medla med sig själv

hmm fast det du beskriver lutar ju mer åt social-kompetens, tror det är jävligt svårt att bete sig så medvetet (alltså intränat) det närmaste skulle jag nog kunna tänka mig Sex pistols, fast de var väll onekligen socialt-imkompetenta.

Ärlighet kan inte bestämmas i procent, visst men du förstår nog att det givetvis endast är symboliskt och menas otroligt jätteärlig Sedan tänker vi inte med ord från början, tankarna blir däremot ord i talcentrat innan du ska säga dem. Där ska enligt mig ingen censur ske för att man ska vara HELT ärlig. Något mer jag ska förtydliga?

Dem skulle jag kalla socialt inkompetenta. Den ärlighet ni beskriver tycker jag är mycket stor, om än inte fullkomlig...

Så du menar att ärlighet är direkt beroende av de ord man använder? Ärlighet är ett ligvistiskt fenomen? För du verkar säga att oavsett den mening jag lägger bakom ett ord finns det en spcifik betydelse av detta ord hämtat från någon form av Platonsk idévärld som förmedlar den egentliga betydelsen av det ord jag använder. Eller är det bara så att du vill mena att den mening jag lägger bakom ett ord när jag formulerar det i mitt huvud inte kan bytas ut mot ett annat ord?

Nej, jag menar inte att ärlighet är beroende av de ord man använder Jag säger att ärlighet är att inte ändra det man har för avsikt att säga från början för att "mildra" för den andra personen. Att det enbart skulle vara ett lingvistiskt (för jag antar att det var det du menade med ligvistiskt?) fenomen menar jag inte, jag menar att korrigerar du graden/negativiteten i en mening för att göra det bekvämare för motparten så är du ju inte fullständigt ärlig, du har reducerat graden av ditt tycke. Jag menar heller inte att ord är svartvita i sann Platonisk anda, däremot menar jag att olika ord som mer eller mindre är synonymer kan ge mycket skilda uppfattningar från människor. Givetvis spelar betoning och sammanhang in men två synonymer kan ha mycket stor skillnad i grad av negativitet som ligger bakom.

Jag brukar göra så här.

Någon frågar mig något; och eftersom jag är en väldigt bra människokännare i vissa lägen så säger jag rakt ut.

Vill du att jag är ärlig och sårar dig eller att jag inte tar med hela sanningen eller ljuger?

De säger oftast att jag skall vara ärlig, och då säger jag: Okay, ditt val. Efter det är jag helt ärlig i det jag säger.

Om jag tycker någons tröja är ful - ja då säger jag det.

Vissa människor har lärt sig - som ibland medlar med mig - att de inte alltid vill höra det helt ärlig.

I mitt vanliga sociala liv väljer jag oftast att vara så ärlig jag kan vara utan att bli idiotförklarad / dumförklarad eller vad ni vill kalla det.

Att jag är ärlig mot mig själv, ja det är jag så ofta jag kan så länge jag inte är i olika psykotiska tillstånd, tex kärlek - då använder jag mig av vänner för att kunna vara ärlig mot mig själv. Pratar med mig själv via dom.

Ja, man kan vara 100% ärlig, men välja att inte säga allt. Man är då inte 100% öppen, eller hur du vill kalla det men man kan endå vara ÄRLIG i det man säger - även om det inte är allt. (edit: allt.. som sägs.)

Här har vi helt enkelt en meningsskilaktighet, säger man inte allt är man inte 100% ärlig enligt mig. Öppen och ärlig går dessutom många gånger hand i hand, inte sant?

Ja, det går VERKLIGEN hand i hand - jag önskar ALLA kunde vara 100% ärliga och 100% öppna - men TYVÄR... det kommer inte att fungera.

Jag kan hålla med dig att 100% ärlighet = när man säger ALLTING.

Men jag kan endå vara 100% ärlig i det jag VÄLJER att säga, även om jag inte säger allt - förstår du?

Jag strävar alltid efter att vara så ärlig och öppen jag kan - varnar ofta folk innan som känner mig om man pratar problem med olika partners eller så.

Jag säger: Det här är min åsikt - så som JAG tror att det är. <det jag skall säga>

Liknande som ovan skedde precis nyligen och fick en person att tänka till lite.

Men ja, de går hand i hand ärlighet och öppenhet. Men jag känner ingen, och har inte än kännt någon som klarar av 100% öppen OCH 100% ärlighet. (edit: konstant hela tiden)