Ömhetsbetygelser i färsk relation?

Behöver ett bollplank.

Är ihop med en kille som tycker väldigt mycket om mig och är fin mot mig på många sätt. Vi har än så länge distansförhållande men träffas flitigt.

Det jag känner fattas är mer ömhetsbetygelser. Han säger att han blivit mycket "bättre" de senaste åren, förr skulle han vara så tuff och skämdes för att visa känslor. (Nu är han i 40-årsåldern.)

Jag vill gärna att man säger fina saker när man avslutar sms, mail, samtal (bara "puss" skulle räcka). Eller att man spontant säger hur mycket man tycker om varandra och vad det är man gillar i den andra. De gånger jag frågat min nuv. kille om han tycker om mig e.d. har han svarat "men det är ju självklart". Han tycker att det är självklart att han är kär i mig och tänker på mig etc (vilket jag förstås märker i handling) och att allt som är självklart inte behöver sägas.

Han har tagit upp vissa framtidsplaner (där jag förstås är inkluderad) och frågat mig vad jag tycker. Men han har liksom bara gått på i ullstrumporna utan att först ens ta upp: Vad känner vi för varandra? Även om svaret är "självklart" så är det väl rätt naturligt att man pratar om sånt, om inte annat så för att skapa känslomässig närhet? Måste man sluta flirta med varandra så fort man blivit ihop? (Han säger nåt smått ibland, men det blir liksom i en bisats...) Jag säger fina saker till honom, men märker tyvärr att jag minskat på det i och med detta. Han kan bli lite generad när känslor kommer på tal, kanske för att han har så starka känslor och det blir så personligt. Annars är han väldigt "manlig", stark, och känslogrejerna kanske skorrar med det.

Det är inte alls så att jag är kärlekskrank och bara vill höra en massa sockersöta saker, tvärtom har jag aldrig kunnat tåla gulleputtenuttetjutte-stuket. Men jag tycker det fattas nåt, nåt som rent verbalt skiljer en kärleksrelation från en vänskapsrelation. Grejen är - kan man kompromissa på en sån punkt? Han måste ju få vara den han är, men samtidigt är jag inte helt bekväm om inte den känslomässiga biten är ok. Han vill hålla händer på stan och så, det är inget fel på hans känslor...

Har nån råd?

(Nu kommer åtminstone tre stöddiga killar att ha missat min poäng och svara att jag är jävligt löjlig som bara fiskar efter söta ord från min kille... )

Klassiskt problem.. Om jag utgår från mig själv kan jag till viss del känna igen mig i beskrivningen av din pojkvän (med avseende på ömhetsbetygelser).

Det handlar till viss del om att man visar dessa på ett annat sätt som du kanske inte uppfattar? Han bryr sig om dig, håller upp dörrar, visar respekt mm. Men jag tycker du skall säga till honom (på ett gulligt vis) att det vore trevligt att höra att han tycker om dig då och då..

Råd? Nej, inte riktigt hur du ska få mer ömhetsbetygelser.

Inte annat än klarttext. Du måste säga till honom rent ut: "om du älskar mig så vill jag att du säger det, så ofta som möjligt", ty det är inte alla män som tänker på samma sätt som du (motfråga: hur ger DU ömhetsbetygelser? Som du själv vill ha dem?).

Gällande telefoni, sms, icq/msn och så vidare så vågar jag meddela att män och kvinnor ser på dessa med olika perspektiv:

Män: ser dessa som medel att kommunicera information. Korta meddelanden i enkel klartext för att undvika missförstånd - precis som vi har lärt oss i lumpen!

Kvinnor: ser dessa som ytterligare ett sätt att prata/samtala. Lite information och mycket emotionellt prat - som att prata face-to-face.

Det kan låta lite generaliserande (vilket det också är) och till och med könsrasistiskt (men åt vilket håll?), men dessa är mina erfarenheter och de verkar stämma rätt bra med andras också.

I korthet: ni har olika behov, ni har olika sätt att uttrycka er, ni har olika vana av att uttrycka ömhet - han är inte tankeläsare

Här kommer ett fullständigt oförutsägbart råd:

Tala med honom om hur du känner. (utan att vara ngn drama queen men det verkar du iofs inte vara)

I bästa fall ändrar han sig lite till det bättre, i värsta fall får du leva utan verbalt smek och nöja dig med att han verkar vilja satsa på relationen.

Finns inget värre än en tjej som börjar säga något i stil med:
"Jo du säger aldrig att du älskar mig. Gör du verkligen det?" Oftast brukar det tjatas och tjatas och skulle man då säga att visst gör jag det så kommer hon bara att kontra med att: "Det säger du bara för att jag ville det"

Älskar e nått som tjejer gör i sitt lilla dockhemshuvud.
Killar visar att dom tycker om någon genom som tidigare nämts andra sätt.

beabea,

Alla är olika och din kille är inte bra på det här med ömhetsbetygelser. Det är bara att acceptera att det inte är hans starka sida och uppskatta de andra bra sidorna hos honom.

Visst kan han säkert bli lite bättre om du berättar hur viktigt det är för dig men det är extremt svårt att förändra människor och man får nog utgå från att det knappt går.

Jag tror ändå med rätt partner så lockas det bästa fram i en, jag vet själv hur skit jag var på att ge dessa komplimanger och säga söta saker. Men i mitt fall var det för att jag inte ville säga dom för jag kände inte tillräckligt starkt för tjejen. Jag kunde svara precis som din kille, det är väl självklart, men sen träffa jag en underbar tjej som jag verkligen ville säga en massa till. Det liksom var så viktigt för mig att veta hur mycket jag verkligen älska henne och hur hon lyste upp min tillvaro osv osv. Så jag ska väl inte säga att han är fel, men jag tror ändå inte du funnit rätt om du inte får det du vill ha, så inbilla dig inte det.

Detta kanske inte var det du ville höra, men jag är riktigt trött på att se människor överlag stanna i relationer som antingen inte är bra för dom eller dom inte får ut det dom vill. Jag menar älska dig själv för fan, och ställ krav på vad du vill ha sen väntar du tills du får det. Om du inte har det i denna relationen så gå inte runt och inbilla dig att saker och ting kommer lösa sig, man är oftast den man är väldigt lång tid. Man kan inte förändra nån annan så på det viset och jag tycker du ska säga till dig själv när du vaknar på morgonen "Jag älskar mig själv, och jag förtjänar det bästa" Sen ska du känna efter om han är det bästa, du får nog upp en del om du gör så, nyckeln är att älska dig själv.

Du kommer också märka hur ditt sinne vill slingra sig, dels av bekvämlighets skäl och just för att du tycker vissa bitar med honom är så smaskiga. Du får väl prioritera, men de flesta gör det alldeles för mycket, stannar med en snygging som är allmänt tradig för att han är så snygg. Är med nån som är tråkig i sänge för att han är rik och kan försörja, det finns hur många obehagliga exempel som helst, ta reda på dina anledningar varför du stannar.

Är man en mjuk romantiker som jag själv är, så kan man lätt bli lite skotträdd. Själv var jag alltid när jag var ung tydlig och snabb med att säga vad jag kände och att jag tyckte om dom. Men det slutade alltid i katastrof och att jag blev lämnad/sårad. Dom hade helt enkelt för mycket information och visste hur landet låg - jag hade spelat mina kort och satt med tom hand. Tragiskt nog, så förblir det ett litet maktspel livet ut, och man blir lite mer luttrad med åren och nu sitter såna betygelser betydligt längre inne. Jag önskar att det inte var så, men man får spela spelet om man inte vill vara ensam.

Således: jag tror han är rädd för att säga nåt förhastat och riskera att förlora dig. Som också nämnts, en del snubbar är helt enkelt inte mycket för att klä det i ord. Kan det inte räcka med att han visar det i handling?

Tack för alla kommentarer!

Vi ska ses om ett par dagar och då får jag nog prata lite om det här med honom. Helst vill jag slippa eftersom sånt egentligen ska komma naturligt (betygelser) men jag vet ju att han vill komma mig till mötes i alla möjliga sammanhang... Jag kanske delvis får leva med att han varken säger eller behöver höra ens bråkdelen av allt det jag vill höra och säga, och så får han å sin sida se till att blotta sitt inre tre gånger i veckan istället för en, eller nåt

Ja herregud, "kvinnor är från Venus och män från Mars", vi är ju som en parodi på de traditionella skillnaderna män och kvinnor emellan...

I vanliga fall kanske jag hade rekommenderat rak och öppen kommunikation men i det här fallet tror jag inte alls att det funkar. Om du skulle prata med honom om det här tror jag att han skulle känna sig pressad när läget kommer och snarare tycka att det känns mer obekvämt. Så skulle jag reagerat.

Det jag skulle gjort är att larva till det lite. Överdriv. Kom på världens sliskigaste gullnamn på varandra. Börjar du så måste han väl haka på. När man väl har skojat på med sånt här ett tag är det faktiskt lättare att gå tillbaka och komma ner på en normal nivå. Spräng vallen av obekvämhet.

Jag ser inte felet att det är "självklart" att man tycker om varandra hela tiden, och därför inte behöver påpeka det. Det är när man inte gör det man ska säga att man inte gör det. Jämför med en kompis, hur ofta säger ni "åh vilken bra kompis du är" t ex.