Mer/mera

När använder man vilket? Eller är det skitsamma?

Diskutera.

edit: Samma med still/stilla

Både som adjektiv och som adverb är mer och mera nästan helt utbytbara.
Undantagen är idiom och sammansättningar, samt förstås citat. Ett citat
eller ett idiom bör angivas exakt. Sammansättningar som mervärdesskatt
skrivs bara med mer.

I Nationalencyklopedin, ett stort och formellt material, är mer 5 gånger vanligare än mera.
I talspråk tenderar jag själv att använda mera framför konsonant: Vi vill ha mål, mera mål!

Komparation av adjektiv kan ske med mer eller mera, likvärdigt. Mer praktisk
eller mera praktisk. För skalder som är beroende av metrik torde detta vara
en stor tillgång. I tveksamma fall betraktas mer som mer/mera prosaiskt än mera.

Den oförbrännelige Thörnqvisten skaldar sålunda med 8-0 till poetiken:

Jag vill inte mera komma hem till dej och plundra gran
Nej, jag vill inte mera komma hem till dej och plundra gran
Ni skrattar jämt som måsarna
att det är slut på påsarna
Så jag vill inte mera komma hem till dej och plundra gran

Jag vill inte komma hem och byta gumma mer hos dej
Jag vill inte mera komma hem till dej och byta gumma, dumma-dumma
För när som ni har släckt och de'
så satt du jämt i Lasses knä
Så jag vill inte komma hem och byta gumma mer hos dej

Och jag vill inte mera stå och nöta tvättbrädor på dej
För min mamma säjer att det liksom inte lönar sej och köpa nya
För du har knäck i lurarna
och jag får ont i njurarna
Så jag vill inte mera stå och nöta tvättbrädor på dej
Nej jag vill inte mera stå och nöta tvättbrädor på dej
Jag vill inte mera stå och nöta tvättbrädor på de-e-e-e-e-e-j

Fast när jag börjar fundera blir jag lite osäker. En elefant är mer än fem
myror, i kilo räknat. En elefant är mera än fem myror, i volym räknat. Så
jag anser på intet sätt diskussionen avslutad.

Med still och stilla är det lite annorlunda. Det är bara adverben still och stilla
som är utbytbara. Man kan ha svårt att sitta still, eller svårt att sitta stilla.
Men Stilla havet, bara.

Finns det någon historisk bakgrund till varför skillnaden i betydelse faktiskt är obefintlig?

"Diskutera." Ja, jösses, vilken uppmaning.

Tydligen är det "skitsamma" med att söka innan man öppnar käften: »Mer» respektive »mera»

Ja det verkade ju vara en livlig tråd

Eftersom den gamla tråden var så fasligt aktiv, och denna ligger där den ligger på förstasidan ger jag mitt bidrag här:

En bekant som jobbade som svensklärare menade att mera var rent talspråk, och inte hade något i formellt korrekt skriven svenska att göra alls.

Språkrådet svarar indirekt på frågan i citatet nedan (se länk för källa).

http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=26638;objekttyp=lan

Inte heller är det så enkelt att svensklärare utan a rekommenderar mer utan a,
medan svenskalärare med a rekommenderar mera med a.

Fanken också... vid närmare eftertanke var det nog ert/erat och vårt/vårat han pratade om. Det är möjligt att mer/mera följde med också, men jag blir plötsligt väldigt osäker med tanke på exemplet "med mera" som Tevildo citerade. :/

Isåfall har din bekant helt rätt. Erat och vårat är just nu talspråksformer, dock är det inte omöjligt att de omsider även blir accepterade i skrift.

Som nån snuddade vid tycks det finnas stilistiska skäl för å växla mellan "mer, fler" och "flera, mera". Dom förra skulle man då använda, när nästföljande ord börjar på vokal, dom senare vid konsonant: "Zlatan gjorde flera mål." "Zlatan drack fler öl än Chippen."

Erat och vårat är sedan länge oumbärliga i citerat talspråk och i metrisk text.

-- På vårat sommarnöje kan man inte bada, vi har bara pump, sörru.

Vårat gäng förekom i skrift redan år 1942, i varje fall i bioannonser.