Pacifism - en fråga om definition

Efter att ha funderat lite på vad som är pacifism har jag beslutat att skapa en tråd där vi diskuterar kring ämnet och försöker komma fram till en bra definition. Naturligtvis finns det externa källor, t.ex. uppslagsverk, som har definitioner på ordet, men uppslagsverk innehåller inte det absolut sanna och ultima svaret på allt.

Själv är jag absolut emot att initera våld samt våld i syfte att hämnas. Att däremot vägra använda våld för att försvara sig har jag inga problem med ur moralisk synvinkel, inte heller att som soldat delta i ett krig (förutsatt att man är på den försvarande sidan).

Frågan är från min sida främst detta: Innebär pacifism alltid ett förespråkande av ickevåld?

Andra frågor kring ämnet är välkomna.

tja, enligt den ooh så allrådande källan wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pacifism

Min personliga pacifism sträcker sig inte fullt så långt (även om jag på ett teoretiskt plan diggar det här med ahimsa å så), min erfarenhet säger mig att jag personligen kan åka på en smula pisk utan att vara annat än passivt aggressiv tillbaka, men jag tvivlar starkt på att jag skulle kunna låta bli att agera fysikst ifall någon använde våld gentemot någon jag har kär.


(dock ska tilläggas att jag mer eller mindre är på väg att ge upp min pacifism för våld precis som jag redan har slutat vara vegeterian)

Jag skall erkänna att jag inte skulle kunna låta bli att hämnas om någon förgrepp sig på familj eller vänner. Skulle jag få tillfälle att delta i ett angrepskrig mot Nordkorea skulle jag förmodligen också trotsa mina principer för att delta. Hurvida man inte kan låta bli att använda våld om man blir överfallen är ju inte samma sak som att man tycker att det är rätt.

Ibland gör man ju saker man tycker är fel på ett plan, för att det känns rätt på ett annat.

Sjävj undviker jag allt som har med hämd att göra (även om det stundtalös har varit väldigt svårt) då jag ser det som en (måhända naturlig) instinkt som inte ger något positivt i dagens värld.

När det gäller krig är det för mig helt obegrepligt hur människor idag utan hot om att själva bli dödade kan bli soldater.

Soldater, i ett generellt sammanhang måste anses vara rättfärdigade, ty det inte är de som bestämmer att de måste kriga. Därför tycker jag inte bara det är försvarande soldater som är det; samtidigt som man då kan säga att de lika gärna skulle kunna opponera sig mot kriget: men som vi alla vet, så händer det inte särskilt enkelt (se historian). Sedan finns det självklart inneliggande faktorer, där man kan se säkert i överlag icke-pacifister, men det måste man bortse från när det kommer till vems vilja det är som har startat dessa krig.

Jag tror att våld är ett onödigt ont som kan rationaliseras bort, och att vi borde göra detta av naturlig vilja -- någonting som utvecklas från insikt. Tyvärr finns det många faktorer som omöjliggör detta, men man måste vara optimistisk!

Eftersom pacifism är en -ism måste den förespråka något, och eftersom "pax" betyder "fred" på latin, vore det närliggande att tolka pacifism som ett förespråkande av fredlighet i största allmänhet. Man löser konflikter på ett fredligt sätt i stället för med våld.

Tänker man icke-våld, så måste man också tänka Gandhi. Och då kommer man in på den intressanta hinduiska och buddhistiska icke-våldsläran: ahimsa. Om detta skriver NE följande:

ahimsa, den moraliska och rituella regeln att inte döda eller utöva våld mot andra levande varelser. Detta ideal kom att delas av de stora indiska religionerna. Starkast framhävs det inom jainismen (där det präglar hela livsföringen) och inom hinduismen hos rörelser som dyrkar Vishnu. Till det levande räknas småkryp och växter och även delar av den enligt västerländsk uppfattning livlösa materien. I vardagslivet innebär strängt tillämpad ahimsa bl.a. vegetarism. Värnandet av nötkreaturen förbinds i hinduismen med ahimsa. Gandhi lade begreppet ('non-violence') till grund för sin antikoloniala kamp. Denna politiska tillämpning har påverkat användningen av icke-våldsmetoder i andra delar av världen. Besläktade tankegångar finns bl.a. hos Albert Schweitzer och inom ekosofin.

Hur vill pacifister att samhället ska styras och förändras. De är mot vapen ju, men mer? Och typ vilket inflytande vill de att staten ska ha?

Dom anser väl att det löser sig bara finfint utan någon direkt militant stat eftersom alla i hela samhället är trevliga pacifister?

Är pacifism en politisk ideologi?

tja, jag vet inte riktigt. Är nyfiken dock.

PU känns inte riktigt riktig för denna diskussion, kanske Filosofi?
PU -> Filosofi

/Mod

Jag kallar mig själv för pacifist. Jag är principiellt emot allt våld. Inget krig är för mig rättfärdigat, där av kan jag inte heller tycka att soldater kan döda rättfärdigat. För att något ska vara rättfärdigat betyder det att något ska vara etiskt eller religöst korrekt(eller?) och då det inte finns något som är absolut rätt eller fel, då finns det alltså inte något krig som är rättfärdigat. Det jag menar med att det inte finns något absolut rätt eller fel är att "Rätt eller fel" är annorlunda i varje människas ögon. Våldtäktsmän ser förmodligen inte våldtäkt som något fel. Mördare ser förmodligen inte våld som något fel. Ja, ni förstår vad jag menar. Men om någon person skulle förgripa sig på min flickvän skulle jag nog inte heller kunna hålla mig ifrån våld eller hämnd. Men jag och du är ju trottsallt bara mänskliga och ingen är perfekt. Men det gör det fortfarande inte rätt.