2006-11-07, 20:21
#1
Jag och mina två kompisar fick tag på svamp som var beställd direkt från amsterdam. Vi säger att ena kompisen hette Sven och den andra Bert.
Vi var Hemma hos Sven, han bor tillsammans med en kompis så vi gick ut en stund eftersom kompisen var fortfarande hemma, åt svampen med lite cola och chips. Vi satt och snacka om lite allt möjligt och väntade ivrigt på effekten. Efter kanske en kvart kommer hans kompis ut och lägenheten är ledig. Klockan var nu runt 16 och kompisen skulle komma hem kl 19.
Så vi gick in, Sven och Bert började spela datorspel mot varandra medans jag bara satt och observerade vad som händer med mig. Nu hade det gått cirka 20 min efter intaget och det började kännas konstigt i fingrarna och benen. Svampen började på något sätt krypa sig på mig långsamt men säkert.
Efter att en halvtimme hade gått från intaget fick jag dom första synerna dock väldigt svaga. Jag såg att väggarna rörde sig lite grann närmare varandra och sen ifrån varandra. Men det var väldigt svagt.
Nu hade det gått en timme efter intaget och jag ser mönster och väggar som rör sig och ändrar former. Jag fick iden att sätta på musik från min ipod och det gjorde jag också. Jag satte på låten 1200 mics - Magic mushrooms.
Vad det kändes! Hur hela hans rum såg ut, den lilla blå lampan som lyste från datorn blev som en reflektor och jag kände mig som på en riktig fest i stil med qlimax eller tom ännu bättre! Ljus flög i luften jag såg mina kompisar typ ifrån ett skal, lite otydligt. När jag rörde med händerna framför mina ögon så lämnade dom spår efter sig, det var underbart!
Jag fick iden att äta en till halv gram, men som tur var ville inte mina kompisar det, för det var bara minsann början, svampen hade inte slagit in helt, och nu hade det gått över en timme. Jag satte mig ner och kollade, och i rummet blev det ett till svävande rum som bildades av ljuset, och där inne satt någon på en stol, någon eller flera som räckte ut handen till mig och försökte dra in mig dit men det gick inte, det kändes som att någonting fattades som att ja måste äta lite mer svamp för att komma in dit, men jag sket i det.
Nu började det intensiva komma, både jag och mina kompisar kunde inte bestämma oss hur vi mår eller vad vi ska göra, jag gick runt som en galning och typ tankar och röster kom från alla håll, det var på gränsen till för mycket men jag kunde hantera det än. Plötsligt kommer Svens kompis in i lägenheten klockan 18 när han egentligen skulle komma 19 och ser oss som är helt konstiga, det var då det började, det blev för mycket för mig och jag visste knappast hur jag skulle ta ut mig ur lägenheten.
Jag kunde inte betämma mig hur jag ska göra för att ta med mig mobilen och mössan och jag fattade inte heller om vi ska ut eller inte, men sedan visade det sig att vi ska ut och efter långt tänkande eftersom det var så mycket som hände på en gång så klarade jag mig ut. Men det var nujag började snea ur, för mycket som hände på en gång, mina kompisar var helt galna dom frågade hela tiden vad vi ska göra och varför och varför inte det där eller det där. Deras panik gjorde min panik ännu värre och jag hade nu knappas någon kontroll över mina känslor.
Det går inte beskriva hur ?dåligt? jag mådde, bara dom som har sneat själva fattar det. Jag visste inte ens hur jag mår jag var fett orolig för mina kompisar dom fick idén att gå upp till ett berg där det är högt, men jag gjorde allt för att dom inte ska gå dit, jag försökte förklara varför, att det kan hända dom dåliga saker men dom kunde inte fatta varför jag ville stanna. Det kändes som att jag bara måste vänta tills det här tar slut och det kändes som evigheter! Jag hade ingenstans att fly från detta, inte hem, inte hem till min kompis, ingenstans! Tusentals tankar om vad som kan hända bombade min hjärna. Till slut när dom lugnade ner sig lite kom jag på iden att bara skita i och inte bry sig inte tänka för mycket och då började jag helt plötsligt må bra, och njuta av alla hallisar
När jag väl blev lugn så sket jag i att min kompis har panik och lugnade bara ner honom typ genom att säga att han ska kolla på träden, njuta och inte tänka så mycket. så till slut blev dom två lugna också. Då sa jag att vi kan gå nånstans nu =) Så vi gick och nu var jag inte rädd för nånting längre, vi gick i skogen på en väg, vad det såg ut! Alla grenar rörde sig, ljus flög förbi, det var som om alla träd ville säga mig någonting.
Ni kanske har sett flashfilmen med shpongle - divine moments of truth , såna mönster som på den videon såg jag överallt, det bästa är när det visade sig på hilmen, då var dom mönstren så stora och tydliga. Det måste ligga något i svampen eftersom jag har hört att det är många som ser just såna mönster.
Sedan åkte vi till stan fortfarande svampade och ingenting speciellt hände förutom vanliga vägg hallisar och sånt ...
Men jag tycker att det var värt att jag sneade, jag vet nu hur det är att må dåligt på riktigt.
Vi var Hemma hos Sven, han bor tillsammans med en kompis så vi gick ut en stund eftersom kompisen var fortfarande hemma, åt svampen med lite cola och chips. Vi satt och snacka om lite allt möjligt och väntade ivrigt på effekten. Efter kanske en kvart kommer hans kompis ut och lägenheten är ledig. Klockan var nu runt 16 och kompisen skulle komma hem kl 19.
Så vi gick in, Sven och Bert började spela datorspel mot varandra medans jag bara satt och observerade vad som händer med mig. Nu hade det gått cirka 20 min efter intaget och det började kännas konstigt i fingrarna och benen. Svampen började på något sätt krypa sig på mig långsamt men säkert.
Efter att en halvtimme hade gått från intaget fick jag dom första synerna dock väldigt svaga. Jag såg att väggarna rörde sig lite grann närmare varandra och sen ifrån varandra. Men det var väldigt svagt.
Nu hade det gått en timme efter intaget och jag ser mönster och väggar som rör sig och ändrar former. Jag fick iden att sätta på musik från min ipod och det gjorde jag också. Jag satte på låten 1200 mics - Magic mushrooms.
Vad det kändes! Hur hela hans rum såg ut, den lilla blå lampan som lyste från datorn blev som en reflektor och jag kände mig som på en riktig fest i stil med qlimax eller tom ännu bättre! Ljus flög i luften jag såg mina kompisar typ ifrån ett skal, lite otydligt. När jag rörde med händerna framför mina ögon så lämnade dom spår efter sig, det var underbart!
Jag fick iden att äta en till halv gram, men som tur var ville inte mina kompisar det, för det var bara minsann början, svampen hade inte slagit in helt, och nu hade det gått över en timme. Jag satte mig ner och kollade, och i rummet blev det ett till svävande rum som bildades av ljuset, och där inne satt någon på en stol, någon eller flera som räckte ut handen till mig och försökte dra in mig dit men det gick inte, det kändes som att någonting fattades som att ja måste äta lite mer svamp för att komma in dit, men jag sket i det.
Nu började det intensiva komma, både jag och mina kompisar kunde inte bestämma oss hur vi mår eller vad vi ska göra, jag gick runt som en galning och typ tankar och röster kom från alla håll, det var på gränsen till för mycket men jag kunde hantera det än. Plötsligt kommer Svens kompis in i lägenheten klockan 18 när han egentligen skulle komma 19 och ser oss som är helt konstiga, det var då det började, det blev för mycket för mig och jag visste knappast hur jag skulle ta ut mig ur lägenheten.
Jag kunde inte betämma mig hur jag ska göra för att ta med mig mobilen och mössan och jag fattade inte heller om vi ska ut eller inte, men sedan visade det sig att vi ska ut och efter långt tänkande eftersom det var så mycket som hände på en gång så klarade jag mig ut. Men det var nujag började snea ur, för mycket som hände på en gång, mina kompisar var helt galna dom frågade hela tiden vad vi ska göra och varför och varför inte det där eller det där. Deras panik gjorde min panik ännu värre och jag hade nu knappas någon kontroll över mina känslor.
Det går inte beskriva hur ?dåligt? jag mådde, bara dom som har sneat själva fattar det. Jag visste inte ens hur jag mår jag var fett orolig för mina kompisar dom fick idén att gå upp till ett berg där det är högt, men jag gjorde allt för att dom inte ska gå dit, jag försökte förklara varför, att det kan hända dom dåliga saker men dom kunde inte fatta varför jag ville stanna. Det kändes som att jag bara måste vänta tills det här tar slut och det kändes som evigheter! Jag hade ingenstans att fly från detta, inte hem, inte hem till min kompis, ingenstans! Tusentals tankar om vad som kan hända bombade min hjärna. Till slut när dom lugnade ner sig lite kom jag på iden att bara skita i och inte bry sig inte tänka för mycket och då började jag helt plötsligt må bra, och njuta av alla hallisar
När jag väl blev lugn så sket jag i att min kompis har panik och lugnade bara ner honom typ genom att säga att han ska kolla på träden, njuta och inte tänka så mycket. så till slut blev dom två lugna också. Då sa jag att vi kan gå nånstans nu =) Så vi gick och nu var jag inte rädd för nånting längre, vi gick i skogen på en väg, vad det såg ut! Alla grenar rörde sig, ljus flög förbi, det var som om alla träd ville säga mig någonting.
Ni kanske har sett flashfilmen med shpongle - divine moments of truth , såna mönster som på den videon såg jag överallt, det bästa är när det visade sig på hilmen, då var dom mönstren så stora och tydliga. Det måste ligga något i svampen eftersom jag har hört att det är många som ser just såna mönster.
Sedan åkte vi till stan fortfarande svampade och ingenting speciellt hände förutom vanliga vägg hallisar och sånt ...
Men jag tycker att det var värt att jag sneade, jag vet nu hur det är att må dåligt på riktigt.
