Citat:
Grejen är att jag inte tänker så. Inte alls, faktiskt. Jobbet är en del av livet och det måste göras. Som jag skrev i en annan tråd så har jag inte delat upp livet och arbetslivet i två åtskiljda plattformar som binds samman av så smala broar som möjligt. I mitt liv är både fritiden och arbetslivet ganska luddiga begrepp i och med att dom hela tiden går in i varann. Jag jobbar t.ex. alltid när jag sitter här på FB. Jag har mailen uppe i ett fönster och FB i ett annat. Jag skriver först ett inlägg här och sen har jag en lång försäljningslista uppe i ett annat fönster som jag gluttar i emellanåt. Det funkar bra, även om det kanske inte är så effektivt alla gånger. Däremot gör det att jag inte upplever jobbet som en dryg massa av tristess och motvilja så som du verkar göra. Jobbet flyter på i bakgrunden när jag samtidigt gör något kul.
Ursprungligen postat av Gammal Hårdrockare
Hur hanterar ni alla krossade förhoppningar? Hur gör ni för att stå ut med era skitjobb? Hur överlever ni när ni står där vid bandet, bakom ratten på bussen, när ni torkar någon dreglande pensionär i röven, när ni sitter vid någon flimrande datorskärm och försöker förstå det nya förbannade registerprogrammet, eller kort sagt: När ni faktiskt vaknar upp och förstår vad ni egentligen håller på med mitt uppe i en lång och tröttsam simtur i det hav av vanvett, tristess och meningslöshet som man brukar benämna som Yrkeslivet?
Hur överlever ni? Vilket namn har er livbåt?
Hur överlever ni? Vilket namn har er livbåt?
Nu har jag i och för sig fördelen att vara min egen chef. Det var värre när man var riktigt ung och hade skitjobb på hemtjänsten eller på Posten. Då sög det pung att jobba. Dessa anställningar varade emellertid inte särskilt länge eftersom jag tröttnade och slutade. Jag kände inte att jag skulle kunna stå ut med meningslösa struntsysslor i all evighet, så jag sa upp mig och startade eget. Vanligt förvärvsarbete med scheman, stämpelklockor och chefer att stå till svars inför är inte min kopp med kaffe, så jag valde helt enkelt bort den biten.
Mitt råd är att man i mesta möjliga mån ska försöka göra det man trivs med. Tycker man inte om att bocka plåt så ska man inte göra det heller eftersom arbetet inte blir särskilt väl utfört om hantverkaren vantrivs.
// Roger P.