Fråga om fpl ksp i WWI? [sammanfogad tråd /Mod]

Detta fanns redan under slutet av första världskriget har jag för mig.
---/samoht

Ja, redan under och före Första världskriget experimenterade man med problemet att skjuta genom propellern. De första arrangemangen var livsfarliga för piloterna och många tog bort dem och tog med ett gevär istället.(!)

There was a wide array of different synchronisation mechanisms. The early ones were not very reliable, and accidents were common. The most successful was the C.C.-gear, named after its inventors Constantinesco and Colley. This operated with an hydraulical instead of a mechanical link, and that gave much more flexibility. The C.C.-gear could be used with any engine and any machinegun.

(källa: http://www.geocities.com/capecanaveral/hangar/8217/fgun/fgun-pr.html)

Det roliga var att under första världskriget när en soldats liv inte var värt så jävla mycket så tjoffade de helt enkelt in kulsprutorna bakom propellern och trodde på fullt allvar att det skulle gå... Eller så ville de bara testa.

Upp i luften, RaTATaTaTa.... Och planet gick i backen utan propeller......

Var har du fått denna märklighet ifrån??

Kulsprutor på flygplan

Vad gäller kulsprutor på flygplan så provade den brittiska firman Vickers det redan 1912.
Året efter byggde de världens första jaktplan (EFB.2).
Flygplanen hade skjutande propeller, med skytten längst fram och piloten bakom.

Vickers EFB.2

Den franska firman Voisin byggde ett antal liknande flygplan,
med den skillnaden att piloten satt längst fram och att skytten satt bakom/över piloten,
varifrån han kunde skjuta med sin kulspruta framåt, ovanför pilotens huvud.

Schneiders synkroniseringssystem

Försök med synkroniserade kulsprutor påbörjades redan innan kriget.
Bl.a. den schweitsiska ingenjören Schneider, tog patens på ett system, som sedan publicerades i den amerikanska tidningen "The Scientific American".

Artikel ur Scientific American från 1913,
om ett vapensystem av just Schneider.
Dock troligtvis av en helt annan Schneider
& det har inget med synkronisering av flygplanskulsprutor att göra,
så klicka inte på den här länken.

Den 5 oktober 1914 skjöt den franska piloten Joseph Frantz,
med skytten/observatören Louis Quenault ner ett tyskt Albatross flygplan.
Världshistoriens först framgångsrika luftstrid.

Garros deflektor

Det första flygplan som fick en fast kulspruta var den franska piloten Roland Garros Morane-Saulnier flygplan.
Han försåg propellern med deflektorer, som skulle deflektera bort kulor som träffade propellern.

Garros med sitt flygplan

Deflektorerna är metallstycken som sitter i kulbanan på propellern.
Om en kula är på väg mot propellern så träffar den deflektorn och studsar/glider åt sidan.

Fransmännen hade gjort försök med synkronisering redan innan kriget, men deras Hotchkiss-kulsprutor lämpade sig ej för det, varför de redan då använde deflektorer.

Garros deflektor

Hans mekaniker förbättrade sedan deflektorerna, varefter flygplanet fungerade effektivt som jaktplan.
Fr.o.m. den 1:a april 1915 sköt han ner fem tyska flygplan på 17 dagar, tills han själv blev nedskjuten bakom fiendens linjer.
Han blev världshistorien första flygplansäss.

Fokker "Ein"

Det första stridsflygplan som fick synkroniserade kulsprutor var Fokker E.I,
som var försedd med en kopia av Schneiders system.
De började levereras under sommaren 1915, men saknade prestanda.
Deras bestyckning var dock effektiv.

Fokker "Ein" med ksp

Försök till teknisk beskrivning av synkroniseringssystem

De första systemen var kopplade till propelleraxeln.
När propelleraxeln (och därmed propellern) befann sig i vissa lägen så tillät ej synkroniseringsmekanismen
kulsprutan att skjuta.

Senare så gjorde man tvärtom, d.v.s. normalläget för synkroniseringsmekanismen
var att kulsprutan ej hade eldtillstånd och att kulsprutan bara fick skjuta i vissa lägen.
Hur det skillde sig i praktiken vet jag dock ej.

Tyskarna använde under VkI ett system där stötstänger, drivna av kammar kontrollerade vapnet.
Britterna använde ett system med ljudpulser genom hudraulolja.

Det som är viktigt för att få ut så hög eldhastighet som möjligt ur ett synkroniserat vapen är,
förutom vapnets konstruktion,
dels kvaliteten på ammunitionen
(vilket ger jämnare utgångshastighet på projektilen och därmed
kan man låta synkroniseringsmekanismen arbeta med mindre marginaler).
Vad gäller ammunitionen så tillverkade man ofta särskilld ammunition till synkroniserade vapen.

Det andra är att minimera tiden från insingal (propellern är i rätt läge) till utsignal (projektilen lämnar vapnet).

Detta uppnåddes av tyskarna under VkII, då de införde en elektrisk synkroniseringsmekanism och
elektrisk tändning av tändhatterna på patronerna.

Den elektriska synkroniseringsmekanismen var snabbare än tidigare system
(tid från "propeller i rätt läge" till "skjutorder till vapen")
och eltändningen var även den snabbare än tidigare system där "skjutorder till vapen"
ledde till att tändstiftet släpptes för att tända tändhatten.
I det tyska systemet så ledda "skjutorder till vapen" att tändhatten tändes direkt,
utan att släsa tid på att låta ett tändstift röra sig några dyra millimetrar.

Till sina motormonterade kulsprutor i kaliber 7.92 (MG-17 ovh MG-81)
använde tyskarna vanlig mekanisk synkronisering med tändstiftständning.

Detta då tiden från skjutimpuls tills det att projektilen lämnade pipan var 4,4 millisekunder (4,4ms).
Tyskarnas krav var max 7ms, då tiden mellan två propellerbladspassager normalt låg på c:a 13ms.

Tyngre vapen var helt enkelt för stora för mekanisk synkronisering och tändstiftständning
(större hylsa som behövde längre tid för att förbränna krutet,
längre tid för projektilen att röra sig genom eldröret
och längre tid för tändstiftet att röra sig framåt för att tända tändhatten).

Den långpipiga 30mm-kanonen Mk103 gick överhuvudtaget inte att synkronisera på ett tillfredställande sätt.

Det tyska systemet med elektrisk impuls/tändning gav en reducering eldhastigheten
jämfört med ett osynkroniserat vapen på c:a 10%.
Mekaniska system hamnade på c:a 25% eller mer.


Ungern (vill jag minnas) tog fram en 8mm ksp under 1930-talet som drevs av motorn
och därmed fick synkroniseringen "på köpet".
Men det är det enda (av mig kända) exemplet.

Låter som om någon läst på ganska mycket

Sammanfogade tråden med min likadana tråd som man hittade genom att SÖKA...

Mvh,

/Mod

Varför satte man inte bara kulsprutorna på vingarna innan man visste hur man skulle göra för att skjuta genom att propellern?

1 - Synkroniserade ksp kom våren 1915.
Det var först under hösten 1914 som man från militär sida insåg behovet
av ksp på flygplan.

2 - Tidiga jaktplan hade så begränsad prestanda att de bara kunde bära en kulspruta.
Med en kulspruta ute i ena vingen skulle flygplanet troligvis få otrevliga trimegenskaper.

3 - Om kulsprutorna var placerade i vingarna kunde man inte åtgärda eldavbrott

4 - Om kulsprutorna befann sig i vingarna istället för ovanför motorn
så blev de mycket kalla, vilket försämrade tillförlitligheten

5 - Om kulsprutorna befann sig i vingarna så fick man problem med att få dem att träffa samma mål.
De måste helt sonika vinklas inåt för att samskjuta på ett förutbestämt avstånd.
Skjuter man på kortare eller längre håll får man större spridning på vapnen.

6 - Om man placerar kulsprutorna i vingarna så kommer de p.g.a. vingarnas ranka konstruktion
att vibrera, med sämre precision som följd.

7 - Om man placerar kulsprutorna i vingarna så får man mera vikt
längre ut från flygplanets centrumlinje, vilket kommer göra flygplanet mera trögs
i tipp-led, d.v.s. flygplanet blir mindre manöverdugligt än om kulsprutorna
placeras i flygplanskroppen.

I praktiken så lär det ha varit punkt 1 till 3
som var av betydelse under det aktuella halvåret.

Ursäkta

Jag har hört att man olyckor faktiskt hände i strid med osynkade kulsprutor, att piloter helt enkelt sköt sönder sina propellrar. Är detta bara en sägen?

Ja, var de osynkade så lär nog inte propellerbladen av trä varit med särskilt länge efter första eldöppnandet...