Arbete - Självmord eller skratta åt eländet?

Du gillar generellt inte att jobba..nej, det gör inte jag heller.
Men äta vill vi, hur då lösa detta?

Man skulle kunna tänka sig då att dom självklara & enkla svaren redan är presenterade i tråden:
Typ byta jobb/ ha en mer positiv inställning/minska sina egna standardkrav till ett minimum osv. jag är inne på detta, och lägger mig här i nivå..byter jobb relativt ofta, och ser ständigt efter nya möjligheter/arbeten.
Tycker man att det också är för jobbigt, att behöva göra något aktivt för att förbättra sin situation, även om det egentligen inte är så mycket,så tror jag att man kan/måste gå ned några steg på utvecklingsstegen, och se hur naturen har löst detta, för att finna svaret.

Det räcker då sannolikt inte att man håller sig till det dom flesta rovdjur gör, för det kan vara extremt ansträngande och förenat med fara..och man kan inte heller stanna på den nivå som dom flesta växtätare befinner sig på, för majoriteten av dessa ägnar nästan all sin vakna tid åt att beta(arbeta),så då blir det ju ännu värre...
Man måste nog egentligen med att hålla det på en väldigt enkel nivå, och se på hur det funkar ännu längre ned, det gäller ju att hitta sin egen nisch:

-Lev på andra.
Sök alla bidrag du kan, engagera dig (om du orkar) politiskt i något vänsterparti, då får du både en viss ersättning, får ett större kontaktnät, och kan aktivt jobba för att förbättra förutsättningarna för fortsatt "rättvis fördelninspolitik".
Glöm inte att utnyttja detta koncept fullt ut isåfall, eftersom släktingar ofta känner en moralisk skyldighet att hjälpa en annan släkting.
(när motsvarande händer i naturen kallas detta ofta för att Parasitera, men i människornas värld anses detta som något fult, och därför kallar man det istället för någonting annat, den enda egentliga skillnaden är att i naturen brukar man inte parasitera på sin egen art).

Och nej, man behöver inte gilla sina jobb, men då får man se till att göra någonting för att ändra sin situation..jag skulle gått till en duktig terapeut för att få hjälpa att ta reda på vad jag egentligen ville..och det rådet är inte ironi!

Du är uppenbarligen djupt olycklig över din livssituation, och är inte stark nog att förändra den själv.

Vem är det som bara vill ligga och slappa bort hela sitt liv

Jag kan sannolikt sluta jobba innan jag fyller 35 (och leva bra) om jag så vill men det kommer jag inte att göra. Jag tycker att det är kul och dagarna blir trista och obetydliga om jag inte har fast punkter att gå efter. Vill jag vara ledig en dag så är jag det men för det mesta så jobbar jag 6-7 dagar i veckan för att det är kul. Det är kul att förverkiga sina idéer, att se något man skapat växa, att ge sig in i nya saker o.s.v.

Bara för att du har ett trist och meningslöst liv så betyder det inte att alla andra har det.


Vem ska hindra dig?

El Zorro:


Slappa? Jag vill göra det jag tycker är kul, inte jobba.


Arbetsgivarna. Eller hävdar du att det bara är att gå upp på en arbetsplats man tycker verkar trevlig och så blir man anställd direkt?


Det är ju bara dumt att jobba om man inte behöver det. Gör något kul istället! Ägna dig åt dina hobbies, köp dig en sportbil, börja res, knulla varenda ung kvinna som kommer i din närhet (om du är så tät som du påstår så ska det inte vara någon konst. Alla kvinnor tänder på män med stålar så det kvittar om du ser ut som en kaffepetter i ansiktet), häll i dig en sjuttiofemma, tänd eld på ditt hår, slå ned grannen, skriv en bok, ta dig en runk och köp dig en lägenhet vid franska rivieran. Ha kul kort sagt.

Frågan är vad du har för krav på livet som kan klanka ner på ChristianX:s val


Så klart inte. Vill du bli någonting eller jobba med någonting så får du kämpa för det. Du kan inte förvänta dig att andra ska ge dig saker serverade på ett fat.


Varför det? Jag tycker att det är kul. Jag gillar att göra affärer, träffa kunder, förhandla, pressa priser, starta upp verksamheter, hitta nya marknader o.s.v.. När jag har gjort ett bra sälj eller ett bra inköp så ger det en jävligt fin känsla. Om jag inte gör detta så kommer jag att sova bort halva mitt liv och det vill jag inte.


Jag gör allt jag tycker är roligt. Jag har bil, båt, motorcyklar, stor TV, dyr klocka, schyssta kläder, bra polare. Vill jag ha eller göra något (inom rimliga gränser) så gör jag det. Det ena utesluter inte det andra. Jag gillar att jobba, jag har inte haft en veckas sammahängade semester sedan sommaren 2002. Varför tror du att så många "rika" personer arbetar? Att bara glida igenom sitt liv utan att ha skapat något eller gjort något vettigt måste kännas som ett misslyckande.

El Zorro:


Kul att jobba? Har du clowner som jobbarkompisar eller?


Trettio miljoner på banken, sportbil, lyxlägenhet i varje världsdel, tio unga storpattade kvinnor runt mig varje dag som har som livsuppgift att tillfredsställa mig sexuellt och en kuk stor som en bowlingkägla.


Självklart. Men jag vill inte jobba, skrev jag inte det? Jag vill hellre vara rik.


Inte jag! Jag kommer snart att avancera till produktionssamordnare på mitt företag. Detta går jag naturligtvis med på men inte för att det är kul utan för att jag
A: Får högre lön.
B: För att min chef och flera anställda har uttryckt önskemål om detta och jag känner mig naturligtvis smickrad.
Om jag däremot hade varit ekonomiskt oberoende så hade jag naturligtvis tagit fram kuken och låtit den vinka adjö. För alltid.

Jag skrev rätt mycket om varför jag tycker att det är kul att jobba i mitt förra inlägg. Läs det igen och fråga om det är någon specifik detalj du inte förstår.


Varför ser du inte till att fixa det istället för att gå omkring och vara en bitter pessimist?


Men då så. Varför ser du inte till att bli rik då? Om det är ditt mål i livet så borde du väl kämpa för att nå det istället för att gnälla.


Återigen, om du nu tror att det är så jäkla kul att vara ekonomiskt oberoende så se till att bli det då. Det är svårt i Sverige med marginalskatter på över 50% men om du verkigen vill och är beredda att göra uppoffringar så går det.

Vad är detta för jävla "Tyck synd om mig för att jag inte vågar satsa på mina mål utan måste jobba för att försörja mig-tråd". Det är du som har gjort, och fortsätter att göra, valen i ditt liv. Det är ingen annan än du själv som har försatt dig i din sits och det är ingen annan än du själv som kan ta dig ur den.

El Zorro:

Men snälla lilla El Zorro, det är inte synd om mig, tvärtom, och det har jag heller aldrig påstått. Jag skriver bara vad jag tycker om att arbeta, inget mer med det.

bara nyfiken, du verkar ju tycka om att skriva och du har ju talang för det med måste jag säga, jag såg att du hade haft det som jobb tidigare, att skriva alltså, tyckte du det var lika jävligt som vilket jobb som helst?

Underbart rolig tråd. Fy fan vad jag har skrattat på min väg hit! Strålande bra skrivet Gammal Hårdrockare Som sagt, ta upp pennan och var bitter skribent på någon tidning och skriv krönikor om livet. Du är ju grym!!!

Till ämnet...om du nu inte vill skriva som han ovan mig sa...så måste jag fråga dig.

VAD ANSER DU VARA ROLIGT?

Du har nämnt att du vill vara tokrik o äga massa attiraljer och ha stor kuk och knulla brudar....Är det allt?
Gillar du att resa t.ex? Då kan du försöka bli tidningsskribent för någon resetidning och när du är på besök i andra länder så kan du ju knulla som satan...Du har ju onekligen talang för att skriva. Dvs. skriv ner vad dina största hobbies är och vad du skulle göra på din fritid om du hade 30mille på banken...och var ärlig nu...
Du kan inte ligga och glo på tv och bli avsugen 24/7 i 20år framöver...även om det självklart låter najs så hajar du väl att det inte kommer funka. ALLA blir rastlösa tillslut...om inte annat så vill du få tag i en annan kuksugerska..och vad gör du då?
Försök kombinera dina hobbies med ett ev. arbete...

Det finns ett bra uttryck som jag brukar säga men som jag hört från annat håll:

"Jag lever inte för att arbeta, jag arbetar för att leva". Under den parollen försöker jag leva mitt liv och det innebär att jag under den tiden jag pluggar,jobbar eller gör det lite mer trista i mitt liv sparar och lägger undan och försöker vara duktig för att jag ska kunna glida iväg på en ÄNNU längre semester nästa gång. Eller gå ner i arbetstid eller vad fan som helst.

Det är troligen kombinationen av hobby/jobb och självtillfredställelsen i att "skapa" som folk älskar då dom säger att dom gillar att jobba. Tala om vad dina intressen,hobbies osv är så kanske du kan få kul idéer om vad du ska göra....om inte annat, börja träna som en galning och bli en ny Rocco

Det låter ju onekligen som nån innan skrev att det är nåt annat som ligger bakom. Jag hade en polare som inte heller hade några roliga jobb, klagade jämt men knegade på. Så fort vi frågade om han inte skulle söka sig vidare så kom det ju fram till att han var lite feg och inte vågade ta steget ut i det okända och göra sin fritidssysselsättning til sitt jobb.

Efter 11 år så fick han arselet ur vagnen och läste upp betygen för att komma in på en utbildning som (i teorin iaf) kan ge honom det jobb som han vill ha.

Jag har också haft job somjag inte gillat efter ett tag, det brukar gå 2-4 år sen kan man det och vill utvecklas, och då har jag kollat på min situation och vad jag vill göra, och sen gjort det. Jag har gått från att tjäan rätt bra, med bra arbetstider, semester etc till att bli fattig student, beacuase I want to. Men hade jag haft en sån där halvdepression som GH så hade jag nog aldrig set ljuset och sökt mig vidare.

Så sök up pen psykoterapeut el dyl och få lite lyckopiller så kanske det ordnar upp sig. Det kan ju vara så att en lätt depression är det som får dig att se allt i moll. Eller hur?

Fick idag höra en mycket fin filosofi från en nybliven kollega: "Vi säger att jag fått en kniv i huvudet och doktorn säger åt mig att jag enbart kommer att överleva om jag låter kniven sitta kvar även fast det kommer att göra ont... Det här jävla jobbet är kniven..."

Låter som om du är djupt deprimerad. En bra grej kan vara att söka hjälp. Inget illa ment.