Tråkigt?

Goddagens. Har nu insett att det enda sättet för mig att uppnå mitt drömyrke är att gå en utbildning med mycket matte/naturvetenskap. Men det är just så att jag har svårt för matte. Och jag tycker att kemi och fysik är rätt så trist.

Har inte läst det så mycket. senast var i grundskolan. Kanske det är roligare på högre nivå? Vad är det som är så intressant med naturvetenskap? Ja vill verkligen bli intresserad. Men det går bara inte.

Försök ge det en chans, får man fråga vad är det för utbildning du vill söka till och vad är ditt drömyrke?

Jag avskydde matematik i högstadiet & grundskolan dock är det ett utav de roligaste ämnen jag vet nu.

Begreppen roligt och tråkigt är ganska missvisande när det handlar om utbildning. Om du klarar av utbildningen i samband med att den ger dig nya insikter blir den "rolig". Om du inte pallar tempot och hela tiden ligger efter blir det "tråkigt". Det är iofs mina erfarenheter, andra kanske inte håller med.

Jag avskydde kemi genom hela gymnasiet p.g.a. dåliga lärare som inte gav något sammanhang i undervisningen. Efter ett par kurser på universitetet i kemi så blir allting mycket roligare då man börjar förstå sambanden.

Jag avskydde också matte och fysik i grundskolan. Men det är ju helt annorlunda på gymnasienivå och jag älskar det nu och ska söka Teknisk Fysik nu. Matte och fysik är fan livet!

Läkare/Psykolog. Det krävs mycket poäng. Och lättaste vägen är genom en naturlinje. Men känns lite surt att hoppa av linjen om man inte tycker om det. Hm. Kan man lyckas bli psykolog om man går en samhälle linje?

Jag gillade NO och matte i grundskolan, gillade fysik och avskydde matten i gymnasiet. Nu på KTH (jag går teknisk fysik) ÄLSKAR jag matten men avskyr fysiken.

Så de e en bergodalbana! Bara att hoppa på och hänga med!

På läkare och psykologprogrammen kommer du sannerligen inte att använda speciellt mycket matematik eller fysik men du måste kunna det för att få ihop tillräckligt mycket poäng för att bli antagen.
Har du rika föräldrar eller mycket cash kan du ju alltid muta upp betygen om du inte orkar lära dig allting själv. Eller satsa stenhårt på högskoleprovet och hoppas på det bästa vid lottningarna.
En alternativ väg vore ju att läsa till läkare utomlands, exempelvis Ryssland, där det är en lågstatusyrke och inte alls något föremål för höga krav och omständiga ansökningsprocesser.

Jag gillade fysik på gymnasiet men när jag väl började med teknisk fysik så insåg jag att ren matematik, speciellt komplex analys, var det bästa på hela utbildningen. Det är en enorm skillnad på gymnasiestudier och universitetsutbildning. Gymnasiet är rena rama skämtet då man får lära om allting på universitetet ändå, iallafall inom naturvetenskap.

Hmmmn. Jag är bara lite nyfiken på hur gammal du är. Om du står och funderar på vilket gymnasieprogram du ska välja så lär du nog inte ha rätt ålder inne för Flashback, fast en regel betyder ju å andra sidan inte så mycket.....

Oroa dig inte för åldern Min ålder är tillräcklig. Men tror du att man kan bli psykolog om man går samhälles linjen på gymnasiet? Om man får typ vg i alla ämnen upp till universitetet?

Här har du en pdf med vilka betyg som krävs för alla utbildningsprogram.

Urvalsgrupper
BG Betyg från gymnasium
BF Avslutad folkhögskoleutbildning
HP Högskoleprovsresultat
HA Högskoleprovsresultat och poäng för arbetslivserfarenhet

Både psykolog och läkare är svåra att komma in på (>19 gymnasiebetyg), men om du anstränger dig och inte tappar fokus går det nog bra. Vill du bli läkare så är det nog bra om du läser natur, då du kommer ha nytta av biologikunskaperna (kanske även kemi). Annars kanske du kan ta någon tillvalskurs.