Att tjänstgöra på en jagare

Vet inte om det var annorlunda på jagarna men på de fartyg jag varit stationerad heter det Stridsledningscentralen.

Har varit ombord på Helsingborgskorvetten och fått en guidad tur utöver det som allmänheten fick, en mycket imponerande båt må jag säga. Har för mig att toppfarten ligger över 40 knop och är hemlig.
Då den var inom Helsingborg hade den åkt runt halva jorden först på en provrunda. Under denna tur försökte en hel del länder mäta hur mycket den syntes på radarn bland annat, den har inga räta vinklar när den ligger i krig, nu hade den massa räta vinklar de satt på med flit för att de andra länderna inte skulle kunna veta exakt hur osynlig den faktiskt kan bli (Förståeligt, eller hur?)

Hur många av er har varit i stridsledningscentralen på en korvett, då?
Föresten, hela stridsledningscentralen är upphängd för att de som sitter där inte ska få sina knän krossade vid eventuell minträff (skrovet håller men inte deras knän för hela båten skälver till)

Har varit ombord på "kanonbåten" (korvetten) FNS Karjala. Dock inte ens i närheten lika imponerande som HMS Småland rent storleksmässigt. FNS Karjalas eldkraft byggdes upp kring en 12 cm automatkanon, medan HMS Småland hade fyra, och två sjömålsrobotar. Inte de bästa bilderna, men från stridsledningscentralen;

http://img171.imageshack.us/img171/562/central1eq8.jpg
http://img92.imageshack.us/img92/9683/central2qj5.jpg
http://img89.imageshack.us/img89/5673/central3oy3.jpg
http://img89.imageshack.us/img89/6456/central4qn7.jpg

Men många av dom är kanoner tex 37 M/98B osv och 25 mm Akan byggdes i en ganska begränsad serie men du har rätt i att minsveparna inte bara hade dom kalibrar jag nämnde innan fast en hel del av dom är kanoner och inte Akan förutom 25:an då

Jag har varit på en av Göteborgklassens korvetter,,imponerande må jag säga

Har inte legat i flottan själv, men enligt vad jag förstår så finns det ett mycket starkt samband mellan båtens storlek och graden av obehag. Hangarfartyg eller slagskepp är ungefär som att åka Finlandsfärja, medan mindre båtar (som robotbåtar och patrullbåtar idag och korvetter och fregatter under VK2) är mer som en berg-och dalbana när det blåser lite.

Vad gäller pansarskeppen som nämndes tidigare så var de tämligen sjöodugliga. De svenska, norska och finska pansarskeppen kallades för kustpansarskepp i internationell terminologi. Det var alltså inte frågan om någon svensk högsjöflotta, utan de var lika skärgårdsbundna som senare tiders svenska fartyg. Konstruktionsmässigt påminde de mest om slagskeppen från pre-dreadnought-eran i slutet av 1800-talet.

Snygg lista.
Måste erkänna att det är lite pinsamt att man inte tänker längre än vad näsan räcker när man skriver sitt första inlägg på flera månader, de minsvepare som finns kvar i tjänst har inte längre pjäserna kvar, jag tror Nämdö hade kvar sin längst, till mitten på nittiotalet uppskattningsvis.

edit: Jag jobbade i flottan i nästan 15 år, huvudsakligen ombord på Landsortsklassen. Jag har inte tid att skriva en allmän redogörelse om livet till sjöss men om trådskaparen eller någon annan har några frågor angående detta så kan jag nog svara på det mesta, så länge det inte handlar om artilleri...

Du har helt rätt, jag skulle skrivit i "västvärlden" istället.


Jo, jag vet, men det var så att jag först tänkte bara skriva vilka akan de haft först men tyckte listan blev så konstig då (konstigt intryck eftersom mkt saknas), så jag skrev helt enkelt "minsveparbeväpning" för att klara mig undan begreppet "akan"...

Många av fartygstyperna i listan hade även olika varianter av kulsprutor ombord samt i några få fall även sjunkbomber och lite annat.

Ytterligare en intressant sak som jag inte tror att nämnts är att man brukar säga att jagare är de största fartygen som lutar "inåt" i svängarna/girarna (dvs som en motorcykel), de större fartygen lutar åt andra hållet istället.

Sant sant och ska man skriva upp alla vapen som någonsin funnits på minsveoarna så skulle det bli väldigtmång obskyra kulsprutor som suttit där i några år och sedan blivivt ersatta osv

Det här med att rabbla fakta är ju min grej så här kommer den kompletterande beväpningen på de svenska minsveparna under 1900-talet (dvs det som jag inte tog med i förra inlägget om beväpningen):

Sökaren-klassen hade ingen ytterligare beväpning
Starkodder-klassen hade en 8 mm ksp M/36
Minsveparen N:r 1 & 2 hade (enbart) en 8 mm dubbel ksp M/36 och sjunkbomber
Marstrand-klassen (M-klassen) hade en 8 mm ksp M/36-39 och sjunkbomber
Långedrag-klassen hade några fartyg en 8 mm ksp M/36 men inte alla
Arholma-klassen hade två stycken ksp 8 mm M/36, 40 st minor, 2 sjunkbombsfällare och 2 st sjunkbombskastare samt 24 st sjunkbomber
Hanö-klassen hade ingen ytterligare beväpning
Arkö-klassen hade en 57 mm lysraketpjäs M/55 men inga ytterligare vapen
Orust-klassen hade ingen ytterligare beväpning
Hisingen-klassen hade ingen ytterligare beväpning
Gåssten-klass enhade ingen ytterligare beväpning

Det är nog på sin plats att tillägga att Sverige även har s.k minröjningsfartyg som är sofistikerade minsvepare med bl.a obemannade undervattensfarkoster för att undanröja minor m.m. Beväpningen på dessa är följande:

Landsort-klassen: en 40 mm M/48, 2 st 7,62 mm ksp M/58, 2 st minjaktrobotar, 4 st antiubåtsgranatkastare M/84 av typ ELMA, sjunkbomber och minor. Totalt 7 fartyg i denna klass, byggda 1984-1992.
Styrsö-klassen: 2 st 7,62 mm ksp M/58, en minjaktrobot och minor. Totalt 4 fartyg i denna klass, byggda 1996-1997.