Vet inte vem jag är riktigt (social-schizofreni?)

Hej, detta låter antagligen jävligt konstigt, men jag tror jag lider av någon sorts schizofreni. Jag anpassar mig efter hur andra är (i princip alla jag träffar tycker att jag är trevlig & underhållande), jag känner oftast inte att jag behöver anstränga mig, utan det är mer som att jag "plockar fram" olika sidor av mig själv inför olika personer. Det kan bli lite svårt när jag umgås med människor från olika sociala sammanhang (alltså samtidigt), eftersom att de kan vara vana vid att jag beter mig på olika sätt. Jag kan uppriktigt säga att jag inte ens vet vem jag själv är, för i sociala sammanhang är jag ofta den som får lagom mycket uppmärksamhet och får folk att skratta (jag vet åtminstone att jag har ett sinne för humor), kan skratta åt saker som folk säger när jag är fysiskt nära dom, men det var ohyggligt länge sedan jag skrattade åt en händelse/replik på film när jag sett den ensam, men jag kan tycka att filmen var rolig ändå. Det blir ganska långa meningar, jag vet men jag har lite svårt för att sätta punkt på rätt ställe ibland Jag tror inte jag mår direkt dåligt av denna "schizofreni", men det kan kännas tomt att jag är tvungen att läsa av människor och bete mig efter situationen, jag vet ju som sagt trots allt inte vem jag själv är.

Många som läser detta tror säkert att jag är ett psykfall av något slag, det är jag inte. Troligtvis skulle ni själva kunna prata med mig som en likasinnad :tease:

Detta är annat som jag är ganska så säker på att jag lider av:
Depression (kommer från och till
Smygrasism (dock en åsikt, inte en åkomma)

Är det något fel på mig? Är detta vanligt? Vad skulle jag kunna göra för att "ta reda på" vem jag själv är, egentligen? Är detta ett tecken på beroende av bekräftning/uppmärksamhet?

Ah så skönt att höra hur du talar! För mig har det varit precis tvärtom, jag har länge trott, detta kommer låta konstigt för er men, att jag "måste vara nån" eller "vara mig själv". På nåt sätt har jag känt att det varit onaturligt att tänka och vara som alla andra, för man ska väl vara sig själv.. trots allt.. eller? Nope, tydligen inte.

Ett par månader nu har jag haft det lite jobbigt med relationer och sociala sammanhang men nu känns det lite mer att jag kommit upp till ytan. Vad jag har tagit till mig nu är att vara med i sammanhanget, hänga med socialt och vara som alla andra ungefär. Ptja.. riktigt svårt och förklara, men men, anpassning tror jag är ordet för min del


EDIT: Mongot här har inte vetat vem han varit medan jag har känt mig själv till 100% vilket har tagit på mina krafter .. dags och släppa loss

Det du måste göra till en början är att inte alltid göra så att alla skrattar, utan bara stå brevid och se om du tycker dem är roliga. Om dom inte är det så går du vidare till nästa kategori av folk och gör samma sak, detta gôr du till du bara kan stå brevid och skratta utan att medvärka själv.

Jag tror inte att jag vet vem jag är. Jag har funderat över mitt liv och har kommit fram till att jag är många olika karaktärer beroende på kontext. Jag är en karaktär bland nära släktingar, en annan bland vissa kompisar på fritiden, en annan bland andra kompisar, en annan i skolan, en annan bland okända människor och några andra olika karaktärer på diverse platser på Internet (irc, forum, communitys…). Jag upplever det inte som om jag ljuger, jag är bara olika. Om ålder, kön m.m. ljuger jag t.ex. inte. Jag har ingen favoritkaraktär men jag önskar att de kunde smälta ihop till en hel karaktär. Jag försöker hålla saker hemliga för att på så vis minska ”konfliktrisken” mellan karaktärerna. Jag talar exempelvis i princip aldrig med släktingar eller kompisar om "detaljer" i skolan eller vilka platser på Internet jag besöker ofta och vad jag heter där…

Hej, detta låter antagligen jävligt konstigt, men jag tror jag lider av någon sorts schizofreni. Jag anpassar mig efter hur andra är (i princip alla jag träffar tycker att jag är trevlig & underhållande), jag känner oftast inte att jag behöver anstränga mig, utan det är mer som att jag "plockar fram" olika sidor av mig själv inför olika personer. Det kan bli lite svårt när jag umgås med människor från olika sociala sammanhang (alltså samtidigt), eftersom att de kan vara vana vid att jag beter mig på olika sätt. Jag kan uppriktigt säga att jag inte ens vet vem jag själv är, för i sociala sammanhang är jag ofta den som får lagom mycket uppmärksamhet och får folk att skratta (jag vet åtminstone att jag har ett sinne för humor), kan skratta åt saker som folk säger när jag är fysiskt nära dom, men det var ohyggligt länge sedan jag skrattade åt en händelse/replik på film när jag sett den ensam, men jag kan tycka att filmen var rolig ändå. Det blir ganska långa meningar, jag vet men jag har lite svårt för att sätta punkt på rätt ställe ibland Jag tror inte jag mår direkt dåligt av denna "schizofreni", men det kan kännas tomt att jag är tvungen att läsa av människor och bete mig efter situationen, jag vet ju som sagt trots allt inte vem jag själv är.

Många som läser detta tror säkert att jag är ett psykfall av något slag, det är jag inte. Troligtvis skulle ni själva kunna prata med mig som en likasinnad :tease:

Detta är annat som jag är ganska så säker på att jag lider av:
Depression (kommer från och till
Smygrasism (dock en åsikt, inte en åkomma)

Är det något fel på mig? Är detta vanligt? Vad skulle jag kunna göra för att "ta reda på" vem jag själv är, egentligen? Är detta ett tecken på beroende av bekräftning/uppmärksamhet?

Hej, detta låter antagligen jävligt konstigt, men jag tror jag lider av någon sorts schizofreni. Jag anpassar mig efter hur andra är (i princip alla jag träffar tycker att jag är trevlig & underhållande), jag känner oftast inte att jag behöver anstränga mig, utan det är mer som att jag "plockar fram" olika sidor av mig själv inför olika personer. Det kan bli lite svårt när jag umgås med människor från olika sociala sammanhang (alltså samtidigt), eftersom att de kan vara vana vid att jag beter mig på olika sätt. Jag kan uppriktigt säga att jag inte ens vet vem jag själv är, för i sociala sammanhang är jag ofta den som får lagom mycket uppmärksamhet och får folk att skratta (jag vet åtminstone att jag har ett sinne för humor), kan skratta åt saker som folk säger när jag är fysiskt nära dom, men det var ohyggligt länge sedan jag skrattade åt en händelse/replik på film när jag sett den ensam, men jag kan tycka att filmen var rolig ändå. Det blir ganska långa meningar, jag vet men jag har lite svårt för att sätta punkt på rätt ställe ibland Jag tror inte jag mår direkt dåligt av denna "schizofreni", men det kan kännas tomt att jag är tvungen att läsa av människor och bete mig efter situationen, jag vet ju som sagt trots allt inte vem jag själv är.

Många som läser detta tror säkert att jag är ett psykfall av något slag, det är jag inte. Troligtvis skulle ni själva kunna prata med mig som en likasinnad :tease:

Detta är annat som jag är ganska så säker på att jag lider av:
Depression (kommer från och till
Smygrasism (dock en åsikt, inte en åkomma)

Är det något fel på mig? Är detta vanligt? Vad skulle jag kunna göra för att "ta reda på" vem jag själv är, egentligen? Är detta ett tecken på beroende av bekräftning/uppmärksamhet?