumm!
Minst sagt skruvat..
