Middagsätarens dilemma

Du och dina vänner går på restaurang. Ni kommer överens om att dela notan lika. Men då får de som tar de billigaste rätterna och dricker vatten subventionera dem som tar de dyraste rätterna och de finaste vinerna. Somliga kanske utnyttjar situationen och beställer dyrare mat än de skulle ha gjort annars. De som verkligen vill ha något billigt får betala överpris och blir naturligtvis inte intresserade av att dela notan lika i framtiden. Det kan därför uppstå egendomliga beteenden som att alla beställer hummer trots att de hellre hade velat ha spaghetti. Alla förlorar pengar för att de är ogina.

Vad är lösningen på detta problem?

Att inte komma överrens om att dela notan, och betala för det man beställt. Någonting annat kan ju aldrig bli rättvist.

Ärlighet och kommunikation!

vad är det för fråga igentligen? förstår inte riktigt det där med att dela på notor, är väll lika smidigt att alla betalar va de köpt för? varför inte bara betala var för sig om man är så girig och dum att man beställer äcklig hummer istället för något billigt och gott för att man vill jävlas.

vad är det filosofiska föresten? kuggfråga?

Frågan utgör en variant på det ärevördiga problemkomplex som går under namnet "fångarnas dilemma".

GÅ hem och ät och lägg pengarna på bärs!

Enligt mikroekonomiska beräkningar så kommer alla om det är en engångsträff att beställa så dyrt som möjligt, för att tjäna så mycket som möjligt. Men om sällskapet kommer träffas flera gånger så är det möjligt att de kan börja samarbeta och komma överens om priserna innan, eftersom de inte vill påverka framtida middagar.

Om den s k Nash-jämvikten skall nås krävs nog också att sällskapet inte bryr sig om vad de andra skulle tycka om en eventuell "ful" dyrare beställning.

Nationalekonomi i praktiken, vad kul

Man skall handla efter de som får godast konsekvenser.

T.ex. så om P är bankir, S är städare, C är politiker. Så anser jag att S kan ha mer rätt till ett gott mål då han inte alltid har råd med det, P och C äter god mat oftare och borde således kunna dela tillsammans på S mat.

Det där var dock en förvärning av problemet och om jag skall analysera problemet utan att veta mer än vad som står i #1 så,

Anser jag att gruppen måste enas om ett beslut innan man kan gå vidare. Dock så måste det vara något som kan bli till allmän lag och inte sväva iväg. Så kort sagt är det min ståndpunkt.